Andra världskriget och Sverige

Andra världskriget och Sverige innehåller tre SVT-dokumentärer av Olle Häger och Hans Villius på just det temat. Bara att få höra Villius magiska berättarröst är ett skäl i sig att se dessa.

Midsommarkrisen är en dramadokumentär om situationen då Tyskland krävde att få göra trupptransporter genom Sverige. Många mycket bra skådisar på plats och Per-Albin Hansson spelas av Ernst-Hugo Järegård. De dramatiserade scenerna som skildrar det politiska spelet inom samlingsregeringen blandas med dokumentära sekvenser. Egentligen har jag svårt för såna här grepp men det fungerar väldigt väl och är intressant.

G som i hemlig handlar om matematikprofessor Arne Beurling som lyckades knäcka den tyska koden med hjälp av penna och papper. Mycket fascinerande.

Sista resan till Jurkalne är kanske den minst intressanta dokumentären. Den handlar om flyktingströmmen mellan Lettland och Gotland. Men alltid lär man sig något nytt!

Dessutom ingår ett antal avsnitt av Svart på vitt, den där tråkiga serien historien om ett fotografi. Man blir lätt nostalgisk.

:-)

Plötsligt i Vinslöv

Svenska folket kan pusta ut, som siste medborgare i landet har nu även jag sett dokumentären Plötsligt i Vinslöv (samt även dess uppföljare).


Plötsligt i Vinslöv

Dokumentären Plötsligt i Vinslöv (2001) har hajpats rätt rejält och lyckats bli kult. Hatar egentligen det uttrycket (”kult” alltså, inte ”hajpats”) eftersom det missbrukas så ofta men i det här fallet verkar epitetet vara på sin plats. Vilket gör det nästan omöjligt för filmen leva upp till mina förväntningar när jag nu ser den för första gången.

Men visst är det en fantastisk dokumentation av ett antal original (för att använda det snällaste ordet) i en liten avkrok någonstans i Sverige! Det är lätt att se att den blivit så populär då många av de här personerna här en så otroligt säregen personlighet. Det finns så många citat, så många scener att upprepa. Det är väldigt underhållande.

Och om det är inte lät som en lockande insäljning så spelar väl det ingen roll då alla redan sett den, eller?

På skivan medföljer ett antal bortklippta scener.

:-)


Plötsligt igen...

Uppföljaren Plötsligt igen... (2009) ger inte lika mycket som originalet. Men visst är det ändå kul att återse gubbarna och höra hur det gått för dom, inte minst som en följd av spridningen av den förra filmen. Dom flesta verkar ändå nöjda med hur dom framställdes. Några nya ansikten dyker dessutom upp, exempelvis lokaltidningsreportern som ”inte ska äta kakor” som pryder omslaget.

Även här medföljer ett antal bortklippta scener.

:-I

Den fantastiska räven

När Wes Andersson kommer med en ny film känns ett köp som ett givet alternativ. Har dock aldrig varit så skeptisk som inför Den fantastiska räven (2009) (org. Fantastic Mr. Fox). Visst Wes Andersson, visst kul med stop-motion, men en barnsaga för vuxna, hur kul kan det bli? Den barnsliga trailern hjälpte inte heller till att öka intresset.

Dessbättre visade det sig att trailern var klippt för att locka det yngre segmentet och inte alls är särskilt representativ för filmen. Visst ingår en massa ramlande och famlande och skrikande men det är bara en del. Som vanligt är det skruvade personligheter med en ifrågasatt papparoll i fokus. Det känns igen från hans övriga filmer även om det inte blir lika personligt här. Det som dock gör filmen helt obeskrivligt fenomenal är designen! Vilket iofs. gäller för alla filmer av Wes Andersson. Men ändå. Jag är väldigt fascinerad av miniatyrlandskap etc. och här får jag verkligen mitt lystmäte. Jag sitter och dreglar! Det är så läckert och så smart! Och 100% värt att se i HD, detaljerna är sylvassa! Där ligger filmens payoff, den ser så läcker och smart ut. Och där upprepade jag mig vilket i det här fallet betyder att jag redan sagt vad jag ville säga och att det får räcka så.

Tre korta dokumentärer ingår samt även en DVD-version av filmen. Vad man nu ska med den till?

:-D

Green Street Hooligans

Fortsätter på huligantemat. Egentligen bottnar denna recension i att jag hyrde Hooligans 2 men i samband med det tyckte jag att det var lika bra att ta fram originalet för en omtittning.


Hooligans

Hooligans (2005) (org. Green Street Hooligans) är en lite lustig film. Frodo flyr staterna efter en skandal på sitt universitet och hamnar i England hos sin syster. Där lyckas han med konststycket att dras in i en av West Hams firmor. Med tanke på hur fånigt det låter funkar det dock rätt bra. I och med att han är en outsider (”the Yank”) får han och därigenom publiken hela kulturen förklarad för sig utan att det känns onaturligt. Och vad gäller trovärdigheten fungerar även den rätt bra. Frodo är aldrig någon superman utan visar att vara på plats och inte ducka för en snyting är det som egentligen räknas.

Sen har manusförfattarna kommit på att det är svårt att göra en hel långfilm på temat och det blir lite intriger och det hela får en lite väl otrolig utveckling. Det är rätt fånigt. Men å andra sidan finns faktiskt en hel del riktigt bra scener och prestationer, filmen är inte så dum trots allt.

:-I


Hooligans 2

Vilket inte kan sägas om uppföljaren Hooligans 2 (2009) (org. Green Street Hooligans 2). Den är stendum. Uppföljare förresten? Man får följa några ur gänget i den förra som nu sitter i fängelse. Frodo är givetvis inte med. Hur ska dom klara sig mot vakternas tyranni? Och medfångarna med annan lagtillhörighet? Eller kanske viktigare? Hur ska vi klara oss undan det fruktansvärda omslaget? Ska fängelseledningen ändå inte ordna en fotbollsmatch för att avgöra vilka som ska bli frigivna? På riktigt!

Filmen har inget med föregångaren att göra utan är tydligen regisserad av en gammal stuntman. Hooligans 2 innehåller gräsligt stereotypt skådepeleri som allt för ofta blandas upp med totalt omotiverat och överdrivet våld. Obeskrivligt uselt.

:-=

The Firm

Angående Awaydays problematiserade jag kring de inneboende problemen i genren huliganfilm: Att det är svårt att upprätthålla intresset genom en hel långfilm och att det är svårt att få det att se realistiskt ut. Därför är det extra kul att kunna konstatera att The Firm (2009) faktiskt lyckas lösa de här båda problemen! Första fajten blir just ingen fajt. Och för första gången jag ser på film så skildras fotbollsvåld som fotbollsvåld faktiskt ser ut. Lite som med boxning (sporten alltså...), riktig boxning ser inte ut som i Rocky. Och riktigt fotbollsvåld ser ofta ut som här. Polisen är närvarande, folk står och ropar och gestikulerar, något flyger i luften, någon bryter igenom, några börjar springa, andra följer efter, det är mest av allt rätt rörigt. Säkert väldigt trist för den som vill se ett riktigt filmslagsmål.

The Firm är inte en nyinspelning av advokatrullen med Tom Cruise i huvudrollen utan av tv-filmen från 1988 med Gary Oldman. Hur den står sig mot originalet måste jag tyvärr pinsamt nog låta vara osagt. Annars är det en rätt rättfram story: Ungtupp vill slå sig in i en firma och drabbas av allt positivt men i slutändan mest negativt som det innebär. Tack och lov har filmen tillgång till många statister vilket gör att det känns äkta till skillnad från de vanliga dussinet snubbar som brukar få föreställa en fotbollsfirma på film. Gillar även rekvisitan som man kanske tagit lite för långt men som blir något väldigt distinkt. Overallerna och Adidas-skorna. Kolla omslaget, det är ändå rätt läckert!

:-)

Green Zone

Paul Greengrass film Green zone (2010) har beskrivits som en “smart action” och jag fick för mig att den skulle kunna vara intressant. Haken är där att jag glömde bort hur urbota dum action normalt är så när en sådan kvalificerar sig som smart säger inte det nödvändigtvis mycket.

Green zone är en väldigt, väldigt grundläggande genomgång av upptakten kring och utfallet av sökandet efter massförstörelsevapen i det andra Irakkriget. Matt Damon spelar befäl för ett team med uppgift att lokalisera dessa fantasifoster och blir mer och mer frustrerad. Han dras in i spelet bakom kulisserna mellan snälla jänkare som vill avslöja bluffen och dumma jänkare som tjänar på lögnen. Och det är ju action så utöver det politiska spelet bjuds man på överdrivet spektakulär massa pang-pang.

Det jag stör mig på är hur förenklat allt är. Här finns inte utrymme för nyanser utan karaktärerna talar som att dom läser ur en uppslagsbok när dom ska förklara hur saker och ting ligger till. Men det kanske inte är så dumt då folk tenderar att vara dåligt pålästa och glömma väldigt fort. Så en sån här besk medicin som sockrats på tok för hårt kanske ändå fyller ett syfte? Även om den inte roar mig annat än som ögongodis.

Som bonus ingår två kommentarspår och några korta dokumentärer som jag inte tagit del av.

:-I

Sommaruppehåll...

Israel-Libanon 1982

Har tänkt att man borde se Waltz with Bashir men det har tagit emot lite. Men när stridsvagnsfilmen Lebanon dök upp såg jag det som en utmärkt anledning till att ha ett tema: Nämligen Israels invasion av Libanon 1982 som ledde till massakrerna på palestinier utförda av falangisterna.


Waltz with Bashir

ABR har tjatat på mig länge att jag måste lova att se Waltz with Bashir (2008) innan jag slutligen sätter min topplista för film på 00-talet. Jag har väl tänkt att den säkert är bra men det har tagit emot lite eftersom det är animerat, det har bidragit till att den inte känts lika angelägen.

Snacka om att ha fel! Just formatet gör filmen unik och möjliggör att den kan ta vissa grepp som inte annars hade varit möjliga. Det här är alltså en dokumentär där regissören intervjuar sina gamla armépolare som själva invasionen, om vad dom minns. Dessa intervjusekvenser har sedan animerats och blandats upp med tillbakablickar på hur dom minns händelserna samt även blandat in drömsekvenser. Det kanske låter märkligt men det fungerar faktiskt väldigt bra.

Man slukas upp fullständigt och när det hela är över sitter man där med en klump i magen samt en känsla av hopplöshet och otillräcklighet. Rekommenderas verkligen!

:-D


Lebanon

Såg väldigt mycket fram emot Lebanon (2009). Som bekant gillar jag krigsfilm och jag är särskilt intresserad av stridsvagnar. Har ofta beklagat mig över att det finns många filmer som behandlar flyg, båtar, infanteri etc. men nästan ingen om stridsvagnsstrid. Nu var det dock dags för en sådan.

Upplägget är att hela filmen utspelar sig i stridsvagnen. Man får följa besättningen och endast betrakta omvärlden genom deras sikten och instrument. Det låter kanske som ett intressant stilgrepp men resultatet blir problematiskt av flera skäl:

För det första. Dom har uppenbarligen inte haft tillgång till en riktig stridsvagn under inspelningen och det känns som att en anledning till att hela filmen utspelas i stridsvagnen är att dölja detta faktum. Om så är fallet vet jag inte men det känns så och det är tillräckligt illa.

För det andra. Att man aldrig ser besättningen lämna vagnen ska skapa en klaustrofobisk känsla men det blir lätt överdrivet. Visst kan man gå ut och ta lite luft och sträcka på sig under lugna sekvenser. Därmed inte sagt att man måste följa karaktärerna precis hela tiden men problemet är känslan av att filmmakarna gör det mer besvärligt för dessa än vad som är nödvändigt.

För det tredje. För att kunna upprätthålla kommunikation med omvärlden händer då och då att det dimper ner någon officer eller annat i stridsvagnen. Tydligen har den så stort utrymme att man har plats för gäster samt även att promenera omkring där inne. Såna utrymmen finns inte i verkligheten och återigen har formen lett till fenomen drar ner filmen.

Inser att det här låter som en sågning men det är det faktiskt inte. Det handlar om att mina för högt ställda förväntningar kom i skymundan av några saker. Lebanon är en välspelad, på många vis tänkvärd och unik film. Som man absolut inte bör dra sig från att se.

:-I

Star Wars

2011 alltså. Egentligen borde detta vara den största nyheten i formatets historia, att det äntligen är dags att få se sina absoluta favoritfilmer i HD! Men när Mr. Lucas är i farten kan man aldrig ta ut något i förväg. Tyvärr.

Enligt de första ryktena påstår han att det inte är originalen som är på väg, vilket jag inte förväntade mig, utan specialversionerna från 1997. Vilket jag har mycket svårt att tro på med tanke på allt han klämde in i DVD-versionerna från 2004 så att dom skulle passa in bättre med de nya filmerna. Så frågan är väl snarare om det handlar om dom från 2004 eller om det ska till ytterligare ändringar? Lucas har säkert ingen aning själv, som vanligt…

Så vi får väl se… Till dess ser jag fram emot Alien-boxen senare i höst som verkar bli helt perfekt!

Rammstein - Lichtspielhaus

Det första jag brukar vilja göra när jag kommer hem från en konsert är att kolla på någon spelning dator eller DVD. Så när vi kom hem dyngsura och trötta från förra lördagens Sonisphere plockades denna Rammstein fram ur hyllan. Frugan hade köpt den för ett tag sen men den har tills nu förblivit osedd.

Lichtspielhaus (2003) visade sig tyvärr vara en besvikelse. Konstiga klipp från olika gamla spelningar samt ett antal musikvideor. Jag som hade sett fram emot en maffig Rammsteinkonsert. Antar att det är läge att införskaffa någon av deras andra DVD:er som givits ut.

:-(

Vittne till ett krig

I Vittne till ett krig (2009) (Triage) spelar Colin Farrell en krigsfotograf som i slutet av 80-talet återvänder hem till Irland från ”Kurdistan”. (Men vänta ett tag förra filmen jag såg, Tigerland, hade också Colin Farrel i huvudrollen... Det är en slump.)

Helt klart är att han varit med om mer än vad han vill berätta, varken för sin arbetsgivare eller för sin flickvän. Sekvenserna i Irland blandas med tillbakablickar från hans resor. Framförallt handlar det om väldigt starka krigsskildringar men det är även ett slags mysterium som rullas upp. Avslöjar inte mer än så. Tänkvärt och välspelat, en bra film!

Bilden är riktigt bra och ljudet är väldigt effektivt. Brukar störa mig på när explosioner är för lågt mixade eftersom alla som varit med när ett vapen avfyras vet att det låter rejält högt. Det har man tagit fasta på här och vid ett tillfälle höll jag på att flyga ur soffan. Men tyvärr saknas extramaterial. Skulle vara intressant att veta mer om manuset. Det känns lite som att det bygger på en roman.

:-)

Tigerland

Tigerland (2000) visade sig vara väl värd ett återbesök! Joel Schumacher hade tröttnat på svulstiga filmer och tog sig an en liten, nästan dogmaliknande, film. Man får följa ett antal soldater inför slutträningen innan dom ska skickas till Vietnam. Även om det inte förekommer något krig i filmen kan den inte bedömas som något annat än en renodlad krigsfilm. Allt fokuserar på utbildningsmoment, delvis praktiska men framförallt psykologiska. Hur officerarna försöker manipulera gruppen, tillintetgöra bråkmakare och hitta de naturliga ledarna.

Även om det inte var på den här nivån känner jag igen mycket från lumpen. Att själv ha deltagit i nåt som i alla fall till en liten del påminner om den här filmens tema gör att jag inbillar mig kunna bedöma den som väldigt pricksäker. Utöver den träffande skildringen av utbildningen får man även ta del av en rad moraliska frågor samt även gripande människoöden. Tigerland är faktiskt bättre än vad jag ville minnas!

Tyvärr är bildkvaliteten usel. Dassiga färger och en massa skräp. Det här är en sån film som verkligen borde restaureras och ges ut på blu-ray. Den korta dokumentären som medföljer bidrar inte så mycket om man lyssnat till Schumachers kommentarspår, vilket man bör. Han har en talang för såna!

:-D

Snabba cash

Skrev nyligen lite om fenomenet ”Filmen var bra men inte lika bra som boken”. Jag försöker lite komma ifrån detta. Jag försöker se filmen som den är, som film. Massor av film man ser är ju baserade på böcker som man inte läst och då uppstår ju aldrig problemet med att jämföra. Filmer baserade på böcker man läst borde inte bedömas annorlunda. Å andra sidan, en film existerar ju inte i ett vakuum. När man sätter sig ner och ska titta är det ju alltid med en massa förutfattade meningar som det inte går att bortse ifrån. Och jag tycker nog inte att man ska det heller. Om jag ser en uppföljare till en film jag gillar så vill jag sätta in den filmen i sitt sammanhang. Nämligen som en uppföljare till en film som jag gillar, inte som en isolerad företeelse. Samma sak med film baserad på böcker jag läst. Givetvis vill jag fundera över hur dom löst vissa saker, givetvis kommer jag att jämföra. Det jag dock kommit fram till är att man måste försöka separera medierna, att betrakta filmen som just film. Det går inte till 100% men man måste försöka.

Lång inledning till en recension av Snabba cash (2010). Om vi börjar med boken: Jag läste den tidigare i år och gillade den. Det var mycket snack om det korthuggna Ellroyianska språket men det var för mig varken behållningen eller något som tog emot. Nej det jag gillade var skildringen av Stockholm som lyckades vara både mytologiserande och samtidigt ändå kännas som den var rotad i en fascinerande och hemsk verklighet. Det är kul med berättelser som utspelar sig på platser där jag vistas i min vardag. Särskilt om skildringen är lite kryddad. Dessutom tyckte jag att de olika huvudrollsinnehavarna stod för intressanta psykologiska porträtt.

Det är väl just den biten som filmen missar, det som pågår i deras huvuden. Just där tror jag att se filmen vinner på om man läst boken. Men hur är då filmen som film betraktad? Jag skulle säga att det är en välspelad, tajt, sorglig film som utspelas i intressanta miljöer. Inte jättespännande eller mycket action utan rätt nedtonad. Och för en gångs skull känns inte de svenska skådespelarnas teaterarv av. Oerhört befriande!

Tyvärr är bildkvaliteten på denna blu-ray inte alls bra. Jag förväntar mig inte superkvalitet när det gäller svensk film men den här är för dassig.

:-)

American Psycho - uncut version

American psycho (2000) är en av mina favoritfilmer från förra årtiondet! Men frågan är om den hade varit det om man hade läst boken innan, vilket jag alltså inte hade (och inte har gjort sen heller). Vilket kanske var lika bra? ”Filmen var bra men inte lika bra som boken” är ju en sliten klyscha. Men hur ofta hör man någon säga ”Boken var bra men inte lika bra som filmen”? Så det kanske är bättre att se filmen innan man läser boken? Då slipper man störa sig på allt som saknas och när man sen läser boken blir det ett bra komplement med utfyllnad. Eller?

Hur som helst. American psycho är en fantastisk film! Bale är otrolig som psykopaten Bateman och omges av en oerhört vass ensemble. Filmen lyckas på samma gång vara satirisk, humoristisk, obehaglig och estetiskt vacker. American psycho är en sån där film där det inte finns någonting att klaga på (såvida man inte läst boken då...)! Om det var ett tag sen du såg den är det dags att se om den för den är faktiskt SÅ bra, lite bättre än vad du minns!

Däremot den här utgåvan... Alltså, jag köpte American psycho på blu-ray av den enkla anledningen att jag vill äga mina favoritfilmer i HD. Bildkvaliteten är minst sagt dassig och det saknas extramaterial. Den här utgåvan kan därför inte få det betyg som filmen förtjänar. Och vadå "uncut version"? Jag har aldrig hört talas om en långfilm där klippning inte ingår i skapelseprocessen. Anledningen till att jag spelar dum är att jag irriterar mig på uttryck som inte betyder något i praktiken.

:-)

Primer

Primer (2004) är en film som får en att tänka, en film som inte släpper taget. Tidsresor på film leder alltid till oreda i skallen och så är även fallet här. Men, jag har aldrig sett en film som lyckats bättre än Primer med att få det hela att gå ihop på ett trovärdigt vis.

Två nördar lyckas konstruera en tidsmaskin som tar dom tillbaka några timmar i tiden. Första tanken dom får är att dom ska utnyttja detta till börsspekulationer. Men sen följer allt som blir konstigt med tidsresor. För vad händer till exempel om man råkar träffa sig själv? Primer tar dessa frågor på fullaste allvar men blir aldrig övertydlig. Skådespeleriet är bra men nedtonat. Det är riktig lågbudget med det stör inte eftersom hela poängen ligger i storyn.

Synd att det inte ingår extramaterial. Denna märkliga lilla pärla vill man veta mer om.

:-D