fredag 30 november 2012

Dan Curtis’ Dracula


Det där med att vampyrtemat skulle ske i kronologisk ordning har redan urartat. Jag befinner mig redan på 70-talet men så får det vara. Får resa bakåt i tiden framöver. Dan Curtis’ Dracula (1974) är en lite udda film. En TV-film med påtagligt liten budget som följer romanen relativt nära.

Men jag upptäckte en väldigt spännande sak med den här filmen! Som bekant är Bram Stoker’s Dracula en av mina absoluta favoritfilmer. Coppola får dock ibland kritik över att ha fört in två element som saknas i förlagan: Dels att Dracula skulle vara Vlad Tepes, dels att hans fru på något vis är återfödd i Minas gestalt vilket leder till en kärlekshistoria. Döm om min förvåning när jag upptäcker att båda dessa teman introduceras i Dan Curtis’ Dracula! Dracula är prins Vlad och ett foto på Lucy bär stora likheter med att döda fru (skillnaden är alltså att det är Lucy, inte Mina, som blir offer för Draculas besatthet). Det här gjorde mig väldigt överraskad. Jag känner mig relativt påläst när det gäller filmen Bram Stoker’s Dracula men jag visste inte att Coppola hade snott dom koncepten härifrån. Förvisso har han pratat mycket om ”steal from the best” men i dom sammanhangen har det mest rört sig om Nosferatu. Och det är inte bara det utan det är flera scener där regin verkar vara minst sagt influerad. Det är roligt och intressant att se.

I övrigt måste filmen bedömas utifrån dess förutsättningar. Det är som sagt en TV-film och det ser billigt ut. Manuset är dock vasst och det får mer bedömas som en teaterpjäs. Och som sådan fungerar den mycket väl. Plus att Jack Palance gör en bra gestaltning av en framförallt plågad greve.

Den här importerade DVD:n har 4:3, stereo, dassig bild. Extramaterialet består av ett par korta intervjuer. Men filmen var som sagt kul ändå!

:-)

torsdag 29 november 2012

Woody Allen – A Documentary


Woody Allen – A Documentary (2012) är precis som det låter: En dokumentär om Woody Allens karriär. Vilket borde vara roligare och mer spännande än vad resultatet är. Det blir lite tjatigt att höra kändisar prata om hur bra han samtidigt som man väl lär sig något nytt. Ja. Trots klarinettspel är Wild Man Blues en betydligt mer underhållande dokumentär om personen Woody Allen.

:-I

tisdag 27 november 2012

Requiem for a Vampire


Fortsätter vampyrtemat. Requiem for a Vampire (original Requiem pour un Vampire) (1971) är inget sämre än en fransk lesbisk vampyrfilm. Smaka på den kombinationen. Det låter kanske lite billigt och... det är det. Storyn är lite oklar sammanfattningsvis handlar det om två väninnor som hamnar i ett slott där det pågår konstigheter.

Filmen är B men innehåller några scener som är rätt läckra. Mycket är relativt obegripligt men filmen är mer av den typen som fungerar som en stämning snarare än en väl utvecklad story.

Tydligen finns den på Blu-ray men jag såg en import-DVD. Det medföljer lite extramaterial men inget särskilt intressant.

:-I

måndag 26 november 2012

Vampyr


Då är det dags för första filmen inom ramen för vampyrtemat! Som sagt blir min utgångspunkt kronologisk och eftersom jag redan sett Nosferatu och då jag väntar på att Dracula från 1931 ska komma i Blu-ray blev det Vampyr (1932) som fick inleda. Har haft denna oerhört snygga Criterion-DVD i hyllan i några år nu men det är sällan jag blir sugen på att se så gammal film.

Filmen är tysk-fransk och gavs tydligen ut i tre versioner med tre olika språk. Det här rör sig om den tyska versionen (med engelska undertexter). Storyn är traditionell och påminner en del om Dracula. En man anländer till ett värdshus och upptäcker att mystiska saker pågår i byn. Det som är kul med Vampyr är att den med tanke på åldern har ett rätt spännande bildspråk! Filmen är kanske inte jättespännande men det är ändå kul att se.

Den här region 1-utgåvan är nästan bättre än filmen. Förpackningen är som sagt oerhört snygg. Det ingår ett kommentarspår med en filmvetare vilket var en bra idé. Dessutom ingår även en version av filmen fast med engelska textrutor istället för tyska. Man får med en dokumentär om regissören Carl Th. Dreyer samt en radioföreläsning av honom om filmskapande som är bland det mest snustorra jag någonsin hört. Det medföljer även en liten bok som dels innehåller originalmanus dels berättelsen Carmilla vilket var en influens till Vampyr.

:-)


fredag 23 november 2012

Vampyrfilm


Jag gillar vampyrfilmer! Av någon anledning har jag köpt på mig rätt mycket film och jag har planerat att det ska vara mitt nästa stora filmprojekt. Men jag bara skjuter och skjuter på det, antagligen för att det har blivit så stort. Tänkte att jag skulle passa på att dra igång det nu i höst men nu har det har nästan hunnit bli vinter... Så nu är det dags! Jag har upprättat en lång lista på ett gäng filmer som jag siktar på att beta av. Antagligen blir det inte alla och jag får se hur länge jag håller på?

Utgångspunkten är att se filmer i kronologisk ordning utifrån inspelningsår men det är inget jag kommer att följa slaviskt. Filmer jag inte kommer att se är Twilight (eftersom jag inte gillar pryda tonåringar), Blade (eftersom jag inte gillar action) och Underworld (eftersom jag inte gillar uppföljarna). Filmer som jag heller inte kommer att se är sådana som jag redan skrivit om här, det vill säga: Min absoluta favorit Bram Stoker’s Dracula samt den fantastiska Interview with the Vampire. ”Nosferatufilmerna”: Nosferatu, Nosferatu – Phantom der Nacht samt Shadow of the Vampire. The Horror of Dracula som är den första filmen med Christopher Lee som Dracula. De tramsiga The Lost Boys samt I am Legend (som enligt vissa är en vampyrfilm men enligt andra inte är det). Den moderna 30 Days of Night. De ryska Night Watch och Day Watch samt den svenska och amerikanska Låt den rätte komma in och Let Me In.

onsdag 21 november 2012

Prometheus - 4-disc collector's edition


Vad är detta? Har jag gått och skaffat 3D-utrustning hemma? Svaret på den frågan är... nästan! Såhär: När jag köpte en ny Blu-ray valde jag en med 3D eftersom jag tänkte mig att det skulle vara lite kul att testa. När man köper en bättre plasma nu för tiden är 3D standard. Nu återstår bara dom där glasögonen som krävs men eftersom jag egentligen inte riktigt tror på att 3D för hemmabruk är något för mig har jag inte prioriterat dessa, ännu. När det var dags att köpa Prometheus tänkte jag att jag lika lägga till lite för att få 3D-varianten så kan det få lov att bli min 3D-premiär när jag väl känner att det är dags att investera i ett par såna där glasögon.

Det var en lång inledning som inte hade så mycket med Prometheus (2012) att göra. Om själva filmen har jag inte så mycket att tillägga till vad jag redan har konstaterat. Annat än att när man väl sett filmen så blir storyns uppbyggnad mindre viktig. Plus att jag gillar filmen mer när jag nu vet mer om bakgrunden samt har utförligare kunskap om de olika idéerna man bollade med. Man kan kanske tycka att om det krävs att man ser en massa extramaterial för att begripa hur dom har tänkt så kanske det är en invändning mot filmens faktiska begriplighet? Kanske det. Å andra sidan är det ofta så att ju mer jag vet om en film ju mer tycker jag automatiskt om den.

Den här utgåvan på fyra skivor är hur som helst väldigt imponerande! Skiva ett är filmen i 3D Blu-ray och jag får lov att återkomma till den. Skiva två är filmen i Blu-ray med fantastiskt vass bild- och ljudkvalitet! Dessutom medföljer två kommentarspår, ett med Ridley Scott och ett med de båda manusförfattarna. Båda spåren är väl värda att lyssna på. Dessutom ingår bortklippta och ändrade scener samt de fyra kortfilmerna The Peter Wayland Files som släpptes innan Prometheus i marknadsföringssyfte. Vad gäller extramateriel finns godbiten dock på den tredje skivan, nämligen dokumentären The Furios Gods: Making Prometheus. En dokumentär på två timmar och 40 minuter som inte medföljer den vanliga utgåvan av Prometheus. Man får en mycket bra överblick av filmen i den dokumentären. Utöver den ingår lite annat mer eller mindre intressant extra. Slutligen på den fjärde skivan får man filmen i DVD, som om det behövdes?

:-)

tisdag 20 november 2012

Mad Men - säsong fem


Som bekant var jag väldigt förtjust i den fjärde säsongen av Mad Men så jag har verkligen sett fram emot den femte (från 2012). Den är förvisso oerhört bra! Därför vill jag egentligen inte gnälla men faktum är att vissa avsnitt inte riktigt levererar, samtidigt som många är väldigt underhållande. Det är absolut sevärt men det känns som att det kanske är dags att runda av denna fantastiska serie? Sista avsnittet var något av en besvikelse vilket skiljer den från tidigare säsonger där jag direkta längtat efter en ny säsong. Givetvis kommer jag att se även den och återigen vill jag inte låta allt för gnällig. Den femte säsongen innehåller, som sagt, några riktiga pärlor.

Extramaterialet är på ungefär totalt två timmar. Stor fokus ägnas åt musiken vilket kanske inte är jätteintressant. En dokumentär om Truman Capote är iofs. intressant men kanske lite udda? Bildkvaliteten denna Blu-ray är hur som helst utmärkt!

:-)

lördag 17 november 2012

Skyfall


Biodags. Jag och brorsan tyckte nämligen att det var en bra idé att bjuda farsan på senaste Bond.

Som vuxen har jag haft lite svårt för Bond men det vände i och med Casino Royale som jag verkligen gillade. Quantum of Solace var sådär men jag gillar den här serien och såg därför fram emot Skyfall (2012). När jag såg den på bio tyckte jag förvisso att den var underhållande men försedd med ett antal brister. Framförallt var den för lång och hade ett rätt märkligt slut. Att den var ett snäpp upp gentemot den förra stod klart och ju mer jag tänker på Skyfall ju mer gillar jag den! Förvisso är den som sagt för lång och slutet är faktiskt märkligt. Men det är inte helt fel med det udda. Jag gillar att Bond både som person och i sin yrkesroll bereds ett större utrymme. Den inledande biljakten är oerhört mäktig och sekvensen i Shanghai väldigt läckert filmad. Javier Bardem är oerhört bra som skurk om än lite väl Joker-influerad. Sekvensen med Bond-bruden fungerar dock inte alls särskilt bra och känns rätt överflödig.

Skyfall är en helt klart underhållande film i den nya sviten Bond. Jag vill absolut se fler, särskilt mot bakgrund av hur filmen slutar...

:-)

onsdag 14 november 2012

The Amazing Spider-Man


Jag var ett stort fan av Spindelmannen när jag växte upp. När jag skriver det inser jag att jag ofta skriver såna meningar. Uppenbarligen har jag gillat mycket under min uppväxt... Hur som helst. Jag var mycket skeptisk när jag hörde att man tänkte reboota Spider-Man. Särskilt med tanke på att man skulle fokusera på honom som tonåring och att det var ett led i att försöka casha in på Twilight-fjortisar.

Så illa blev det tack och lov inte utan The Amazing Spider-Man (2012) är en fullständigt acceptabel superhjältefilm. Som absolut kan mäta sig med de tidigare filmerna (även om jag måste erkänna att jag inte sett den tredje). Att fokus ligger på en lite yngre och mer nördig Peter Parker är något som tillför snarare än stör. Annars finns inte så mycket att tillägga: Man vet vad man får när det gäller dom här Marvel-filmerna.

Inget vettigt extramaterial medföljde hyrutgåvan (bilden ovan är köpversionen).

:-I

måndag 5 november 2012

Zombieland


Kanske är det lite osmakligt men jag och Frugan brukar se en skräckfilm på alla helgons dag. Men då hon är ganska känslig och jag inte är ett jättefan av genren är det inte alltid lätt att hitta film. Valet föll på Zombieland (2009). Som jag bekvämt nog redan har recenserat.

Kommentarspåret hanns inte med men dokumentären om inspelningen sågs. Rätt ointressant.

:-)

söndag 4 november 2012

Indiana Jones - The Complete Adventures


Jag var ett fan av Indiana Jones när jag växte upp. Inget jättefan dock men när Star Wars började kännas lite töntigt kändes de relativt blodiga Indiana Jones lite häftigare. Köpte DVD-boxen när den kom för ett gäng år sedan. Underhållande men lite väl snålt med extramaterial. Under tiden har det dykt upp en fjärde film i serien och nu samlas de fyra filmerna i denna box. På Blu-ray.


Raiders of the Lost Ark

Raiders of the Lost Ark (1981) (”Jakten på den försvunna skatten”) är lätt den bästa filmen i serien. En närmast perfekt äventyrsfilm! I efterhand är det inte svårt att se hur den kunde bli så framgångsrik. Själva konceptet är så tilltalande. En äventyrande arkeolog som åker jorden runt och gräver fram magiska artefakter med nazister hack i häl. Det är överdrivet men underhållande. Humorn är precis på rätt nivå och Marion Ravenwood är väldigt charmig.

:-D


Indiana Jones and the Temple of Doom

Indiana Jones and the Temple of Doom (1983) (“Indiana Jones och de fördömdas tempel”) är den film serien som jag sett absolut flest gånger. Förklaringen är att jag hade den inspelad på VHS och vevade den om och om igen. Jag var dock lite bekymrad inför att se om den då Indy som bekant åtföljs dels av ett skrikande våp, dels av ett litet duktigt barn. Två klichéer som lätt lockar fram skämskudden. Möjligen är det nostalgin som talar nu men jag tycker faktiskt inte att det är så farligt på den fronten utan det är ganska lätt att ha överseende. Annars är ju filmen väldigt mörk, den mörkaste i serien så det blir en kontrast mot det barnsliga. Det som jag ändå tar med mig är att filmen innehåller ett gäng riktigt underhållande och stämningsfulla scener. Som inledningen i Shanghai, som den äckliga banketten i palatset, som jaktscenen i gruvan. Osv. Det är ren underhållning!

:-)


Indiana Jones and the Last Crusade

Indiana Jones and the Last Crusade (1989) (“Indiana Jones och det sista korståget”) var den avslutande delen i vad som länge såg ut att handla om en trilogi. Filmen brukar inte få så mycket uppskattning men jag tycker att den är underhållande. Tonen påminner lite mer om den första filmen och Sean Connery som Indys pappa är underhållande. Det enda som är lite synd är att det är flera upprepningar från första filmen. Dels att nazisterna återigen är bovarna, dels att slutscenen återigen utspelas i mellanöstern. Detta till trots handlar det om en underhållande avslut på en underhållande filmsvit. Fram till 2008.

:-)


Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Scull

Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Scull (2008) (“Indiana Jones och Kristalldödskallens rike”) har jag redan skrivit om både vad gäller bio och Blu-ray. Det finns ingen anledning att revidera dessa ståndpunkter. Filmen är klart sämst i serien. Den är väldigt ojämn, bitvis faktiskt underhållande, bitvis rätt kass.

:-I


Bonusmaterialet ligger på skiva nummer fem och är inte särskilt imponerande. Eller, det består av dokumentärer på totalt ungefär fem timmar. Det kanske låter imponerande men det är väldigt spretigt. Man har slängt på materialet från DVD-boxen, lite andra grejer samt det från den senaste filmen. Det positiva är att man har tagit med allt. Det negativa är att det inte är enhetligt. Jag hade gärna sett något nyinspelat, i HD, som tar ett helhetsgrepp. Dessutom ingår inga kommentarspår. Angående bildkvaliteten så är den utmärkt. Den nya filmen är klart vassare än de övriga men det är ju inget märkligt. Bildkvaliteten på de äldre filmerna håller en bra nivå! Själva boxen i sig är snygg men återigen är det sparsmakat. Den innehåller inget extra.