Agatha Christie är inget eller rättare sagt ingen som haft någon större lockelse på mig. Rättvist eller orättvist har hon framstått som rätt mossig och daterad. Jag kände mig därför inte särskilt sugen på nyinspelningen av Mordet på Orientexpressen från 2017, men bestämde mig till slutför att ge den en chans. Dels i allmänbildande syfte och dels med förhoppningen om ett snyggt kostymdrama. Och när jag väl sett nyinspelningen var jag tvungen att även klämma versionen från 1974.
Murder on the Orient Express (2017)
Vad säga? Det är ju minst sagt en väldigt imponerande skådespelarlista. Mina förväntningar om allmänbildning och snyggt kostymdrama infrias också. Så långt så bra. Tyvärr är filmen ganska tramsig vilket känns som ett högst medvetet men samtidigt lite onödigt stilgrepp. Den stora poängen är förstås mordgåtan och att försöka lista ut vem som är den skyldige. Att se om filmen (vilket det inte finns någon anledning att göra) måste bjuda på en fullständigt annorlunda upplevelse än att se den för första gången. Angående mordgåtan kan tilläggas att den är ytterst invecklad och inget jag kunde lösa på förhand.
Extramaterialet består av att antal dokumentärer som hyllar filmens och Agatha Christies förträfflighet. De om Christie är åtminstone något allmänbildande. (Tror även att det medföljer ett kommentarspår?)
:-I
Murder on the Orient Express (1974)
Haken här var förstås att jag var bekant med mordgåtas lösning (även om några karaktärer skiljer sig åt filmerna emellan). Jämfört med nyinspelningen är tonfallet inte riktigt lika tramsigt. Filmspråket och specialeffekterna är, såklart, inte lika spektakulära. Som film betraktad är den här versionen något bättre än nyinspelningen men tyvärr är just huvudpersonen, Hercule Poirot, något sämre. Kenneth Branaghs version i nyinspelningen känns mer distinkt.
Inget extramaterial.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar