Jag gillar inte att se film på en liten laptop. Så när jag nyligen var isolerad i en vecka på landet med en sådan var det endast viss sorts film som jag kunde tänka mig att se. T.ex. sån här.
Jag såg När Domus kom till stan (2004) när den sändes på SVT för några år sedan och tyckte då att den var både intressant och rolig. Nu är väl det här inget man behöver köpa på DVD kanske men jag tyckte att det skulle vara kul att se om den. Filmen handlar om rivningsvågen som gick hårt fram åt de flesta svenska städerna på 60- och 70-talen. Då vackra gamla kvarter i centrum revs till förmån för ett eller helst flera gigantiska köplador med tillhörande parkeringshus. Intressant är filmen då den på ett pedagogiskt sätt förklarar hur detta medfört att centrum i alla små- och mellanstora svenska städer ser exakt likadana ut och är i sådan fruktansvärd avsaknad av liv. Rolig är den eftersom filmaren Anders Wahlgren är så fruktansvärt upprörd över denna utveckling. I början är han lite småkritisk men efterhand stegras kritiken och mot slutet hävdas att inga städer i Europa har skövlats så hårt som de svenska, förutom de som bombades under andra världskriget... I det läget drar man på smilbanden och kan inget annat göra än att kapitulera.
När Domus kom till stan är sevärd för alla som är det minsta intresserade av arkitektur samt även för alla som råkar bo på ställen såsom Västerås, Gävle, Kalmar osv. Intressant är den även för de frågetecken som den ställer kring allt för omvälvande framtidsvisioner.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar