Det där med att vampyrtemat skulle ske i kronologisk ordning har redan urartat. Jag befinner mig redan på 70-talet men så får det vara. Får resa bakåt i tiden framöver. Dan Curtis’ Dracula (1974) är en lite udda film. En TV-film med påtagligt liten budget som följer romanen relativt nära.
Men jag upptäckte en väldigt spännande sak med den här filmen! Som bekant är Bram Stoker’s Dracula en av mina absoluta favoritfilmer. Coppola får dock ibland kritik över att ha fört in två element som saknas i förlagan: Dels att Dracula skulle vara Vlad Tepes, dels att hans fru på något vis är återfödd i Minas gestalt vilket leder till en kärlekshistoria. Döm om min förvåning när jag upptäcker att båda dessa teman introduceras i Dan Curtis’ Dracula! Dracula är prins Vlad och ett foto på Lucy bär stora likheter med att döda fru (skillnaden är alltså att det är Lucy, inte Mina, som blir offer för Draculas besatthet). Det här gjorde mig väldigt överraskad. Jag känner mig relativt påläst när det gäller filmen Bram Stoker’s Dracula men jag visste inte att Coppola hade snott dom koncepten härifrån. Förvisso har han pratat mycket om ”steal from the best” men i dom sammanhangen har det mest rört sig om Nosferatu. Och det är inte bara det utan det är flera scener där regin verkar vara minst sagt influerad. Det är roligt och intressant att se.
I övrigt måste filmen bedömas utifrån dess förutsättningar. Det är som sagt en TV-film och det ser billigt ut. Manuset är dock vasst och det får mer bedömas som en teaterpjäs. Och som sådan fungerar den mycket väl. Plus att Jack Palance gör en bra gestaltning av en framförallt plågad greve.
Den här importerade DVD:n har 4:3, stereo, dassig bild. Extramaterialet består av ett par korta intervjuer. Men filmen var som sagt kul ändå!
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar