Mammut

Jag förstår mig inte på klagomålen som riktades mot Lukas Moodyssons Mammut (2009) när den kom? Om jag förstått saken rätt gick det ut på att filmen är lite för övertydlig när den levererar sina moralkakor. Och visst, filmen är mycket tydlig när den pekar på vissa problem i dagens värld. Vilket jag inte tycker är ett problem. Möjligen hade det varit ett problem om den hade levererat enkla svar och lösningar, men det gör den inte.

I korthet: Problemet Mammut sätter fokus på är att i vår jakt efter pengar missar vi att umgås med våra nära och kära, framförallt våra barn. Filmen är dock betydligt mer finurlig än vad den där sammanfattningen lät. I centrum står ett par i New York i övre medelklassen som jobbar så mycket att dom anlitar en filippinsk barnflicka. Hon har känt sig tvungen att lämna sina barn just för detta jobb så att hon ska kunna trygga deras skolgång och bygga ett hus. Det dåliga samvete hon känner försöker hon döva med att skicka hem presenter, t.ex. en basketboll tillverkad i Filippinerna... Tröst söker hon genom att komma nära flickan i familjen som hon passar medan mamman jobbar natt och pappan är på affärsresa i Thailand. Vilket genererar avundsjuka och dåligt samvete från mamman. Alla befinner sig i situationer och platser där dom inte vill vara men känner sig tvungna till.

Moodysson är en oerhört skicklig berättare och lyckas väl få till känslan av hopplöshet. Ibland brukar det påstås att han är en sån som ”inte skyr att visa upp elände” men jag tror inte alls att det är så att elände är något som andra skyr. Vad Moodysson gör är att högt medvetet slå tittarna i ansiktet med misär och äckel medvetet för att chocka. För att förstärka sin poäng vilket han som vanligt lyckas väl med. Mammut är en jobbig film som hänger sig kvar.

Inget direkt att klaga på bildkvaliteten på denna Blu-ray även om den inte håller demostandard. Bilden på omslaget stämmer dock inte alls in på den hyrversion som jag såg men jag hittar ingen annan bild att delge.

Mammut är ännu en bra film från Moodysson och han har lyckats väl i sin engelskspråkiga debut.

:-)

The Ric & Roddy Roundtable

Jag känner själv att det är lite för mycket wrestling på den här bloggen. Kommer nog inte att sluta med det helt men jag förutspår att det här är en fas jag går igenom och såna mattas alltid av efter ett tag. Så håll ut!

För den som inte kan något om wrestling säger ”Nature boy” Ric Flair och ”Rowdy” Roddy Piper antagligen ingenting. För oss andra är dom två av de största legenderna någonsin. Egentligen är det här två sura gubbar som i över en och en halv timme sitter och pratar minnen och ger sin syn på branschen idag (givetvis var det bättre förr). Det här är en produkt som är direkt riktad mot oss som vet vad det handlar om och som antagligen har noll att ge för alla er andra... Men för OSS är det väldigt intressant!

:-)

Boy A

Aj! Vissa filmer gör ont, vissa filmer fungerar som en påminnelse om att det är mycket som är fel i världen vi lever i. Engelska Boy A (2007) är en sådan film.

Man får följa Jack som begått ett fruktansvärt brott när han var barn, som i vuxen ålder frisläpps och som ska försöka starta om sitt liv, eller inte ens starta om utan snarare starta från början. Och ”Jack” är ju egentligen inte hans riktiga namn utan taget som en del i att försöka skapa en ny identitet. Vilket inte är det lättaste för hur ska man kunna framstå som en vanlig kille när man aldrig har fått chansen att prova? Ingen kan få veta vem han är eller vad han har gjort.

Filmen är tydlig med att ifrågasätta det rimliga i att låsa in barn oavsett vilka hemskheter dom har begått. Samt det att tabloiderna dels piskar upp en hatstämning mot barn, dels att dom skriver om dom när dom sonat sitt brott och ska försöka anpassa sig till samhället. Vem tjänar egentligen på rubriker att ”ondskan har växt upp”, ”släppts fri” och kan ”finnas i din närhet”?

En anledning till att man får såna sympatier för Jack är att han spelas så lysande av Andrew Garfield (satt och funderade på var jag sett honom förut och det visade sig vara i Lejon och lamm). Han har ofta ett märklig leende som får honom att framstå som efterbliven, om än snäll. Man vill att han ska lyckas men känner på sig att det aldrig kommer att gå. Oerhört jobbigt.

Såg filmen på DVD och bildkvaliteten var helt ok. Men skulle egentligen vilja se den på Blu-ray. För att skapa en klaustrofobisk stämning användes väldigt mycket närbilder och det skulle vara intressant att se hur det funkar i HD. Inget extramaterial.

Boy A är en sån där film som säger något viktigt, som får en att tänka efter. För bästa resultat bör man blanda såna med lite hjärndöd underhållning.

:-D

Deliverance

Deliverance (1972) är ju en riktig klassiker! Av någon anledning verkar det inte finnas intresse att ge ut den på Blu-ray i Norden så jag fick vända mig till en amerikansk (regionsfri) import av filmen som i Sverige är känd som ”Den sista färden”.

Deliverance är väl den främsta filmen inom genren ”stadsbor åker ut på landet där alla är inavlade och naturen livsfarlig” och jag gillar att få mina fördomar bekräftade! Filmen kan ses om hur många gånger som helst och har man inte sett den är det verkligen dags! Förbered dig på en riktigt jobbig resa, mästerligt berättad på det där långsamma insugande 70-talsviset.

Tyvärr är bildkvaliteten inte ett dugg imponerande. Bilden är väldigt mjuk och emellanåt grynig till att börja med och slutresultatet känns rätt suddigt. Förvisso den minst suddiga utgåvan av Deliverance som finns att få tag på, men ändå. Som extramaterial finns en handfull dokumentärer som ger en bra inblick i produktionen samt även ett kommentarspår med regissören John Boormann som namnet till trots inte är ett dugg tråkigt.

Orkar inte riktigt lägga ner energi på att sälja in Deliverance som det mästerverk det är. Det ska liksom inte behövas.

:-D

The International

Det är inte ofta som Interpolagenter får spela huvudrollen men så är fallet i The International (2009). Filmen är centrerad kring den desillusionerade få-saker-gjorda killen spelad av Clive Owen och hans (yrkes) partner, spelad av Naomi Watts, som är mer by-the-book. Fienden är en internationell storbank inblandad i en massa tveksamma och smutsiga affärer och som tydligen baserar sig på den verkliga skandalbanken BCCI.

Jag hade hoppats på en läcker thriller med skön stämning men man får bara delvis det. Det är en väldigt snyggt fotad film och att den utspelar sig på så många olika platser jorden runt ger den där sköna stämningen jag ville ha. Vad jag dock inte ville ha är för mycket action samt det övertydliga. Karaktärerna behöver inte förklara exakt vad som händer hela tiden utan sånt kan man faktiskt överlämna till tittarna att lista ut själva.

Bildkvaliteten levererar vad en ny film i Blu-ray ska leverera och de vackert fotade miljöerna är riktigt läckra. Snabbkollade lite på några av de medföljande dokumentärerna men dom var sövande tråkiga. Ett kommentarspår ingår även.

Jag hade hoppats på en smart och läcker film men istället fick jag en som var rätt dum, om än läcker. Rekommenderas om man är på humör efter lite hjärndöd underhållning vilket man ju kan vara då och då.

:-I

Fanboys

Premissen är lysande: Det är 1998 och Star Wars Episode 1 har ännu inte haft premiär. En i det det lokala nördgänget är dock dödssjuk i cancer varför idén kläcks att dom ska bila tvärs över USA till Skywalker ranch och där stjäla en kopia av filmen så att han hinner se den innan han dör!

Fanboys (2008) är en roadmovie späckad med referenshumor till Star Wars som dessutom innehåller diverse cameos (bland andra av Billy Dee Williams och Carrie Fischer). En bra idé på pappret men som tyvärr inte blev lika bra i utförandet. Filmen är sjukt ojämn. Riktigt roliga saker blandas med supertöntiga skämt och en story som inte fungerar över huvud taget. Är man inte Star Wars nörd lär man inte få ut något av Fanboys eftersom man missar referenserna och humorn i övrigt är rätt usel. Samtidigt är många grejer faktiskt riktigt roliga! Som driften med Trekkies, som skämtet med den farliga killen som inför premiären har tatuerat en stor Jar Jar Binks, osv...

Filmen är tydligen endast släppt på Blu-ray i Kanada men jag såg den hos MA så det var inget problem... Bildkvaliteten är inget vidare och jag har läst mig till att det saknas extramaterial.

Fanboys är en väldigt ojämn film som det krävs antingen att man är en Star Wars nörd eller att man har riktigt taskig humor för att få ut något av den.

:-I

The Wrestler

Vidhåller påståendet att The Wrestler (2008) var en av förra årets bästa filmer. Vad den dessutom på gott och ont har bidragit med är att återuppväcka mitt gamla intresse för ”sporten” vilket möjligen har framgått av denna blogg...

Filmen är inspelad med mycket enkla medel vilket syns. Det är inte någon vidare skarp bild och det är dessutom emellanåt väldigt grynigt. The Wrestler ser inte särskilt bra ut, vilket den inte är tänkt att göra. Extramaterialet består av en 45-minuters bakom kulisserna där det var kul att se hur dom fått till matcherna framför en riktig wrestlingpublik. Mindre kul är att rundabordssamtalet mellan ett gäng veteraner (Roddy Piper, Greg Valentine m.fl.) som ingår på den amerikanska utgåvan saknas här. Dom pratar om karriären, om det ironiska med att trots att wrestling är ”fejk” så är det omöjligt att försäkra sig... Jag har med andra ord fått tag på den på annat håll (...) men det borde jag inte ha behövt.

Har jag sagt att The Wrestler var en av förra årets bästa (och för mig viktiga) filmer?

:-D

I fiendens närhet

I fiendens närhet (2007) är en fransk krigsfilm som utspelar sig i det av Frankrike ockuperade Algeriet år 1959. När jag googlar inser jag att filmen gick upp på bio i Sverige så jag hajar inte att jag totalt kunde missa den? Antagligen för att den är fransk.

Filmen är egentligen samma film som Plutonen. Fast mer fantasilös, vilket ligger i sakens natur om man gör en efterapning. Idealist kommer till ett riktigt smutsigt krig, stöter på dom elaka på den egna sidan som begår krigsförbrytelser och blir desillusionerad. Typ. Klassiskt tema som funkar rätt bra men som är lite tjatigt. Det finns inget nytt här alls utan det enda är väl att det är den första film jag ser om just den här konflikten. Det som dock är lite intressant är när algeriska soldater i fransk tjänst konfronteras med motståndskämpar och dom inser att dom ett antal år tidigare stridit tillsammans, för Frankrike, mot Tyskland.

Överlag är det riktigt snyggt foto och en scen där napalm släpps från flygplan är lika spektakulär som fruktansvärd.

Bilden är av den där för krigsfilmer numera obligatoriska stilen med mycket kontraster och urvattnade färger. Men visst, det ser ju bra ut. Och ljudet är i DTS-HD. Tyvärr saknas extramaterial.

Det görs mycket bra krigsfilm men I fiendens närhet tillhör inte dom bättre. Den har dock sina poänger och är man intresserad av de ämnen den behandlar bör man ge den en chans. Känner nu att jag säljer in filmen lika bra som det obegripliga omslaget...

:-I

Inflation ?-)

Jag vet att jag delat ut väldigt många fyror i betyg på sista tiden. Och faktum är att det är det vanligaste betyget på denna blogg.

Men betyder det att jag tillämpar skalan fel? Över medel borde väl inte vara norm? Förvisso inte. Men jag i alla fall inbillar mig att det beror på att jag vet vad jag gillar och håller mig till det. Hade jag istället bara sett allt som ligger på tio i topp är jag övertygad om att snittet skulle rasa (antagligen under medel).

:-)

Benjamin Buttons otroliga liv - two-disc ed.

När jag stegade ut från biosalongen efter att ha sett Benjamin Buttons otroliga liv (2008) konstaterade jag att jag var väldigt nyfiken på hur specialeffekterna gjordes.

Nu vet jag! Brad Pitt som liten spelas av en kortväxt person där man sedan har raderat hans huvud och ersatt det med ett helt digitalt ansikte föreställande Pitt. Kanske detta är självklart, för hur skulle det annars ha gått till? Kanske det. Men jag ska ändå sticka ut hakan och säga att animationerna av mänskliga ansikten i Benjamin Button är helt fantastiska och en milstolpe inom digitala effekter (jag tänker inte säga att det ser 100% realistiskt ut för varje gång man sagt det har man fått ta tillbaka det några år senare när hjärnan kommit ikapp med tekniken). Men det här är absolut lika förbluffande som T-1000 i T2, dinosaurierna i Jurassic Park och Gollum i Sagan om de två tornen. Här bryts ny mark!

Bild och ljud på denna Blu-ray är förstklassiga! Det är även en förstklassig utgåva när det kommer till extramaterial. Det är späckat med dokumentärer som räcker i flera timmar, dessutom i HD. Som vanlig med David Fincher har han jobbat betydligt mer med digitala effekter än vad man inser när man ser filmen. Detta eftersom effekten i sig inte är poängen med hans scener utan han använder en effekt som medel för att åstadkomma en viss scen. T.ex. är otroligt mycket av exteriörerna digitala. Det hela toppas dessutom med ett kommentarspår med Fincher som jag dock inte hann med.

Benjamin Button förtjänade inte att nomineras för bästa film 2008 men det ÄR en intressant, speciell och väldigt välgjord film. Den här utgåvan lämnar dessutom inget mer att önska!

:-)

WWE - Unauthorized

En timmes film som fylls med att berätta om och framförallt snacka skit om wrestlingens gudfader och hans förbund WWE: Vince McMahon. Filmen ger en bra överblick av hur han lyckades ta ”sporten” från det regionala till det nationella och bli en enorm industri. Samt hur en nödvändig del för att åstadkomma detta har varit en massa skumraskaffärer och svek.

Som sammanfattning är det rätt bra. Däremot lider filmen av sin enorma frånvaro av budget och därmed av arkivmaterial. Största stjärnan dom fått tag på är Tito Santana vilket säger en hel del (om man råkar ha koll på sånt)…

Traditionen med gräsliga omslag på wrestlingfilmer är intakt!

:-I

WWE - Royal Rumble 2009 - steelbook ed.

Efter The Wrestler har jag som bekant trillat tillbaka i wrestling-träsket. Hur pass illa det är återstår att se och jag tänker absolut inte köpa på mig alla galor. Men när jag noterade Royal Rumble 2009 i plåtlåda på No1 Video kunde jag inte låta bli ett inköp.

Royal Rumble har ju alltid varit min favoritgala eftersom dom alltid är underhållande. I vanlig ordning är det några vanliga matcher innan själva stöket och i vanlig ordning är idén med 30 brottare i en match genial. Jämfört med för 15 år sedan har wrestlingen blivit mycket snabbare och mer intensiv och det avspeglas såklart även i stökiga matcher. Men man känner igen sig och för att låta tjatig så är det mycket underhållande! Förutom kommentatorerna som är fullständigt värdelösa och bara är irriterande. Och att jag år 2009 skulle behöva återse den genomtråkige Hacksaw Jim Duggan hade jag aldrig i mitt liv kunnat befara.

Det är widescreen och bra bildkvalitet. Lite extramaterial ingår.

:-)

Eichmann - Dödens underskrift

Eichmann (2007) smög upp lite oväntat i hyrhyllan. Visste ingenting om filmen annat än att det uppenbarligen var en film om Adolf Eichmann...

