Det gamla smäll-upp-ett-hakkors-på-framsidan-tricket, nu igen! Men det här är en bra film ändå. Eller rättare sagt; en bra miniserie om jag nu har förstått saken rätt. Som vanligt är tyskarna bra på den här typen av mastodontproduktioner och trots sina fyra och en halv timme känns Djävulens arkitekt inte för lång.
Serien tar avstamp när tredje rikets främste arkitekt, Albert Speer, först möter Hitler och följer sedan honom genom livet till hans död. Upplägget är en blandning av i huvudsak tv-film men som kryddas med dokumentära inslag samt intervjuklipp med Speers idag vuxna barn. Det hela är intressant men ibland känns det som att man blandar lite tre olika varianterna lite för ofta och det blir nästan lite förvirrande. Detta ändrar sig dock något när Speer hamnar i Spandau då det helt plötsligt inte finns så många dokumentära klipp att foga in och då berättelsen från detta ögonblick inte längre kan fokusera på Hitler m.fl. Han som spelar Hitler gör för övrigt ett riktigt bra jobb (även om han är något för ung) men tyvärr hjälper det inte då det blir tydligt hur Bruno Ganz i den fantastiska filmen Undergången en gång för alla har satt rollen som Hitler. Det är inget att göra åt den saken. En annan invändning mot Djävulens arkitekt är att i de historiska scenerna som skildras både där och i Undergången blir det väldigt tydligt att Undergången har en mycket större skala och budget.
Å andra sidan är Djävulens arkitekt en väldigt välgjord film i allt från skådespelare och manus till det oerhört stora greppet att koppla samman skildringen av Speer med de omfattande intervjuerna med hans barn. Alla som är intresserade av tidsepoken bör se filmen!
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar