Israel-Libanon 1982

Har tänkt att man borde se Waltz with Bashir men det har tagit emot lite. Men när stridsvagnsfilmen Lebanon dök upp såg jag det som en utmärkt anledning till att ha ett tema: Nämligen Israels invasion av Libanon 1982 som ledde till massakrerna på palestinier utförda av falangisterna.


Waltz with Bashir

ABR har tjatat på mig länge att jag måste lova att se Waltz with Bashir (2008) innan jag slutligen sätter min topplista för film på 00-talet. Jag har väl tänkt att den säkert är bra men det har tagit emot lite eftersom det är animerat, det har bidragit till att den inte känts lika angelägen.

Snacka om att ha fel! Just formatet gör filmen unik och möjliggör att den kan ta vissa grepp som inte annars hade varit möjliga. Det här är alltså en dokumentär där regissören intervjuar sina gamla armépolare som själva invasionen, om vad dom minns. Dessa intervjusekvenser har sedan animerats och blandats upp med tillbakablickar på hur dom minns händelserna samt även blandat in drömsekvenser. Det kanske låter märkligt men det fungerar faktiskt väldigt bra.

Man slukas upp fullständigt och när det hela är över sitter man där med en klump i magen samt en känsla av hopplöshet och otillräcklighet. Rekommenderas verkligen!

:-D


Lebanon

Såg väldigt mycket fram emot Lebanon (2009). Som bekant gillar jag krigsfilm och jag är särskilt intresserad av stridsvagnar. Har ofta beklagat mig över att det finns många filmer som behandlar flyg, båtar, infanteri etc. men nästan ingen om stridsvagnsstrid. Nu var det dock dags för en sådan.

Upplägget är att hela filmen utspelar sig i stridsvagnen. Man får följa besättningen och endast betrakta omvärlden genom deras sikten och instrument. Det låter kanske som ett intressant stilgrepp men resultatet blir problematiskt av flera skäl:

För det första. Dom har uppenbarligen inte haft tillgång till en riktig stridsvagn under inspelningen och det känns som att en anledning till att hela filmen utspelas i stridsvagnen är att dölja detta faktum. Om så är fallet vet jag inte men det känns så och det är tillräckligt illa.

För det andra. Att man aldrig ser besättningen lämna vagnen ska skapa en klaustrofobisk känsla men det blir lätt överdrivet. Visst kan man gå ut och ta lite luft och sträcka på sig under lugna sekvenser. Därmed inte sagt att man måste följa karaktärerna precis hela tiden men problemet är känslan av att filmmakarna gör det mer besvärligt för dessa än vad som är nödvändigt.

För det tredje. För att kunna upprätthålla kommunikation med omvärlden händer då och då att det dimper ner någon officer eller annat i stridsvagnen. Tydligen har den så stort utrymme att man har plats för gäster samt även att promenera omkring där inne. Såna utrymmen finns inte i verkligheten och återigen har formen lett till fenomen drar ner filmen.

Inser att det här låter som en sågning men det är det faktiskt inte. Det handlar om att mina för högt ställda förväntningar kom i skymundan av några saker. Lebanon är en välspelad, på många vis tänkvärd och unik film. Som man absolut inte bör dra sig från att se.

:-I