Pioneer PDP-436 FDE

Nej, jag har inte köpt ny tv. Däremot har jag precis erlagt den sista avbetalningen på min Pioneer plasma så nu är den min på riktigt! Har haft den i ett och ett halvt år och är mycket nöjd. Givetvis vill man alltid ha större och 50 tum hade verkligen inte varit helt fel. Å andra sidan är 43 tum inte fy skam. Jo, 43! Pioneer har nu även dom gått över till 42 tum som standard men jag har en som är 43 vilket i sig är väldigt roligt. Min är liksom lite större än alla andras, lite som gitarren i Spinal tap som går till elva istället för tio…

Några inbränningar har jag inte haft några problem med. Ibland har det blivit någon tillfällig men den har försvunnit snabbt. Är som sagt mycket nöjd med tv:s mycket bra bild och det har ju inte blivit sämre sedan jag uppgraderade till Blu-ray! LCD känns fortfarande mycket avlägset i alla fall för film.

:-D

Coyote Ugly

Är inte säker på att jag kommer lyckas förklara varför jag offrade tid på detta spektakel men jag ska ge det ett försök: Efter mitt livs sämsta restaurangupplevelse (en brunch igår på restaurang Coyote på Rörstrandsgatan) noterades att filmen Coyote ugly sändes på tv senare på kvällen. På något vis såg jag det som ett tecken och fick för mig att ta reda på om filmen som bar restaurangens namn månne kunde vara lika usel? Mot bakgrund av vad jag kände till om filmen kändes det inte helt osannolikt…

Men trots att jag visste att den skulle vara usel lyckades den ändå chockera mig genom att vara fullständigt obeskrivligt uselt dålig. Imponerande! Det finns så mycket att säga, så många bitar man kan dissekera det här haveriet i men jag känner att jag redan lagt ner på tok för mycket energi bara genom att se den att jag stannar där. Vad är det här för sjuk film? Vilka är målgruppen? Vad handlar det om??? Det staplas så mycket dåliga klyschor på rent nonsens och obegripligheter att det är omöjligt att beskriva. Det måste ses. Eller förresten, gör inte det.

:-=

Attentatet mot Hitler

Är rädd att den gode Sebastian Koch har fastnat i ett fack. I den förra filmen jag såg med honom spelade han Albert Speer, i den här filmen (som egentligen är äldre) spelar han Claus von Stauffenberg… Till en början bidrog konstig stolpig dialog, ryckig klippning och en usel specialeffekt till att jag kände mig skeptisk. Men efter ett tag lossnar det och det blir riktigt spännande även fast man ju vet hur det kommer att sluta. Återigen är det bara att konstatera att tyskarna vet hur man snickrar ihop såna här filmer. Synd bara att budgeten gör att det ser lite billigt ut. Men det kanske Hollywood-versionen med Tom Cruise i huvudrollen som är på gång kanske ändra på? Jag tror knappast den kommer att kunna matcha den här tyska i vilket fall, men det ska bli intressant att se.

Inget extramaterial, tveksam bild och stereo lämnar dock en del att önska av utgåvan.

:-)

Djävulens arkitekt - Hitler & Speer

Det gamla smäll-upp-ett-hakkors-på-framsidan-tricket, nu igen! Men det här är en bra film ändå. Eller rättare sagt; en bra miniserie om jag nu har förstått saken rätt. Som vanligt är tyskarna bra på den här typen av mastodontproduktioner och trots sina fyra och en halv timme känns Djävulens arkitekt inte för lång.

Serien tar avstamp när tredje rikets främste arkitekt, Albert Speer, först möter Hitler och följer sedan honom genom livet till hans död. Upplägget är en blandning av i huvudsak tv-film men som kryddas med dokumentära inslag samt intervjuklipp med Speers idag vuxna barn. Det hela är intressant men ibland känns det som att man blandar lite tre olika varianterna lite för ofta och det blir nästan lite förvirrande. Detta ändrar sig dock något när Speer hamnar i Spandau då det helt plötsligt inte finns så många dokumentära klipp att foga in och då berättelsen från detta ögonblick inte längre kan fokusera på Hitler m.fl. Han som spelar Hitler gör för övrigt ett riktigt bra jobb (även om han är något för ung) men tyvärr hjälper det inte då det blir tydligt hur Bruno Ganz i den fantastiska filmen Undergången en gång för alla har satt rollen som Hitler. Det är inget att göra åt den saken. En annan invändning mot Djävulens arkitekt är att i de historiska scenerna som skildras både där och i Undergången blir det väldigt tydligt att Undergången har en mycket större skala och budget.

Å andra sidan är Djävulens arkitekt en väldigt välgjord film i allt från skådespelare och manus till det oerhört stora greppet att koppla samman skildringen av Speer med de omfattande intervjuerna med hans barn. Alla som är intresserade av tidsepoken bör se filmen!

:-)

The Rock

The Rock har alltid varit en sån där dålig film som jag tyckt lite för bra om. Vet inte varför eftersom det är en rätt fånig, ganska dum och lite för smetig actionsörja. Å andra sidan, om man nu ska se något av Michael Bay / Jerry Bruckheimer är den här nog den man ska välja. Spektakulära actionscener, svulstig musik, bistra män i kostym och ”häftig” militärvokabulär. Och the Rock har faktiskt en mycket adekvat rollbesättning där den enda som egentligen är irriterande är Nicholas Cage som i vanlig ordning spelar över å det grövsta. Filmen är en parentes men en ganska underhållande sådan.

Detaljrikedomen i bilden i den här Blu-ray utgåvan är dock helt enastående! Det finns lite extramaterial och på omslaget utlovas ett kommentarspår men det lyckades jag då inte hitta.

:-I

Kiss - Kissology vol. 3

Har förvånats över vilken hög kvalitet som både första och andra utgåvan av Kissology har hållit. Den tredje utgåvan skulle oundvikligen bli den minst intressanta beroende på den tidsepok den avhandlar eftersom ”den gamla goda tiden” ju alltid är som mest intressant oavsett vad man pratar om. Å andra sidan har det gått tillräckligt lång tid sedan återföreningen 1996 för att den ska kunna plocka hem rejält med nostalgipoäng och Kissology-serien har ju som sagt hållit en mycket hög nivå hittills så jag såg fram emot detta sista kapitel.

Trean innehåller fyra DVD:er där den första behandlar Revenge till Unplugged. Den andra och tredje täcker in Reunion, Psycho cirkus samt Farwell tour. På den fjärde skivan finns som bonus en tv-inspelning av ett Kiss framträdande från 1973 vilken jag får lov att återkomma till lite senre. På de tidigare utgåvorna har jag blivit förvånad över att Gene och Paul varit relativt sansade i sina kommentarer och mellan varven har de tom. givit cred till Ace. Här blir det dock fel redan från början. Skitsnackarna lyckas få det till att Kiss stod på toppen under Revenge och att allt var fantastiskt då (frågan om varför dom då blev så stora under återföreningen eller den filosofiska frågan om hur det ens är möjligt att hamna på topp om man redan befinner sig där berörs inte).

Sen går det hastigt utför, åtminstone i kommentarerna. För mig och alla andra är Unplugged ett klassikt och oförglömligt ögonblick men Gene och Paul använder all tid och energi åt att berätta om hur dåliga och jobbiga Ace och Peter var. Saken är den att det kan dom väl gärna få påstå för det är väl ingen som menar att återföreningen innebar ett lyft rent musikaliskt och alla har väl vid det här laget förstått att samarbetsproblemen alltid funnits där. Återigen, påpeka det gärna. Men använd inte denna DVD och de nästa två till att bara gnälla och förmedla någon slags undergångsstämning. Det är inte rättvist. Oavsett vad som inträffade bakom kulisserna under återföringen var den en höjdpunkt både i bandets och fansens ögon. Det är tröttsamt mycket surt sa räven över Gene och Paul och det är väldigt märkligt eftersom dom pratar om en period i sitt liv där dom fick en andra chans till rikhet och berömmelse och tog den. Problemen med Ace och Peter var ju dessutom ännu större under 70-talet och även om det berörs i dom tidigare utgåvorna är det inte så att Gene och Paul bara förmår se det negativa där. Så varför här? Det känns som att händelserna ligger lite för nära i tiden för att dom ska kunna förmedla en balanserad bild.

Men det är inte bara kommentarerna som är märkliga för även urvalet är det, i alla fall på skiva två och tre. Konsert från Reunion, Psycho Cirkus och Farewell känns alla motiverade. Men sen då? På framförallt den första skivan gör Gene och Paul en stor grej av att bandet är större än medlemmarna (förutom dom själva då kan tänkas), att Ace och Peter bara var tillfälliga medlemmar och så framhäver dom Eric Singer och Bruce Kulick. Visst, låt gå. Men om dom nu är så nöjda med Singer och bandets nuvarande situation varför slutar det tvärt med Farewell? Vad hände med Symphony? Varför ingår inte några klipp med Singer i Peters makeup och Tommy Thayer som imiterar Ace om dom nu menar detta är en så bra idé? För syftet väl är att hela karriären ska sammanfattas, att bandet inte står och faller med Ace och Peter? Och var det verkligen sant att de två bara var tillfälliga medlemmar? Var det så dom tänkte 1996? Uppfattade Singer det så när han fick foten? Hade Gene och Paul bara sagt som det var istället för att trassla in sig i en massa skit hade det varit lättare att smälta men alla dessa efterhandkonstruktioner gör att det blir ovärdigt och i största allmänhet ganska trist.

Den fjärde skivan innehåller dock en riktig juvel: Kiss på en klubbspelning 1973! Bildkvaliteten är usel och man har dragit upp kontrasterna till löjliga nivåer vilket gör att det ser konstigt ut. Men det är ok och boxen känns som värd ett köp enbart på grund av detta! Men man kan ju inte låta bli att undra varför den här sekvensen inte inkluderades redan i volym 1? Den officiella förklaringen är att den har så låg kvalitet att dom inte ville inleda med den. Själv undrar om det inte var så att dom ville ha ett extra försäljningsargument på volym 3 som alla på förhand visste skulle bli den svagaste i serien...

Förpackningen följer den vanliga snygga designen men det känns som att den innehåller lite mer än vad som egentligen ryms så man tvingas klämma ihop den lite mer än vad som känns hållbart. På framsidan har man för övrigt tagit med de där ”tillfälliga medlemmarnas” ansikten...

Efter två fantastiska släpp känns det trist att det avslutas med ett mediokert. Dock behövs den för att komplettera samlingen och hoppar man bara över kommentarspåren känns den nödvändig då den innehåller ett antal centrala episoder i bandets historia.

:-I

A Clockwork Orange

Visst är A clockwork orange en på många sätt bra film men den har aldrig tillhört mina favorit Kubrick. Den ser lite för enkel ut, är lite för teatralisk och lite för experimentell för att jag ska ta den till mig fullt ut. Å andra sidan är det som sagt en bra och genomarbetat film. Frågan om människans våldsamma natur stöts och blöts och problematiken om straff kontra vård avhandlas på ett tänkvärt vis. Dessutom gör sig Malcolm McDowell oerhört bra som Alex, en av de mer intressanta ”skurkarna” i filmhistorien! För att inte tala om designen! Det är lite lågbudget, ja. Men Alex och hans kumpaners kläder, interiören i Korova Milkbar osv. osv. är designmässiga mästerverk!

Filmen har alltid sett rätt billig ut och den tjänar inte alls mycket på att ses i Blu-ray. Men det är när man spanar in extramaterialet som man inser att A clockwork orange bör ingå i varje samling om inte annat för att den är en sådan klassiker. I filmhistorien har denna på sin tid oerhört kontroversiella film en mycket framträdande plats. Förutom några intressanta och djupgående dokumentärer om filmen ingår ett lite för långt segment vilket går igenom Malcolm McDowells hela filmkarriär, film för film. Lägg även till ett kommentarspår med honom och någon filmvetare och man har en mycket bra utgåva av en klassisk film.

:-)

Blu-ray bonus!

Med min Blu-ray spelare följde en registrerings-cd som förklarade att om man registrerade sin spelare och fyllde i en enkät skulle man få Spiderman- och Pirates of the Caribbean trilogierna sig tillsända, i Blu-ray såklart! Tänkte att det kunde vara värt en chansning och ett par veckor senare sitter jag nu med filmerna i min hand! Inte världens bästa kanske men åtminstone Pirates är ju lite kul och dessutom ypperliga demo-filmer. Tack Sony!

:-)

Die Hard 4.0

Die Hard var en av de där filmerna man gillade på högstadiet och om mitt minne inte sviker mig, vilket det mycket väl kan göra, är det faktiskt en helt ok film. Tvåan tyckte jag var sådär och när väl trean dök upp var jag för (lill) gammal för att gilla action. Med tanke på att den första är något av en klassiker och då man rimligen i alla fall borde kunnat göra något underhållande med den här fjärde filmen i serien tyckte jag det var motiverat att ge den en chans.

På plussidan finns några spektakulära scener och ett par underhållande replikväxlingar. På minussidan finns å andra sidan mycket, mycket mer… Kanske är det knäppt att bli besviken på en sån här film men jag blev faktiskt det, jag hade förväntat mig lite mer. Att klaga på bristande realism blir ofta tjatigt och ganska poänglöst. För en sån här film ska givetvis inte vara realistisk, det är inte där tjusningen ska ligga, jag vet. Men ändå… Jag vill minnas den första som ändå någonstans förankrad i någon slags verklighet vilket gjorde att man tog den till sig. När McLane knallade omkring på dom där glasbitarna gjorde det verkligen ont, i alla fall som jag minns det. Eller, strunt i om jag minns rätt eller fel. Ett av problemen med Die Hard 4.0 är att dom försöker spela på det där så Bruce Willis går omkring med skärsår och krämpor under hela filmen. Haken är att det inte funkar eftersom han tenderar att tillfogas dom här skadorna inte genom att gå på glasskärvor utan i kamp med helikoptrar och missilbestyckade stridsplan! Det blir lite Stålmannen över det hela och man vet ju att Stålmannen är odödlig.

Men det är inte bara vad som händer med Willis som är problemet för hela filmen känns mer överdriven än den borde behöva vara. Intrigen? Terrorister försöker (och lyckas) fimpa all infrastruktur i hela USA. Återigen, det behöver inte vara realistiskt men det blir faktiskt bättre om man inte svävar iväg för långt. Ett irriterande moment är att det pågår en himla massa hackande i filmen och otroligt mycket utrymme ges åt såna där dataskärmar som dom ser ut på film där all information om vad hackaren har för sig presenteras i övertydlig grafik vars bildspråk är lika komplicerat som en barnboks. Och för övrigt är hackande i sig ganska tråkigt att titta på. Det är inte spännande för fem öre, storyn känns krystad och självklart är den asiatiska bruttan expert på kampsport. Snark.

Bild och ljud är dock i toppklass. Såklart. Bildkvaliteten tillhör det vassaste jag sett! Det finns även rätt mycket extramaterial att gräva i för den som är intresserad.

:-(

Planet Earth - The Complete Series

I slutet av min recension av Planet earth frågade jag mig hur det skulle vara att se den i HD? Efter att ha lånat den av MW har jag nu svaret: Det är precis så galet hänförande som man kunde föreställa sig. Planet earth befäster härmed sin plats som den bästa, största, snyggaste och mest angelägna naturserien av dom alla!

Enda smolket i bägaren är att denna Blu-ray utgåva saknar de tre bonusavsnitten från DVD-utgåvan samt allt extramaterial. För att vara Blu-ray har den för övrigt en rätt snygg förpackning i metallic-skimrande styv kartong.

:-D

Sid & Nancy

Undrar om jag ens hade hört talas om den här 80-tals filmen? Men musikfilmer är ofta intressanta och Gary Oldman är ju alltid bra så det kunde ju inte skada att hyra den. Är väl inget större fan av punk och har bara sådär koll på Sex Pistols karriär så jag vet inte hur den här filmen betraktas av dom som vet mer? För mig var det dock en trevlig resa man bjöds på. Eller, trevlig kanske var ett rätt dåligt ordval för det är en riktigt tragisk film. Vi får följa Sid Vicious och hans flickvän i deras liv där det mesta går ut på droger och svineri. Jag vet som sagt inte hur pass biografiskt det är eller hur pass biografiskt man kan göra en sån här film men med min okunskap köper jag det mesta. Det är en väldigt välspelad skildring av två mycket trasiga människor som befinner sig i en neråtgående spiral. Oerhört tragiskt och mycket gripande.

Det här är en nyrelease av en gammal film och bilden är faktiskt förvånansvärt skarp så antar att den är restaurerad. Det sköna soundtracket presenteras tyvärr bara i stereo fast å andra sidan är kanske Dolby digital 5.1 inte så mycket punk… Lite tråkigt att det inte fanns något extramaterial för det här är en film som får en sugen på att veta mer, både om inspelningen och de verkliga händelserna.

:-)

Eyes Wide Shut

Liksom alla andra är jag såklart ett stort fan av Kubrick. Eyes wide shut brukar dock vara en vattendelare men jag tillhör dom som alltid har gillat den skarpt. Såg den på bio när den kom när det nu var? 1999? 2000? Men på DVD har den här filmen varit ett konstant bekymmer för mig. Sommaren 2000 är jag och (blivande) frugan i New York. Sedan ett antal år tillbaka har jag förstått att DVD är det som kommer att ta över men på grund av begränsade medel har jag ännu inte slagit till. I USA visar sig utbudet av filmer vara oändligt mycket större än hemma, ja, det är till och med så att DVD har en mer framträdande plats i butikerna än VHS! Så vi köper några filmer så att vi har något att titta på när det förestående teknikskiftet i vardagsrummet väl infaller. Ett av frugans köp var Eyes wide shut.

År senare får jag reda på att den amerikanska utgåvan är ett totalt skämt och fullständigt oöverträffad vad gäller censur. Den är censurerad men man har inte hållit sig till den gamla goda metoden att klippa bort scener. Nejdå, detta är mycket mer raffinerat och patetiskt än så. De mer explicita delarna av orgiescenen har man nämligen med digital teknik manipulerat på ett helt otroligt sätt. Man har flyttat på personer, lagt till möbler etc. allt för att skymma vissa delar. Helt osannolikt! Scrolla ner lite drygt hälften på den här sidan för ett smakprov. Så ett omköp av Eyes wide shut har alltid varit på gång. Att Blu-ray släppet av filmen sammanföll med mitt införskaffande av en sådan spelare var ett tecken på att stjärnorna stod rätt, att det var dags. Jag mer eller mindre tvingade frugan till ett (om) köp.

Jag tycker, som sagt, att filmen är fantastisk. Inte det bästa jag sett, men det är en intressant och vacker film. Frågor om svartsjuka, kärlek och sex vänds ut och in på ett skickligt vis och man får med sig både tankar och frågor efter att ha sett den. Den andra förtjänsten är dekoren som är så fantastiskt hänförande att man blir övertygad om att inget pris är för högt att betala för att få bli del av New Yorks överklass. Dekoren är faktiskt en orsak i sig att se filmen. Tom Cruise och Nicole Kidman gör fantastiska rollprestationer och faktumet att dom var ett par när filmen spelades in ger det hela en extra dimension. Eyes wide shut är en snygg, välspelad, tänkvärd, spännande och faktiskt rolig film!

Däremot tillhör kanske Eyes wide shut inte dom filmer som tjänar så mycket på uppgraderingen till Blu-ray. I princip hela filmen utspelar sig nattetid och Kubrick har arbetat med en väldigt mjuk nästan dimmig ljussättning. Under dagsscenerna blir det dock tydligt att man tittar på högupplöst. Som extramaterial finns ett antal dokumentärer om Kubrick samt några intervjuer tagna från DVD-utgåvan. Allt är bra och intressant men man saknar kanske material som fokuserar lite mer på Eyes wide shut och mindre på Kubrick i största allmänhet.

:-D

The Royal Tenenbaums - 2 disc collector's ed.

Hoppsan! Har glömt nämna att den här slank ner i brevinkastet för en månad sedan. The Royal Tenenbaums är en av mina absoluta favoritfilmer det här årtiondet! En film jag ser om igen och igen och som jag återkommande ger bort i julklapp bara för att ingen ska gå miste om detta mästerverk. Mitt enda problem med min DVD-utgåva har varit avsaknaden av extramaterial. Nu är emellertid det problemet löst i och med denna importerade dubbeldisc-utgåva (med svensk text?!) som går att få tag på för en spottstyver. Lite bortklippta scener, intervjuer, smådokumentärer är precis vad som behövdes för att göra mig mycket nöjd!

:-D

Blåa laget vinner?

Tja. Men efter att Warner nu har bestämt sig för att köra exklusivt Blu-ray framöver ser det väldigt mörkt ut för röda laget. Det är bara Paramount och Universal av dom stora som är kvar på HD-DVD sidan nu, resten kör Blu-ray. Nu har jag väl haft fel förr, men jag har mycket svårt att se hur det röda laget ska kunna vända på det här? Vem kan ens tänkas köpa en HD-DVD spelare i nuläget?

Har jag rätt känns det väldigt bra av två anledningar: Dels för att den här dumma striden äntligen är över, dels för att jag valde rätt sida!

Blade Runner - Ultimate collector's ed.

Den är här nu. Jag återkommer!

:-D

Extras

Plöjde den här boxen för en månad sedan men av någon anledning har för mycket annat kommit i vägen för att hinna skriva om den.

Att direkt utgå från The Office när man bedömer Extras är möjligen orättvist då The Office en av mina absolut absoluta favoritserier någonsin. Men vad ska man göra? The Office är skriven av Stephen Merchant och Ricky Gervais med den sistnämnde i huvudrollen, det blir en hit som går i två säsonger med en handfull avsnitt var. Sen kommer dom tillbaka med en ny serie som dom skrivit, med Ricky Gervais i huvudrollen som sänds i två säsonger med en handfull avsnitt var. Det blir omöjligt att inte jämföra. Såg första säsongen av Extras när den sändes på SVT men den andra lyckades jag nästan missa helt. Har faktiskt lyckats hålla mig från att köpa dom på DVD för att jag har väntat på den här obligatoriska dubbelutgåvan. (Vilket jag idag insåg antagligen inte duger eftersom en googling visade att liksom The Office så blir det en julspecial med Extras vilket väl lär leda till någon komplett box framöver…

Upplägget säsong nummer ett är att Gervais spelar den misslyckade statisten Andy Millman som i första hand kämpar för att synas i bild och i andra hand att få dialog. Första frågan är givetvis om han gör en upprepning av den oförglömliga rollen som David Brent? Svaret är nej. Millman är inte i närheten av att vara lika obehaglig som Brent. En egenskap som dom dock delar är förmågan att trassla in sig i försök att vara politiskt korrekta. Precis som i The Office stegras pinsamheterna och det blir nästan outhärdligt att titta på. En skillnad mellan Brent och Millman är dock att Millman till skillnad från Brent faktiskt förstår när han gör bort sig. Med sig på inspelningarna har Millman sin kollega och enda vän Maggie. Hon befinner sig i motsvarande karriärmässiga situation och gentemot Millman har hon fördelen att hon konstant dejtar olika personer men nackdelen att hon är mer korkad än honom, vilket han antagligen mår ganska bra av. Relationen mellan Andy och Maggie är själva ryggraden i serien, det är den som allt egentligen handlar om den skänker trots all pinsamhet, dumhet och kyla lite genuin mänsklig värme till serien. Lite som Tim och Dawn i The Office fast minus romans.

Men även om relationen mellan Andy och Maggie är hjärtat i serien kan detta lätt komma i skymundan av det spektakulära faktumet att en kändis i varje avsnitt gör en cameo där den spelar en väldigt icke-smickrande version av sig själv. Den här biten är fantastiskt rolig! I första säsongen passerar t.ex. såna som Ben Stiller, Sam L. Jackson, Patrick Stewart och kanske roligaste av dom alla; Kate Winslet förbi. Otroligt kul! Tyvärr, för oss icke-britter, medverkar även några lokala kändisar och även om avsnitten är roliga ändå känner man att man missar lite. En fråga kanske är om Extras kommer stå sig lika bra som The Office i längden då skämten bygger ganska mycket på att dagsaktuella kändisar driver med sig själva? Antagligen kommer den att tappa lite på grund av det i det långa loppet. Men å andra sidan har den så mycket mer och kändisarnas insatser är oftast så pass allmängiltiga att dom kommer stå sig ändå, skulle jag tro.

Den andra säsongen har ett lite annorlunda upplägg. Millman har nu fått sin sitcom på BBC. Haken är att det inte alls blir vad han tänkt sig och han måste hela tiden kompromissa med sina idéer. Säsong två är minst lika rolig som nummer ett och innehåller några fantastiska gästspel bl.a. av David Bowie, Ian McKellen och Robert De Niro(!).

Båda säsongerna har lite extramaterial där höjdpunkten är när Gervais och Merchant sitter på ett hotellrum, dricker vin och försöker kontakta diverse kändisar efter att Jude Law hoppat av sista sekund. Det är stor humor när dom till hälften i panik, till hälften gapskrattande konstaterar att dom inte ens har numret till nummerupplysningen, allra minst till Johnny Depp...

Extras är bland det roligaste jag sett på länge och jag kan inte rekommendera den här boxen nog. Enda anledningen till att inte köpa den skulle väl vara att man inväntar en komplett box som även innehåller julspecialen men det är den enda invändning jag kan komma på.

:-D

300

Har redan skrivit om 300 på bio samt på DVD. Filmen är så snygg att jag tänker införskaffa den på Blu-ray så småningom. Men så bråttom har jag inte utan nöjde mig med ett lån av MW. Vad ska man säga? Självklart lyfts vissa scener av den skarpare bilden. Men just 300 är en av de där filmerna som är riktigt, riktigt bra på DVD till att börja med så det är inget dunderlyft. Extramaterialet är samma som på DVD men tydligen ska HD-DVD ha fått lite extra extra. Surt. Men det här är en bra utgåva och jag antar att jag uppgraderar så småningom.

Tilläggas kanske bör att det här är region A utgåvan (som av någon anledning även fungerar i min B-spelare vilket tydligen inte är unikt?) och som så ofta är framsidan mycket snyggare än det vi får.

:-)

The Fallen

Att slänga på ett gigantiskt hakkors på framsidan som lockbete är vanligt när det gäller film och för även böcker. Antar att det verkar funka... För i själva filmen syns i det här fallet inga ytterligare hakkors. The Fallen hade jag inte hört talas om men det utspelar sig under andra världskriget så hyra var obligatoriskt. Särskilt då den enligt framsidan verkar ha fått några utmärkelser vid diverse festivaler.

Det utspelar sig i norra Italien och man får följa händelserna från fyra olika perspektiv: Italienska soldaters, italienska motståndsmäns, tyska soldaters samt amerikanska dito. Det är lågbudget men det behöver inte behöva betyda att det är dåligt för även i krigsfilmer kan man svänga ihop en bra historia i mindre skala. Problemet är att man inte har gjort det. Visst har man koll på uniformerna och bakom några dialogscener skymtar ett bra manus men överlag är det rätt uselt och ibland urartar det i italiensk buskis. Det ser så himla billigt ut! Läppsynkningen är dålig överlag och ett rent skämt när det gäller italienarna. Men det är klart, är man ändå van att titta på dubbad film kanske man får förstå att dom inte tar på allvar att få det rätt. Det känns som ett hafsverk och mitt i filmen gör man sig skyldig till det sämsta man kan göra: Återanvändning av en scen! Det är en kort sekvens och jag antar att dom tänkte att ingen skulle upptäcka nåt. Men titta ungefär 38:20 respektive 40:10 på de tyska soldaterna som går med en dunk bensin. Rena rama Ed Wood!

Det är stereoljud och bilden är antagligen det sämsta jag sett på DVD. Så fort en scen inte utspelar sig i direkt solljus framträder ett brus i bilden som får en att undra om det är inspelat mitt i världens största myggsvärm? Det är verkligen obeskrivligt uselt. Och nej, givetvis fanns inget extramaterial.

:-(

Inland Empire

Har alltid betraktat mig som något av ett fan av David Lynch. Filmerna kanske inte alltid är lika intressanta som han själv och hans idéer. Men man får alltid något udda, något obehagligt och riktigt skön och suggestiv musik. Har aldrig blivit besviken och hans senaste innan denna, Mulholland Drive, tycker jag riktigt, riktigt mycket om. Har följt rapporteringen om Inland empire, om hur den skulle vara helt obegriplig och tagit det hela med ro. För David Lynch är ju alltid mer eller mindre obegriplig! Efter en massa strul med distributionen var det äntligen dags att hyra.

Men nu vet jag inte vad jag ska säga? Inte bara för att jag inte fattar något utan även på grund av att jag ”bara” sett halva filmen, dvs. närmare en och en halv timme. Sen pallade jag inte mer. Nog för att obegriplighet är något av Lynch adelsmärke, drömsekvenser där man varken vet ut eller in men där själva känslan är halva poängen. Visst. Men det här? Efter en och en halv timme av till synes helt obegripliga och i sig inte särskilt givande scener samt en känsla av att detta inte alls var på väg att ta fart gav jag upp. Det ger mig ingenting att titta på detta.

Vilket lämnar mig med känslan av att jag kommer att komma tillbaka. För jag kan inte ens säga att det var dåligt, det är bara helt obegripligt. Vilket gör att en utmaning ligger och lurar. Någon gång kommer jag att ge den här filmen en ny chans.

Ang. den tekniska kvaliteten är bilden bland det sämsta jag sett på DVD, även om det väl är ett stilistiskt grepp. Inget extramaterial och avsaknad av kapitelindelning. Då jag inte sett klart filmen hoppar jag dock över att sätta betyg.

Ocean's Thirteen

Det är väl lika bra att beta av den sista när man ändå håller på. Storyn går ut på att den skönaste i gänget (Saul) ligger i coma efter att ha fått en hjärtattack av att ha blivit lurad av den nya skurken som spelas av Al Pacino Gänget beslutar sig för att blåsa hans casino som hämnd och det hela utspelar sig i Las Vegas vilket gör att den påminner rätt mycket om den första. En god gammal spektakulär casinostöt. Problemet är att det blir lite FÖR spektakulärt. Lite som den där sugiga Bond-rullen där han har en osynlig bil. Ok för att Bond ska vara lite för mycket men det finns en gräns när det blir science fiction och precis som med den osynliga bilen kliver Ocean’s Thirteen över den vid ett par tillfällen. Och ok för att det är en fånig film men det blir lite väl mycket buskis ibland. Å andra sidan finns många roliga grejer, det är skön miljö, musik och känsla i största allmänhet. Sammanfattningsvis är 13 är ett lyft framför 12:an men 11:an står sig fortfarande som den bästa i serien.

Om jag gnällde på bilden på den förra så har jag inget att klaga på här! Det ser helt enkelt fantastiskt ut. Finns mängder av vyer över Las Vegas som får en att man sitta med hakan i knäet! Precis som den förra finns massa bortklippta scener samt ett kommentarspår. Det ingår även en dokumentär om några riktiga fall av bedrägeri.

:-I