Miami Vice - unrated director's ed.

Varje årtionde verkar ha en film som jag inte borde gilla så mycket som jag gör. På 90-talet var det Bram Stoker’s Dracula och på 00-talet verkar det vara Miami vice.

När jag i höstas var lite besviken över den nordiska Blu-ray utgåvan var det den här (regionsfria) region A utgåvan som jag egentligen ville ha. Så jag gjorde slag i sak. Här är det den förlängda versionen, det mycket intressanta kommentarspåret med Michael Mann, det nya extramaterialet och det snygga omslaget i metallic! (Sen får jag lov att erkänna att min gamla Blu-ray spelare inte klarar av att visa allt av det nya interaktiva materialet men det kan jag leva med. Tills vidare.)

:-D

Pans Labyrint

”Det var kul att se filmen i HD. Vad jag tyckte har jag redan avhandlat här”, är ett lite fantasilöst sätt att skriva. Men ofta är det ju just så. I fallet med Pans labyrint har jag dock en komplettering att komma med. Filmen har mognat och jag inser att jag gillar den mer än sist. Vidhåller invändningen att ”saga för vuxna är svårt” men jag tog nog i lite förra gången. Faktum är att filmen fungerar väldigt bra på den fronten!

Anmärkte lite på bildskärpan sist men i HD ser det grymt bra ut! Extramaterialet är i princip intakt och kommentarspåret med Guillermo del Toro tog jag mig denna gång tid att lyssna på och det var föga överraskande väldigt intressant! Tyvärr saknas dock intervjun som jag nämnde sist.

:-)

Batman - The Movie - special ed.

Avslutar mitt Batman-tittande med Batman the movie från 1966. Brukar försöka undvika att köpa film jag inte sett, i alla fall på Blu-ray eftersom det kan visa sig vara väldigt dåligt vad gäller prisvärdhet. Här är dock ett givet undantag. Jag är något slags fan av Batman, jag äger alla övriga filmer på Blu-ray, så givetvis måste jag införskaffa denna. För att det ska bli komplett alltså.

Har som sagt inte sett denna den första av Batman-filmer tidigare men den är inspelad i samband med den ökända tv-serien. Tydligen var det tänkt att filmen skulle lansera serien men så blev inte fallet och serien gick ju bra ändå. Minns att den, tv-serien alltså, dök upp på tv när jag gick på mellanstadiet. Följde den slaviskt men var redan då rätt skeptisk till dess töntighet.

Filmen är i exakt samma störtlöjliga anda som tv-serien och jag vet faktiskt inte vad jag ska säga? Har kollat lite amerikanska recensioner på nätet och dom gör en stor grej av att man inte kan gilla den om man inte gillar ”camp”. (Kan inte hitta några bra svenska ord för ”camp” och ”campy”. Någon slags blandning mellan ”töntig” och ”rolig utan att vara komisk”, är mitt förslag.) Hur som helst. Vad jag inte kan begripa även om jag försöker är exakt vad tjusningen med detta koncept skulle vara? Det hela påminner om Benny Hill fast utan skrattmaskin och det är så sjukt dåligt på alla plan att det knappt går att beskriva. Ok för att det kan vara lite kul att skratta åt det hela vilket det faktiskt är, till skillnad från Joel Schumachers två filmer som bara är tråkdåliga. Men jag tycker inte att det räcker. En del av mig tänker att man måste ha förståelse för tidsandan, att man inte kan betrakta över 40 år gamla filmer med dagens ögon. Gott så. Men 1966 är ändå det år som Bergmans Persona släpps så förklaringen duger inte. Batman the movie ÄR en sjukt sjukt dålig film och det finns knappt några ursäkter.

Vet inte vad som är så speciellt med denna "special edition", "enda edition" vore nog mer passande. Men bildkvaliteten är dock förvånansvärt bra för att vara en så gammal film. Är imponerad! Och jag blir alltid lika förbryllad när man lagt till en massa extramaterial till en skitfilm. Det är något charmigt med det. Massa dokumentärer som hyllar filmen och inte mindre än två kommentarspår. Halvlyssnade bara på det ena, med Adam West och Burt Ward (aka. Batman & Robin) men det var rätt outhärdligt.

Här har vi den första Batman-filmen. En dålig parodi som skulle prägla folks syn på fenomenet åtminstone 20 år framöver.

:-=

Batman - The motion picture anthology 1989 - 1997

Den här sviten filmer gavs ut som nyrestaurerade special editions både lösa var för sig och i en box redan 2005. Då visste jag inte hur jag skulle bete mig, visst ville jag ha boxen men tanken på att hälften av filmerna är urusla tog emot. Men å andra sidan var den utmärkta dokumentären Shadow of the bat som behandlar inspelningen av Batman på film uppdelad över samtliga skivor. Till slut bestämde jag mig för att låta kvalitet gå före kvantitet så jag införskaffade bara de två första. Men jag har retat mig lite på det så när dom nu dyker upp i Blu-ray slog jag till. På den regionsfria region A boxen eftersom det av någon anledning (?) inte släppts någon box här.


Batman

Tidigt 90-tal var det här en av mina absoluta favoritfilmer och det är en av de filmer jag sett flest gånger. Möjligen är det även den första film jag köpte (då hette formatet VHS)? När jag nu ser om den ännu en gång känns det lite obekvämt att jag gillade den så mycket eftersom det är en film med rätt stora brister. Vissa fenomen åldras sämre än andra och faktum är att tiden inte varit snäll mot Tim Burtons första Batmanfilm. Det handlar inte bara om att Chris Nolan med sina filmer har visat hur bra Batman KAN göras även om det spelar en rätt stor roll.

Hur blev det då såhär? Jag tror förklaringen är ganska enkel: Om man som jag läste superhjälteserier så gick man och trånade efter en hyfsat seriös filmversion av nästan vilken serie som helst. Vad gäller just Batman var det med tanke på de väldigt mörka serierna som dykt upp på 80-talet väl både en och annan som hoppades på att en film influerad av dessa en gång för alltid skulle visa att Batman inte nödvändigtvis var synonymt med den supertöntiga tv-serien från 60-talet. In kom Tim Burton och gjorde en ”mörk” Batman, Jack Nicholson var fenomenal som Jokern och det hela blev en världssuccé. Vi var glada och nöjda, vi trodde att vi hade fått den film vi ville ha och kunde inte ens tänka tanken att det skulle dröja 15 år innan detta egentligen skulle inträffa. Man måste beakta klimatet. Nu släpps en handfull superhjältefilmer om året och man är rätt trött på det hela. Men då var det en tio år sedan den första Superman så att den ens gjordes och att den var åt rätt håll gjorde mig nöjd.

Och det är faktiskt ingen dålig film. Produktionsdesignen är tip-top, det är väldigt välgjort och den innehåller många bra scener och bra idéer. Och musiken är grym! Problemet är det överdrivet teatrala som ibland dyker upp. Tyvärr är inte Nicholsons Joker så bra så man vill minnas. Han lyckas spela över vilket borde vara omöjligt att göra i den rollen. Och den fruktansvärda Prince-musiken störde jag mig på redan då...

Tyvärr är det väldigt dålig bildkvalitet för att vara Blu-ray. Klart sämst av dessa filmer.

Nostalgi är en farlig sak men jag gillar ändå den här filmen. Jag kommer att ge den ett lite för högt betyg eftersom den trots allt innehåller många bra grejer. Plus det där med nostalgi då...

:-)


Batman Returns

Tim Burtons uppföljare verkar vara en vattendelare, många menar att det är den bästa, andra avskyr den. Jag såg den på bio och satt mest och kliade mig i huvudet efteråt. På sätt och vis har jag lika stor förståelse för dom som gillar den för att den är så mörk och romantisk samtidigt som jag förstår dom som av samma skäl ogillar den.

Man menar att Burton fick för stor frihet och gjorde det till en typisk Burtonfilm och så är det. Vad man sen tycker om detta är en annan sak. Principiellt har jag inget emot att man omtolkar eller att någon sätter sin unika prägel på ett visst fenomen. Jag gillar den svartvita estetiken i Batman returns, att man är inne på fantasy, att Batman är psykotisk, Michelle Pfeiffer som Catwoman (jepp, just den dräkten...), den helt urflippade Pingvinen spelad av Danny DeVito. Jag uppskattar den för att det är en väldigt snygg och stilistisk film. Problemet är att det är en film som inte klarar av att fylla ut sina två timmar. Det är för mycket trams och Pingvinen verkar bara och vagga runt och skrika om och om igen. Det blir tjatigt i längden.

Här är dock bildkvaliteten helt fantastisk vilket var väldigt kul att se!

Batman returns är en intressant, udda film som inte håller i längden.

:-I


Batman Forever

Efter den udda Batman returns byttes Tim Burton ut mot Joel Schumacher som kom in i projektet med det uttalade syftet att göra Batman ”mer barnvänlig” (för att sälja mer leksaker alltså). Jag vet inte om jag tycker den här soppan är barnvänlig men jag antar att Schumacher lyckades med sitt uppdrag. Filmen blev en succé.

Tyvärr är den en usel film. Jag var aldrig ett jättefan av Michael Keaton i rollen som Batman även om jag gillar förklaringen ”vi ville ha en kille som såg ut att behöva klä ut sig för att kunna skrämma folk”. Här är han ersatt av en träig Val Kilmer. Att Robin dyker upp (Chris O’Donnell) bidrar till att göra det ännu mer barnsligt vilket, som sagt, var syftet.

Jim Carrey som The Riddler är som när Jim Carrey är som sämst, han spelar över så att man får huvudvärk av varje scen han deltar i. Det tragiska är dock Tommy Lee Jones som Two Face. En egentligen riktigt bra skådis som springer runt i en lila mask och konstant skriker. Det är som att alla fått för sig att definitionen av att vara en skurk i Batman går ut på att spela över och skrika, möjligen är det Nicholsons fel?

(Det här med Two Face kräver förresten en parentes: Billy Dee Williams (Lando!) gick med på att spela Harvey Dent i Batman inte för att han nödvändigtvis tyckte rollen var bra där utan i förhoppningen att få spela Two Face i en uppföljare. Vilket var en idé som Burton hade. Synd bara för Williams att när det väl var dags att plocka fram Two Face så var Burton och hans idéer borta. Snacka om blåst.)

