Green Street Hooligans

Fortsätter på huligantemat. Egentligen bottnar denna recension i att jag hyrde Hooligans 2 men i samband med det tyckte jag att det var lika bra att ta fram originalet för en omtittning.


Hooligans

Hooligans (2005) (org. Green Street Hooligans) är en lite lustig film. Frodo flyr staterna efter en skandal på sitt universitet och hamnar i England hos sin syster. Där lyckas han med konststycket att dras in i en av West Hams firmor. Med tanke på hur fånigt det låter funkar det dock rätt bra. I och med att han är en outsider (”the Yank”) får han och därigenom publiken hela kulturen förklarad för sig utan att det känns onaturligt. Och vad gäller trovärdigheten fungerar även den rätt bra. Frodo är aldrig någon superman utan visar att vara på plats och inte ducka för en snyting är det som egentligen räknas.

Sen har manusförfattarna kommit på att det är svårt att göra en hel långfilm på temat och det blir lite intriger och det hela får en lite väl otrolig utveckling. Det är rätt fånigt. Men å andra sidan finns faktiskt en hel del riktigt bra scener och prestationer, filmen är inte så dum trots allt.

:-I


Hooligans 2

Vilket inte kan sägas om uppföljaren Hooligans 2 (2009) (org. Green Street Hooligans 2). Den är stendum. Uppföljare förresten? Man får följa några ur gänget i den förra som nu sitter i fängelse. Frodo är givetvis inte med. Hur ska dom klara sig mot vakternas tyranni? Och medfångarna med annan lagtillhörighet? Eller kanske viktigare? Hur ska vi klara oss undan det fruktansvärda omslaget? Ska fängelseledningen ändå inte ordna en fotbollsmatch för att avgöra vilka som ska bli frigivna? På riktigt!

Filmen har inget med föregångaren att göra utan är tydligen regisserad av en gammal stuntman. Hooligans 2 innehåller gräsligt stereotypt skådepeleri som allt för ofta blandas upp med totalt omotiverat och överdrivet våld. Obeskrivligt uselt.

:-=