Framsidan skulle kunna lura en att den utspelar sig under krigsåren men dessa skildras bara i återblickar. Filmen utspelar sig nämligen i Israel under 60-talet, efter att Eichmann gripits i Argentina och skildrar förhören med honom innan rättegången som slutade med galgen. Rollbesättningen är internationell och det talas engelska. Egentligen har jag ingen aning om vilket språk man talade i förhören men just det känns lite fel. Kan absolut tänka mig att man tycker att filmen är tråkig för den följer de verkliga förhören och Eichmann sitter mest där och förnekar. För att blåsa lite liv i det hela korsklipps det dock med dessa återblickar jag nämnde och dom visar att han kanske inte alltid höll sig till sanningen... Som film betraktad är Eichmann kanske inte så lyckad men om man vänder på det kanske man kan säga att det är lite roligare att få det gestaltat än att bara lyssna på förhörsbanden. Om man nu skulle få för sig att lyssna på just dom.

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är faktiskt riktigt fin. Väldigt naturlig. Tyvärr ingår inget extramaterial. Ler lite över omslaget med det klassiska hakkorstricket. Nu kan man väl tycka att det inte är något fel med ett hakkors när det handlar om en film om Eichmann. Visst, men varför måste varenda lågbudgetfilm som anknyter något om Hitlertyskland alltid ha ett lite vagt kors i bakgrunden? Svaret är förstås för att det säljer. Men det är ändå störtlöjligt. Kolla här, här, här, här, här och här. Eller så är det bara jag som har lite smal smak...

Eichmann känns mer som en historielektion än en film och historia var ju mitt favoritämne i skolan så...

:-)

Frost / Nixon

Som född på 70-talet har jag lite missat det här med Richard Nixon, vilken stor grej och vilket trauma det var för USA som nation. Klart att man är lite bekant med vad som hänt och att han var en skurk. Och visst har jag sett delar av den klassiska intervjun med David Frost, när Nixon ev. får en tår i ögat. Men jag hade inte koll på sammanhangen. Då kan en sån här film vara upplysande.

Frost / Nixon (2008) handlar egentligen om de klassiska intervjuerna. Om sammanhanget, hur dom kom till och vad som pågick bakom kulisserna. Det kanske inte låter så spännande men faktum är att filmen har en riktigt bra nerv! Vilket såklart delvis beror på att man dramatiserat, att man medvetet framställer Frost som lite mer osäker och oerfaren än han var bara för att öka på spänningen. Något man såklart kan invända emot om man anser att man ska få se exakt hur saker och ting gick till för det får man inte. Men jag tycker ändå att det är en bra översikt. Och Frank Langella är suverän som den bufflige Nixon!

Extramaterialet består av ett par dokumentärer.

Frost / Nixon är en väldigt välgjord och välspelad film som påminner en om att man ska vara på vakt även om man har förmånen att bo i en demokrati.

:-)

Iron Maiden - Flight 666

Världens bästa liveband (?) Iron Maiden genomförde en del av senaste turnén genom att flyga med band och all utrustning mellan ett antal spelningar. Fördelen med det upplägget var att dom på kort tid kunde spela på ett antal platser som är belägna långt ifrån varandra. En annan fördel är att det såklart är väldigt coolt att ha ett eget plan som på flygspråk heter Flight 666, utsmyckat med Eddie på utsidan och med Bruce Dickinson bakom spakarna!

Man får följa bandet mellan spelningarna och från varje konsert bjuds man på material från en låt. Dessutom kan man endast se konsertmaterialet om man vill och då är låtarna kompletta. Anslaget är positivt och det är väl ingen kritisk bild av bandet som förmedlas. Men det gör inget för det hela känns mest som en skön hyllning till ett riktigt bra band. Lägg till bra musik och lite roliga inslag med mysko fans och du får en riktigt trevlig film! Det enda tråkiga är att det inte ingår några bilder från Skandinavien för jag hade gärna sett mig själv i bild!

Bildkvaliteten varierar beroende på vilken typ av kamera som använts men konsertbilderna håller riktigt hög klass. Och jag hittar inget att klaga på när det gäller ljudet som med fördel kan skruvas upp rätt högt.

:-)