Trots att jag sett filmen några gånger nu har jag faktiskt ingen aning om vad det handlar om? Det hela känns mest som en jobbig feberdröm.

:-=


Batman & Robin

Nu är det dags! Vissa är mer förlåtande mot Batman forever än vad jag är men om det är något som ALLA kan enas kring är det gällande Batman & Robins totala uselhet. Det finns liksom inga förlåtande drag över Schumachers andra Batmanfilm. George Clooney är ny i huvudrollen men det känns inte som det spelar någon roll om han är bra eller inte. En annan nykomling är Alicia Silverstone (vart tog hon vägen och kan någon förklara varför hon betraktades som snyggast då?) i rollen som... Batgirl. Behöver inte kommenteras. Arnold Schwarzenegger (!) gör Mr. Freeze och pepprar med oneliners. Uma Thurman är såklart läcker som Poison Ivy även om det är plågsamt att se henne här precis av samma anledning som det var med Tommy Lee Jones i den förra.

Batman & Robin är i kamp med Catwoman den mest korkade och genomruttna superhjältefilm som gjorts. Inget snack om saken. Å andra sidan kan man faktiskt se det som filmen som räddade Batman! Det var ju det här tramset som fick Hollywood att lägga hela serien på is bara för att inom en förvånansvärt kort tid börja om från början och äntligen göra saker och ting rätt med den lysande Batman begins.

Jag menar, tänk på inledningsscenen till The Dark Knight, bankrånet: Supercool och supertajt. Tänk sen på inledningsscenen till Batman & Robin: Även där ett rån, fast på ett museum. Mr. Freeze ska stjäla en diamant och har frusit ner hela lokalen. In dundrar Batman och Robin och det hela utvecklar sig till en hockeymatch mellan dom och Freezes underhuggare. En hockeymatch med diamanten som puck! Batman & Robin är en viktig film för den visar exakt hur illa det kan gå, exakt hur illa en Batmanfilm kan vara. Om detta må vi berätta.

Tyvärr har jag bara en femgradig betygsskala så det kan inte bli ett sämre betyg än lägsta möjliga.

:-=


Extramaterialet är tungt! Som sagt ingår en dokumentär vid namn Shadow of the bat på över två och en halv timme spridd över de fyra filmerna. Riktigt intressant och välgjord! Dessutom innehåller varje skriva en drös annat extramaterial relaterat till just den filmen. Här är det ömsom vin, ömsom vatten. Lägg till det ett kommentarspår på respektive film av respektive regissör. Burton gör intressanta spår där han väl lyckas förklara sina idéer men mest av allt var jag dock intresserad av att höra Schumacher försvara sig. Saken är att han inte gör det utan är rätt öppen och ärlig. Han förklarar vad hans jobb var, vad studion ville ha från av honom och han framstår som rätt sympatisk. Även om han ibland är lite väl förlåtande. Det enda negativa med extramaterialet är att det handlar om en återutgivning av det från 2005, det ingår inget nytt.

Boxen är snygg! Även om pappfodralet är lite sladdrigt gillar jag det verkligen. Svart och den klassiska loggan i metallic! I asken ligger de fyra filmerna individuellt förpackade i såna där supersmala fodral. Snyggt igen! Och jag gillar framsidorna som om jag minns rätt är en återanvändning av dom snygga europeiska omslagen från år 2005. (I Sverige har dock filmerna nu bara släppts individuellt och i England iofs. i en box fast med tjocka plastomslag. Varför är det fortfarande så att de snyggaste boxarna släpps exklusivt i USA, undrar jag? Hur som helst var den här regionsfri, men ändå.)

Vill man då lägga en slant på fyra filmer av svajig kvalitet? Det kan nog diskuteras. Men som något slags Batmanfan tycker jag att det känns bra att ha dom här filmerna, i HD. Och om inte annat ingår det ju mycket extramaterial och det hela är förpackat i en snygg box!

Sällskapsresan

Har konstaterat att Sällskapsresan är en av de roligaste svenska filmer som gjorts och jag vidhåller. Vill till och med påstå att det är en av de bästa svenska filmer som gjorts! Att införskaffa nu när den finns på Blu-ray kändes som en nödvändighet.

Bildkvaliteten är inte sylvass i HD men det är kul att man ändå kan upptäcka en massa nya detaljer i en film som man sett lite för många gånger. Enligt omslaget ingår kommentarspår och en dokumentär (samma som på Sällskapsresor-boxen). Kanske är det fel på mig eller på min spelare men jag lyckas då inte komma åt dokumentären. Nu har jag den förvisso på DVD, men ändå.

:-D

Finlands sak är vår! Dag 2

Har köpt på mig sex stycken finska andra världskrigsfilmer och tyckte att det skulle vara en bra idé att se dessa i kronologisk (inspelnings) ordning helgen den 18-19 april. Tre filmer på lördagen, tre på söndagen. Tillsammans med några entusiaster samt rikligt med Koskenkorva och Lapin kulta (och även lite björnkött). Här följer rapport från dag två, del ett finns här.


Vägen till Rukujärvi
(Rukujärven tie)

Var lite förväntansfull inför den här filmen från 1999 eftersom jag inte trodde mig ha någon aning om vad det var för film. När jag väl började titta insåg jag dock att jag faktiskt har sett den förut.

Man bör inte låta sig luras av den gräsliga framsidan (Ambush???) som låter påskina att det handlar om ett romantiskt drama. Vilket det i och för sig delvis är, men framför allt är det en finsk krigsfilm. Romantiken består av att huvudrollsinnehavaren har ett förhållande med en lotta och dom splittras pga. kriget och går runt och trånar lite. Inga konstigheter där.

Det som skiljer den här filmen från de övriga är bristen på stridsscener. Utöver slutscenen där allt brakar loss i ett fullkomligt inferno av massakrerade ryssar och exploderande bensinbomber handlar filmen om en patrull med uppdraget att upptäcka ryssar. Dessa håller sig dock undan och ägnar sig mest åt att gillra fällor vilket gör att det känns lite som en amerikansk Vietnamfilm. Extra mycket eftersom filmen dessutom skildrar övergrepp begångna av finnarna, både mot militär och civila.

Överhuvudtaget känns Vägen till Rukujärvi som den film som mest liknar en ”normal film”. Kärlekshistorien och den lite mer traditionella strukturen (inte bara strid på strid) samt de tydliga karaktärerna bidrar. Att det dessutom funkar och att det är en bra film är ett plus!

Stridsintensiteten är på en lite lägre nivå så tyvärr dyker det inte på några stridsvagnar...

Äntligen widescreen och 5.1 ljud! Bildkvaliteten är riktigt bra, framförallt närbilderna och ljudet i striderna blir helt klart maffigt när subben och de extra högtalarna får jobba. Extramaterialet består av några uppläsningar från den roman som filmen tydligen baserar sig på.

Försök att ignorera den gräsliga framsidan för Vägen till Rukujärvi är faktiskt en riktigt bra film!

:-)


Framom främsta linjen

Om Vägen till Rukujärvi är den som mest liknar en traditionell film är Åke Lindmans Framom främsta linjen från 2004 samt dess uppföljare raka motsatsen. På sätt och vis är dessa filmer en krigsfilmsfantasts våta dröm: Man har inte brytt sig om futtiga saker som dramaturgi utan i stället har man valt att rakt upp och ner visa vad som hände och vilka vapen som användes. Helt utan knussel.

Här får vi följa ett svenskspråkigt förband och dess befäl och det hela är baserat på verkliga personer och händelser. Återigen är det mycket skyttegravsstrid men det är inte lika elände eller riktigt lika kargt som i de första filmerna. Allt hålls hyfsat realistiskt och bensinbomberna är äntligen väck.

Ett problem är dock talet. Den är bara textad när det talas finska och vi var alla eniga om att det var väldigt svårt att hänga med i den finlandssvenska dialogen. Det blir inte bättre av att det ofta talas samtidigt som musik spelas eller andra bakgrundljud stör.

Vad gäller stridsvagnar dyker bland annat en Stug. III upp men det är mest som aptitretare inför uppföljaren.

Givetvis är det widescreen och bildkvaliteten är bra! Ljudet också även om det som sagt är lite problem med ljudmixen. Som extramaterial ingår en making of samt även en intervju (gjord av TV4) med den verklige personen som huvudrollsinnehavaren baserar sig på.

Framom främsta linjen är antagligen den mest nedtonade och mest oglamourösa av filmerna. Det är alltså inte negativ kritik.

:-)


Slaget om Finland
(Tali Ihantala 1944)

Filmen har jag egentligen redan skrivit om här. Storyn tar vid där Framom främsta linjen slutar. Dock följer man inte längre ett svenskspråkigt förband (tack och lov).

Jag säger inte att Slaget om Finland är den bästa av filmerna men det som gör den till min personliga favorit är stridsvagnarna. Här får man nämligen bland annat följa en besättning i en Stug. III (tysk stormkanonvagn som användes av finnarna). Strålande och ovanligt!

Annars är stilen samma som den förra filmen. Alltså antagligen rätt tråkigt om man inte råkar vara inbiten...

Förutom nämnda Stug. III finns T-34:or av olika slag, KV-1 och någon av ryssarnas SU-vagnar!

Av någon anledning är bildkvaliteten sämre än på Framom främsta linjen. Många scener är tyvärr väldigt gryniga. Ljudet är det dock inget fel på. Som extramaterial ingår en making of samt intervjuer med veteraner.

Slaget om Finland är nog min favorit bland finska krigsfilmer, men det är kanske inte den bästa?

:-)


Dag två innebar inte alls samma pärs som dag ett. Filmerna låg nämligen på ca: två timmar per styck istället för tre, vilket är större skillnad än man kanske tror.


Hur ska man då sammanfatta det här? Till att börja med är jag nöjd över att jag genomförde det hela. Sex finska andra världskrigsfilmer på två dagar är en rätt bra idé, i alla fall om man frågar mig... Upplägget var nog det bästa möjliga trots allt. Nog för att dag ett blev för tung men å andra sidan står jag fast vid att man vill se dom i (inspelningsmässig) kronologisk ordning. Nu är väl frågan mest om det finns fler filmer i genren, om jag missat någon?

Finlands sak är vår! Dag 1

Har köpt på mig sex stycken finska andra världskrigsfilmer och tyckte att det skulle vara en bra idé att se dessa i kronologisk (inspelnings) ordning helgen den 18-19 april. Tre filmer på lördagen, tre på söndagen. Tillsammans med några entusiaster samt rikligt med Koskenkorva och Lapin kulta (och även lite björnkött). Här följer rapport från dag ett, del två finns här.


Okänd soldat
(Tuntematon sotilas)

Originalet från 1955. Till att börja med måste jag konstatera att jag har lite svårt för 50-talsfilm. Det är en följd av att vara uppväxt med 70-talsfilm och framåt vilket gör att jag helt enkelt inte är van att riktigt ta till mig den tidens filmspråk.

Filmen baserar sig på en roman vilket märks. För skådespeleriet känns teatralt inte bara pga. tidsandan utan även pga. att det uppenbarligen finns en skriven dialog i bakgrunden. Eller, det är klart att det gör, men vad jag menar är att det är väldigt tydligt att det är skriven dialog då språket är väldigt rikt. Vilket gör att det är lite extra kul att konstatera att den innehåller så många riktigt grova svordomar. Faktum är att av de sex filmerna är det den äldsta som har det grövsta språket!

I korthet går filmen ut på att man får följa ett antal individer under finska fortsättningskriget. Hur dom gör sig redo, när dom far och under olika vedermödor. Handlingen kryper på rätt långsamt och det händer inte så mycket mer än att det är just krig. Vilket väl är precis så en krigsfilm ska vara. Mest av allt blir jag sugen på att läsa romanen då det verkar vara ett intressant verk. Men tyvärr hos en så pass gammal film är stridsscenerna inte särskilt övertygande. Folk som ska föreställa bli skjutna tar sig för bröstet och teaterdyker. Å andra sidan är det imponerande med de storslagna scenerna där flyg koordinerats med det som händer på marken.

Stridsvagnsentusiasten i mig konstaterar att ryssarna har en Panzer IV... Utöver det förekommer en Panzer 38 (t), tror jag?

Ljudet är stereo och bilden är i 4:3. Det lustiga är att då bilden är svartvit och rätt grynig har man relativt sömlöst kunnat klippa in dokumentära bilder från kriget. Extramaterialet består av lite gamla journalfilmer och radiosändningar.

Välgjord, inte så dum men det känns för avlägset för att kunna uppskattas fullt ut.

:-I


Okänd soldat
(Tutematon sotilas)

Nyinspelningen från 1985. Det märks tydligt att filmkonsten tagit stora steg på 40 år. Den teaterliknande dialogen är väck och ersatt med något som känns mycket mer naturligt. Och faktum är att filmen i sig har ambitionen att förmedla en väldigt dokumentär känsla. 13 år innan Saving private Ryan skulle förändra krigsfilmens bildspråk är den här filmen väldigt mycket skakig handkamera.

Men utöver att ersätta det teatrala med det naturliga tillför nyinspelningen inte mycket. Förutom 30 extra minuter, vilket innebär att en film som i original var 2 timmar och 50 minuter blev mördande 3 timmar och 20 minuter... Sen kanske inte det har med filmen i sig att göra men det hela blev inte roligare av att så pass mycket av dialogen är en exakt upprepning. Å ena sidan är det som fenomen betraktat intressant, å andra sidan är det väldigt tjatigt om man ser filmerna i följd...

Stridscenerna ser faktiskt bra ut men jag stör mig på 80-talsfenomenet med bensinbomber som ska föreställa granatkrevader. Visst ser det snyggt ut med eldflammor men det har faktiskt inget med verkligheten att göra. Nu känner jag att jag möjligen låter lite för gnällig. Inte i fallet med flammorna utan angående filmen i stort. För på sätt och vis har den allt som en riktig kärv finsk krigsfilm ska ha: Det är segt, kargt, bistert, många svordomar och en till synes aldrig sinande ström ryssar som måste hållas tillbaka.

På stridsvagnsfronten konstaterar jag att Panzer IV:an från förra filmen här spelas av de KV-1 (om jag inte ser fel?).

Ljudet är i stereo och tyvärr är 4:3 bilden dålig och på tok för mörk. Jag har såklart inte sett originalet på bio men jag förutsätter att det handlar om en dålig bildöverföring för så här mörkt kan det bara inte vara meningen att det ska vara. Dessutom blir det inte bättre av att en finlandssvensk med betoning på finlands verkar ha stått för den svenska textningen. Många gånger är det helt obegripligt vad som sägs. Extramaterial saknas.

Gillar man krigsfilm bör man absolut se nyinspelningen av Okänd soldat i alla fall en gång i sitt liv. Men det är en rätt påfrestande upplevelse.

:-I


Vinterkriget
(Talvisota)

Och när jag ändå snackar om påfrestande upplevelser... Jag har sett Vinterkriget (från 1989) för många år sen (på dubbel-VHS) och mindes den mest som en flera timmar lång film där några bistra finnar ligger i en skyttegrav och... faktum är att jag mindes rätt..!

Filmen är 3 timmar och tio minuter och den första timmen får man följa upptakten till finska vinterkriget. (Faktum är att utav de sex filmerna vi såg är det här den enda som utspelar sig under finska vinterkriget, de övriga utspelar sig under finska fortsättningskriget.) De övriga två timmarna utspelar sig i en skyttegrav där anfall på anfall avvärjs.

Det är smutsigt, jobbigt och grisigt (Vinterkriget är den mest blodiga av de sex filmerna). Även här verkar det vara en roman som ligger bakom men det märks inte alls lika väl som i fallet med Okänd soldat (x2). Språket i Vinterkriget är inte lika rikt utan det är verkligen kondenserat till svordomar och elände. En annan sak som skiljer filmen från de två tidigare är bildspråket. Fotot är här mycket pampigare och anslaget mer storslaget. Det märks att budgeten var större. Bensinbomberna är dock intakta.

Vad gäller stridsvagnar har man med ett par BT-5:or (eller 7:or?).

Tyvärr är det fortfarande stereo och 4:3 bild (även om kvaliteten är bättre). Extramaterialet består återigen av journalfilmer och radioutsändningar.

Tre timmar med ryska massanfall och exploderande björkar kryddat med oändliga många satana perkele! tar ut sin rätt. Filmen hade verkligen inte ha behövt vara så lång. Å andra sidan kan man argumentera för att den i sin utdraga jobbiga form effektivt lyckas förmedla en uns av helvetet i skyttegravarna. En klassiker.

:-)


Att se nio timmar film kan i sig vara rätt jobbigt. Inte alls omöjligt men där någonstans går i alla fall min gräns för vad som är givande. Att se nio timmar monoton finsk krigsfilm var helt klart en pärs. Hade dom varit lite kortare, lite mer variationsrika hade det nog varit lättare.

Avslutningsvis vill jag bara nämna att jag köpte de här tre filmerna i en box. Egentligen har jag som princip att aldrig köpa boxar som innehåller filmer som inte har något med varandra att göra (dvs. i princip är uppföljare det enda som är ok) men här var jag tvungen att göra ett undantag. För den är ju sinnessjukt cool (tyvärr hittade jag bara en lågupplöst bild):

W.

Att Bush och hans styre skulle bli föremål för film förr eller senare var självklart. Men varför redan nu? Sen insåg jag att den släpptes i USA precis före presidentvalet...

Oliver Stone tar sig an uppgiften att visa upp hur det gick till när en oduglig fyllskalle tog sig ända till toppen och hur han och hans administration lyckades klanta till responsen till attackerna den 11 september 2001.

Filmen är välgjord och faktiskt hyfsat balanserad. Det är inget smickrande portträtt av Bush som visas. Å andra sidan blir han inte demoniserad heller utan filmen är ganska tydlig med att peka på vilka personer i bakgrunden som drog i många av trådarna. Det är liksom inte hans fel att han är korkad och har på tok för mycket makt... Problemet för mig är att filmen inte bidrar med något nytt. Allt som visas upp kände man till sedan tidigare. Om hans väg till toppen, vilka krafter som låg bakom Irakkriget, vilka som tyckte vad. Allt detta har ju kommit fram. Är man inte så påläst eller är ute efter en sammanfattning kan filmen kanske fylla ett syfte. Men inte mer än så.

Noterar förresten att precis som i Wall street låter Oliver Stone Skurken, där Gordon Gekko, här Dick Cheney, hålla ett långt tal där han förklarar sin världsbild. Det är effektivt. Att få höra det hela från det hållet istället som en kritik från hjälten.

Skådespelarna gör det bästa dom kan och Josh Brolin i huvudrollen är riktigt bra. Men det är lite problematiskt med gestaltningar av folk som man vet exakt hur de ser ut på riktigt. Det är lite svårt att släppa att det är en film man tittar på.

Möjligen fyllde W. ett syfte inför presidentvalet men nu känns den rätt inaktuell. Jag antar att Hollywood får återkomma om ett decennium eller så när det blivit dags att utifrån ett historiskt perspektiv sammanfatta epoken Bush.

:-I

Miraklet vid St. Anna

Spike Lee hade tydligen gått ut och gnällt offentligt över att det inte finns med några svarta soldater i Clintans Letters from Iwo Jima och insinuerat ett och annat. Att det är rasism som ligger bakom att dessa inte stred i de främsta linjerna under andra världskriget, inte att det är rasism som ligger bakom skildringarna av den faktiska historien, verkar ha gått honom förbi... Eller så vill han bara ta till billiga knep för att få uppmärksamhet kring sin nya film som handlar om ett av de svarta förband som faktiskt stred i frontlinjen: 92:a infanteridivisionen aka. ”buffalo soldiers division”.

I Miraklet vid St. Anna får man följa ett gäng soldater ur denna enhet som efter en eldstrid kommer på villovägar och förskansar sig i en by. Något som Spike Lee faktiskt har rätt i är hur sällan svarta soldaters insats under andra världskriget har skildrats på film så det är både intressant och relevant. Filmens viktigaste poäng är dilemmat dessa soldater känner på grund av att dom blir mycket bättre behandlade av den italienska lokalbefolkningen än av de vita i sitt hemland som dom faktiskt strider för. Hur lite uppskattning dom får tillbaka för sina uppoffringar.

Miraklet vid St. Anna hade tjänat på att hålla sig till detta tema istället för att väva in en massa andra berättelser. För resultatet är väldigt spretigt vilket är lätt hänt när man gör film på roman. Och filmen är ändå två och en halv timme vilket känns väldigt långt när det ändå inte hålls ihop. Den här spretigheten gör att i alla fall jag har svårt att känna för karaktärerna, för deras öden. Och man får inte någon hjälp på traven av att dom nästan är som seriefigurer med ett språkbruk som är lika anakronistiskt som grovt. (Jag hajar också att bara för att folk i filmer från 40-talet svär så säger inte det nödvändigtvis så mycket om hur folk egentligen pratade på den tiden. Här är det dock rätt löjligt.) En annan sak som inte hjälper filmen är dom omotiverade och gräsliga inslagen av buskishumor som dyker upp då och då. Och trots vad baksidetexten säger så är stridsscenerna välgjorda men långt ifrån toppskitet. När jag ändå håller på och gnäller kan jag passa på att göra det över slutscenen som bara är supermärklig och helt poänglös.

Bildkvaliteten är helt ok och DTS-spåret likaså. Tyvärr (?) saknas extramaterial.

Tänkte rätt blev fel, är väl ett adekvat sätt att sammanfatta Miraklet vid St. Anna.

:-(

Body of Lies

Hade väl inga direkta förväntningar på den här filmen utan det var mest så att när Ridley Scott släpper nytt hyr man.

Vilket jag är glad att jag gjorde då Body of lies visade sig vara en positiv överraskning! Leo DiCaprio (som om inte förr härmed är förlåten för alla ungdomssynder) spelar en CIA-agent som snurrar runt i Mellanöstern i försök att komma åt en terroristhöjdare. I andra änden av luren har han ständigt Russel Crowe som spelar en rätt irriterande och cynisk agent på hemmaplan i Washington. Trots bra insatser av dessa stjäls dock showen av Mark Strong som spelar chefen över den jordanska underrättelsetjänsten. Han är sylvass!

Tänker inte berätta något om handlingen. Däremot kan jag berätta att det som gör Body of lies så bra är att det i alla fall känns som en hyfsat realistisk skildring av den snåriga och smutsiga värld dessa människor rör sig i. När verkligt spännande situationer presenteras nedtonat istället för tvärtom blir jag fast. Och som vanligt med Ridley Scott är det aldrig ensidigt, man får se båda sidorna. Eller, förresten, jag menar alla sidor, givetvis finns inte bara två i denna soppa. Det är det som är lite av filmens poäng... Min enda invändning är slutet där jag tycker att dom fegade ur lite. Har man sett den hajar man vad jag syftar på.

Vad gäller ljud och bild finns inget att klaga på. Det ingår även ett gäng dokumentärer som ger en bra översikt och som vanligt med Ridley Scotts filmer får man inblick i hur pass noga uttänkt allt är. Slutligen ingår ett kommentarspår med Ridley Scott, manusförfattaren William Monahan (båda har ju alltid mycket att säga) samt med författaren till romanen som filmen baserar sig på. Bra kommentarspår!

Body of lies är en av de bättre thrillers jag sett på ett bra tag!

:-)

Die Welle - 2-disc specialutgåva

Tysk gymnasieklass ska ha temavecka på ämnet autokrati. Läraren har fått för sig att han ska bevisa hur lätt man kan få in folk i en fascistisk ordning även om alla dag ett menar att något sånt inte ”kan hända här”. Filmen är rätt skicklig på att visa hur man med små små steg lyckas bygga upp en exkluderande gemenskap med enskilda åtgärder som alltid verkar ha goda avsikter men som sammantaget medför att allt går riktigt snett. Filmens problem är väl snarast att den är väl övertydlig och även om det är smart skildrat bjuds man inte på några överraskningar utan hajar exakt hur det kommer sluta.

Tydligen baserar sig filmen på ett verkligt experiment som gjorts i USA. Det är lite mycket som händer nu så tyvärr har jag inte hunnit med att kolla in extramaterialet, vilket möjligen hade varit intressant?

Smart och övertydligt. Kanske borde en sån här film visas i gymnasieskolorna istället för dynga som vi fick se?

:-I

The Passion of the Christ

Femte långfredagen i rad som jag spenderar tillsammans med The Passion of the Christ. I år för första gången i HD! Plus en Nils Oscar Kalaspåsköl vid sidan om. Har aldrig gillat påsken men nu har jag hittat en tradition som passar mig.

Bildkvaliteten är fanfuckingtastic! Verkligen. Vill man i detalj skåda uppsliten hud och upprivna köttslamsor är detta ett logiskt val...

Däremot måste jag bli bättre på att undvika Scanbox nordiska utgåvor. Det finns en director's cut med extramaterial utgiven så varför envisas dom med att släppa såna här barskrapade utgåvor?

:-)

Vicky Cristina Barcelona

Den här filmen verkar dela folk i två läger: De som tycker att det är Woody Allens bästa på länge och de som retar sig på den. Själv hamnar jag nog någonstans mittemellan. Tyvärr, eftersom jag hade lite förhoppningar på den. Vicky Cristina Barcelona är en lite smårolig men rätt trist och poänglös film. Den är mest ett ”jaha?”, vilket kanske låter sämre än vad det är? För alla inblandade levererar gedigna insatser och den har väl ett och annat att säga om det här med förhållanden och monogami. Men man känner sig nästan lite blåst efteråt, både på den utlovade fantastiska skildringen av Barcelona samt på den där trekanten...

Rätt dassig bild, inget extramaterial.

Vicky Cristina Barcelona är inte den där pånyttfödelsen av Woody Allen som det pratats om utan är mest en lite smårolig film som sällar sig till hans mer ordinära.

:-I

Burn after Reading

No country for old men var ju en fullträff men bröderna Coens senaste, Burn after reading, har fått rätt blandad kritik. Vilket jag inte hajar? För även om det bara handlar om en ganska bagatellartad förvecklingskomedi är det en riktigt underhållande film!

Det går inte att säga så mycket om storyn utan att avslöja för mycket men i grund och botten går det ut på att några korkade människor kommer över statshemligheter och försöker göra sig en hacka på detta. Skeendena skildras från ovan och som åskådare ser man vad de olika karaktärerna inte ser: Hur deras liv och handlingar hänger ihop och flätas samman. Lite av poängen med filmen är att just då karaktärerna saknar detta von oben perspektiv fattar dom felaktiga och korkade beslut. John Malkovich, George Clooney, Brad Pitt, Frances McDormand, Tilda Swinton, Richard Jenkis m.fl. är för övrigt en rätt vass lista, för att underdriva. Av extramaterialet framgår dessutom att vissa roller var specialskrivna just med en viss skådis i åtanke vilket inte skadar.

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är helt ok. Extramaterialet består av några korta dokumentärer.

Det är roligt, absurt, smart (och våldsamt). Helt enkelt ännu en strålande Coen-film!

:-)

Beyond the Mat - ringside special ed.

Aha, nu vet jag var The Wrestler har hämtat sitt stoff! Från den nästan tio år gamla dokumentären Beyond the mat. Det är så uppenbart att det inte finns någon anledning att tala om lån utan vissa bitar i The Wrestler är taget rakt av. Det är som om Darren Aronofsky såg dokumentären, tänkte wow vilken story och gjorde en film av den.

Och varför inte? Det är en sjukligt intressant dokumentär och en berättelse som ännu inte berättats. När jag säger att det är snott av menar jag scener, inte karaktärer. När Mickey Rourkes karaktär i The Wrestler misshandlar sin kropp i allmänhet och i en särskilt blodig match i synnerhet är det avsnittet om Terry Funk som speglas. Medan det när det gäller den sorgliga statusen på hans karriär samt den obefintliga relationen med sin dotter handlar det lika mycket om verklighetens Jake ”The Snake” Roberts, en kille som det verkligen inte står rätt till med.

Beyond the mat tar dig bakom kulisserna hos både de största och minsta förbunden och det är väldigt fascinerande. Mest är det dock hemskt. Som Mick Foley, en av de största inom gebitet att vara brutal mot sin egen kropp. Vad han gör är väl en sak, men det hela får en annan dimension när man får följa hans fru och barn och se hur hans karriärval präglar dom. Det är ingen vacker syn.

Beyond the mat är en inblick i en mycket märklig värld och som lär både fascinera och förfära de flesta, jag lovar!

(En sak bara, varför måste alla wrestlingfilmer ha så gräsligt fula omslag?)

:-)

Quantum of Solace

Var ju rätt impad av Casino Royale och såg fram emot uppföljaren men som alla andra konstaterar jag att den inte lever upp till ”originalet”. Att så skulle vara fallet var jag med anledning av förhandsrapporterna rätt säker på men jag trodde och hoppades att Quantum of solace (eh,va?) skulle ha tillräckligt med skön stämning för att jag skulle gilla den ändå eftersom det är just stämningen som är vad som är poängen med Bond.

På pluskontot finns att stämningen faktiskt är riktigt skön. Bond åker runt till vackra platser på jordens alla hörn, är sjukt välklädd och cool. Daniel Craig ÄR ett bra val som Bond. Och Olga Kurylenko är sådär snygg som en Bondbrud ska vara även om hon saknar den charm som Eva Green hade i den förra (tilläggas bör att hon inte har en jätterolig roll). Plus att det var coolt med en flygjakt med propellerplan! Så mörk och våldsam som det påståtts är filmen faktiskt inte.

Quantum of solace har blivit kritiserad för att vara rörig och det stämmer. Det är inte särskilt svårt att hänga med i vad som händer men det är hattigt. Det känns som ett manus med på tok för många omskrivningar. Än hit, än dit och så är det slut. Och actionscenerna är oftast tyvärr för hattigt klippta så just där är det lite lurigt att hänga med.

Trodde att jag skulle konstatera att ”bilden är åtminstone perfekt” men det är den inte. Det är ofta lite grynigt men det beror på hur det är filmat, inte på bildöverföringen. Men visst, det ser bra ut och DTS-spåret dundrar på ordentligt! Extramaterialet är dock tveksamt. Det ingår en massa smådokumentärer och det är bra att dom inte snålat vad gäller mängden. Å andra sidan har dom på tok för mycket karaktären av att vara hoprafsade (vilket dom lär vara). Det är inte direkt dåligt, bara lite för ostrukturerat och innehållsfattigt. Jag gillar dock omslaget som ger en riktigt bra känsla av hela filmen: Snygg svid, arg Bond, öken, eld.

Quantum of solace är den nästa bästa Bond-filmen nånsin! Vad det nu säger?

:-I