Jag kommer gör ett avsteg från den allrådande principen på den här bloggen. Som säger att jag recenserar produkter, inte filmer i sig. Alltså, kommer det en box så recenserar jag hela boxen när jag är klar. Min julklapp Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer dock bli ett undantag. Ett mastodontinlägg med 14 inlägg som kanske drar ut väldigt på tiden blir helt enkelt ogörligt. Så jag frångår principen och tar filmerna var för sig och så knyter jag ihop säcken med ett avslutande inlägg om själva boxen när jag väl är i mål.
Fortsätter med 60-talet och efter Psycho var det dags för The Birds (1963). En film som folk av någon anledning brukar säga att dom tyckte att den var läskig första gången dom såg den men inte längre. Jag vet inte vad det beror på att folk tycker så? Eller, en stor anledning är nog att specialeffekterna inte har åldrats så väl. Faktum är att The Birds innehåller en himla massa specialeffekter, många riktigt avancerade. Främst fåglarna i sig såklart, men även sånt som landskapsvyer.
Jag gillar domedagsstämningen, den stegrande faran som förblir oförklarad. Vissa effekter är väldigt avancerade och den innehåller dessutom en rad scener som känns genuint obehagliga. Men även om The Birds är en riktigt klassisk Hitchcock tillhör den inte hans främsta filmer. Kanske är det för jag inte tycker att huvudrollsinnehavarnas relation lyckas bli intressant?
Bildskärpan är det ingen fel på. Däremot så har många av scenerna med specialeffekter oundvikligen en slags suddighet över sig. Det medföljer flera dokumentärer som är väl värda att se.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar