The Insider / Ali

Miami Vice skulle släppts i Blu-ray i onsdags men releasen har blivit framflyttad en vecka. Sjukt irriterande! Så istället har jag värmt upp med en Michael Mann double feature: De filmer han gjorde efter Heat och innan Collateral, nämligen The Insider och Ali. Vilka båda är historier från verkligheten.


The Insider

The Insider har jag sett några gånger och det är alltid lika kul att återvända till den. Berättelsen om hur Dr. Wigand (Russel Crowe) vittnar mot sin förre arbetsgivare, ett gigantiskt tobaksbolag, om oegentligheter och hur 60 Minutes blir inblandade är perfekt berättad. Det är oerhört spännande, intressant och man sitter och häpnar över hur det går till när de stora pojkarna leker. Och även om det slutar lyckligt blir man inte allt för munter av vad man just bevittnat.

Castingen är perfekt, Christopher Plummer är fenomenal och Al Pacino undviker att spela över och är som han är när han är som bäst. Känslan och atmosfären av spänning är klockren filmen igenom! Vilket ju är Micahel Manns signum.

Bildkvaliteten på DVD:n är väl ok. Baksidetexten, som lovar: E.X.T.R.A . 6 minuter ”film om filmen” påminner en om att den här utgåvan har några år på nacken...

The Insider är en lysande thriller där Michael Mann får visa upp att han kan skapa spänning även utan att använda sig av våld.

:-D


Ali

Filmen som skildrar tio år i Muhammad Alis liv hade jag faktiskt inte sett förut. Dels för att ämnet inte intresserade mig, dels för att jag avskyr det mesta som Will Smith gör.

Så skönt att jag hade fel om Smith! Han gör en strålande insats som den karismatiske, begåvade men inte smartaste människan på jorden: Cassius Clay / Cassius X / Muhammad Ali. Att lämna en så utåtagerande personlighet i händerna på Will Smith skulle kunna bli katastrof men han sköter det väl. Han snackar, ja, men han visar även upp sårbarheten och osäkerheten.

Boxningsscenerna är väldigt bra gjorda vilket är rätt ovanligt. Boxning är ju rätt trist att titta på så på film brukar tillställningarna kryddas rätt väl. Så inte här, vilket gör det till en extra komplimang att Mann lyckas få nerv i scenerna trots det. Filmen är inget mästerverk men den är väl berättat och det är trevligt att få lite bakgrund till Malcolm X och ”Rumble in the jungle” etc. Saker man mer känner som begrepp än vet vad som ryms bakom. Och något helt annat men väldigt intressant är att det är först när man ser en film med i princip enbart svarta skådespelare som man kommer på hur otroligt ovanligt det är.

Ljud och bild är helt ok och dessutom ingår en halvtimmes dokumentär som skänker visst ljus.

Ali är en väl utförd berättelse om en av de största idrottsstjärnorna någonsin. God underhållning men ingen katastrof om man missar.

:-)

Redacted

Försöker se alla krigsfilmer som dyker upp och när Brian De Palma står för regi blir man lite extra intresserad. Carrie, Scarface, De omutbara och Carlito’s way är ju inte så illa pinkat. Sen blir man lite nervös när man inser att han inte gjort en bra film på 15 år och hans senaste – Den svarta dahlian - var en superkalkon utan dess like. Men ändå, killen har ju gjort den väldigt obehagliga Casualties of war som handlar om hur en grupp amerikanska soldater kidnappar och våldtar en liten flicka under Vietnamkriget och det finns många paralleller i storyn i Redacted. Som nämligen handlar om en grupp amerikanska soldater under Irakkriget som våldtar och mördar en flicka...

Det börjar bra med en genial scen föreställande en stor skorpion som hamnat i ett myrbo och som sin storlek till trots slutligen måste ge upp och fly undan från de myllrande små myrorna. Symboliken med Irakkriget är rätt tydlig. Därifrån går det tyvärr utför. För att ge filmen så dokumentär känsla som möjligt har De Palma valt att visa bilder från olika källor, från dokumentärfilmer, från soldaternas egna kameror, från övervakningskameror, websidor etc. Haken med denna ”autentiska” skildring är att den är så dåligt gjord! Man ser exempelvis direkt att det inte ser ut som på riktiga övervakningskameror och då försvinner ju hela poängen med att presentera det på det viset. Effekten blir att filmen ser otroligt tafflig ut.

Filmens största problem är dock skådespelarinsatserna som allt för ofta är så överdrivna att det känns som karikatyrer. Och att filmen skulle handla om själva mörkläggningen av händelsen stämmer inte alls för just den biten ges väldigt lite utrymme.

Bildkvaliteten är medvetet usel och det ingår inget extramaterial.

Redacted är ingen kalkon men väl en riktig besvikelse och jag kan inte begripa inte vad som hänt med De Palma, när tappade han greppet?

:-(

Sin City

Vad jag tycker om Sin city har jag redan delgivit här. När denna pärla nu dyker upp på Blu-ray var jag givetvis tvungen att köpa. Bildkvaliteten på Sin city på DVD tillhör bland dom bättre jag sett men i och med denna Blu-ray blir den ännu ett snäpp vassare. Detaljrikedomen i ansiktena är fantastisk! En film som 300 som är gjord i liknande stil men som har en rätt grynig bild vann inte så mycket i HD som man kanske hade hoppats men detsamma gäller inte för Sin city, här är bilden sylvass!

Återigen är det Studio canal som varit framme och kläckt ur sig en film som inte är släppt i USA eller ens i England. Kul att som svensk få ta del av något stort före de flesta andra, synd att det innebär att det inte ingår något extramaterial. Och ett enormt minus till den oförlåtliga formuleringen på baksidan som pratar om ”komediboksförfattaren Frank Miller”. SUCK!

Sin city tillhör mina favoritfilmer hittills det här årtiondet och det känns mycket bra att ha den i HD!

:-D

Shaun of the Dead

Tänk vad mycket bättre Shaun of the dead är än den träiga Dawn of the dead (och effekterna är verkligen klart bättre!) Filmen är en av få som kan placeras in i det smala facket rom-zom-com (romantic zombie comedy) och jag antar att den är klart bäst i genren... Parodier är ofta svårt att göra bra men Shaun of the dead lyckas fantastiskt väl. Kanske just för att som det påpekas i extramaterialet att filmen är en riktig zombiefilm OCH en komedi på samma gång, inte en komedi med zombies, om man nu kan göra en sådan uppdelning? Jag tror det.

Hur som helst är filmen väldigt rolig, har bra zombiekänsla och ja, är även är lite romantisk. Det är svårt att föreställa sig att kombinationen ska fungera men det gör den.

Extramaterialet består av en massa skräp samt ett kommentarspår med upphovsmännen som är hyfsat intressant men som kan hoppas över.

Att vara bäst i genren rom-zom-com kanske inte säger något i sig. Det hindrar dock inte Shaun of the dead från att vara en fantastiskt underhållande film!

:-)

Dawn of the Dead

Av någon outgrundlig anledning finns det horder av människor som menar att Dawn of the dead är ett mästerverk, en av de bästa filmerna någonsin. Och det handlar inte bara om skräckfilmsjunkies (som TC, som jag lånade filmen av) utan även om renommerade kritiker. Vilket är helt obegripligt. George Romero anses som kungen av zombiegenren och Dawn of the dead som hans mästerverk. Haken är bara att Romero inte är något vidare. Han ska ha cred för att han praktiskt taget uppfann genren men det betyder inte att hans filmer är särskilt bra bara för det.

Tänkte dock att jag skulle ge Dawn of the dead en sista chans, att försöka se okritiskt på den och försöka hitta något positivt som jag inte sett förut.

Men efter att ha sett om den måste jag tyvärr vidhålla för filmen håller verkligen inte. Vilket är lite synd eftersom själva storyn är riktigt bra och hade man bara gjort det rätt hade det kunna bli en lysande film. Handlingen i korthet: Zombie outbreak leder till kaos och fyra personer kommer över en helikopter som dom flyger iväg med och landar på taket till ett shoppingcentrum befolkat av zombies. Just hur de här människorna plundrar butiker för att komma över vad dom behöver, hur dom inrättar ett liv i köpcentret i ständig kamp med zombies är en riktigt cool idé.

Bristerna pajar dock allt. Det finns många problem med filmen men det absolut största är hur dåligt gjorda zombiesarna är. Dom flesta är bara sminkade bara i ansiktet och på många kan man se sminkranden på halsen. Och vissa med bara ärmar är bara sminkade i ansiktet och inte på armarna! Jag blir nästan provocerad, det är som om dom inte ens orkat försöka att göra ett bra jobb. Dom går omkring på ett supertöntigt sätt och dessutom är specialeffekterna usla. Just det är extra intressant eftersom Tom Savini som ligger bakom effekterna (precis som Romero) anses vara ett geni inom sitt område. Haken här är att i princip alla effekter är usla och ser totalt orealistiska ut. Och det hjälper inte till att sälja illusionen när blodet är sådär orangerött. Killen har uppenbarligen talang eftersom han lyckades mycket bättre med andra filmer men här är det genomgående dåligt. Och att skylla på att zombiesarna ser dåliga ut för att filmen är från 1978 håller inte det heller för det kom andra filmer i samma era som inte lider av sådana problem.

Men är det ett så stort problem att filmen ser så löjlig ut? Är inte story viktigare än rekvisita? I det här fallet: Nej. Problemet är nämligen att då man inte för fem öre kan leva sig in i att dom här människorna är hotade av något farligt, när deltagarna på en medioker halloween-fest ser läskigare ut så faller filmen platt. Man sitter mest och irriterar sig.

Filmen har dock fler problem. Romero är ingen vidare regissör, manusförfattare eller klippare för den delen. Bitvis är det ryckigt och dialogen är i vissa fall helt obegriplig. Man fattar inte vad man vill säga med många scener (ta professorn på tv:n som föreslår att man ska börja mata zombiesarna som ett exempel). Och när väl motorcykelgänget invaderar gallerian och börjar slänga pajer i ansiktet på zombies är filmen oändligt långt från det mästerverk vissa vill få det till. Som en parentes kan nämnas att Dario Argento har klippt om filmen för den europeiska marknaden och då tydligen (jag har inte sett den versionen) tagit bort sådant trams.

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är skiftande. Vissa scener har bra detaljrikedom och ser väldigt naturliga ut. Andra är rent av suddiga. Vilket är extra märkligt i vyerna över parkeringsplatsen där zombies knallar omkring. Vinsten i HD brukar bli som tydligast just när det handlar om objekt långt borta men här är det bara suddigt. Ljudet behöver knappast kommenteras, det är väldigt ospektakulärt. Snyggt dock att man kan lyssna i mono som jag antar var filmens originalformat. Extramaterialet är helt ok, framförallt den lite längre dokumentären. Kommentarspåret med Romero, hans ex. och Savini är intressant att lyssna på även om man ibland blir irriterad över att dom berömmer sig själva över hur snabbt dom jobbade med make-up:en men undviker att reflektera över resultatet. Kanske förresten bör lägga till att denna skiva är region A men fungerade utmärkt i min region-B spelare.

Dawn of the dead är en film som har vissa bra idéer men som är fullständigt överskattad.

:-(

Poltergeist - 25:th anniversary ed.

Jag kommer aldrig glömma när jag såg Poltergeist första gången. Visst hade jag sett en och annan läskig film förr men det hade alltid varit med föräldrarna. 12 år gamla var det dags att samlads i MA:s källare för att utan vuxna titta på en skräckfilm. Minns Poltergeist som oerhört läskig och många scener kommer jag fortfarande ihåg trots att det var hur länge sen som helst som jag såg den. Å andra sidan gav den mig inte en tiondel så jobbiga mardrömmar som Stieg Trenter serien som man kollade på med farsan vid samma tid så jag vet inte om det var en så skadlig upplevelse trots allt..?

Att Poltergeist inte längre är särskilt läskig förvånade mig inte ett dugg, däremot hajade jag till över hur pass familjevänlig den är. Det känns inte alls som en skräckfilm utan mer som en familjefilm, en riktig mysrysare. Nog för att det är den gamle Motorsågsmassakern-regissören Tobe Hooper som regisserar men filmen känns helt och hållet som Steven Spielbergs verk (han producerar). Det påminner lite om Närkontakt av tredje graden: En vanlig familj i centrum, oförklarliga saker händer, mysteriet som måste få sin lösning osv. Men visst, samtidigt försöker den skrämmas och vissa scener är med tanke på resten av filmen onödigt obehagliga.

Det är välgjort, genomtänkt och familjen funkar. Däremot innehåller filmen lite väl mycket het luft, det är för mycket blixtrar och folk som skriker för att det ska vara intressant i längden.

Bild- och ljud är utmärkt på denna utgåva men vad jag saknar är extramaterial. Det enda som ingår är 30-minuter där ”riktiga” spökjägare och medier får berätta om hur ”riktiga” spöken etc. fungerar. Går inte att titta på. Jag vill veta mer om filmens tillkomst, jag vill ha Spielberg sitta och babbla, jag vill veta mer om dom för det mesta lyckade specialeffekterna. Och jag vill att region-B versionen ska ha ett likadant coolt bokomslag som region-A. Inget av detta får jag.

Poltergeist är antagligen den perfekta filmen att se på halloween om man har barn i åldern mellanstadiet. Annars är det för det mesta en välgjord och lite småtråkig film.

:-I

L.A. Confidential

L.A. confidential kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt liv för det var nämligen den första film som jag och min fru såg tillsammans. På den tiden vi inte ens var ihop alltså även om jag då ville ändra på detta faktum. Och förutom den historien är L.A. confidential dessutom en väldigt bra film som förtjänas att ses om då och då, t.ex. som nu när den släpps i Blu-ray.

Intrigen är minst sagt snårig och dessutom har väl alla sett den här filmen minst en gång så jag orkar inte gå in på den. Utan jag konstaterar att L.A. confidential är en film som är så sprängfylld med atmosfär att den nästan spricker. Storyn, rekvisitan, spänningen och skådespelarna är perfekt(a)! Det är en otroligt välkomponerad version av Los Angeles skuggsida på 50-talet som presenteras. Oerhört välgjort och jag kan inte komma på någon annan film som lyckats med just det.

Höll på att sätta andan i halsen när Warners suddiga logga dök upp men tack och lov visade sig det vara ett undantag. Filmen ser fantastisk ut i HD! Inte på det viset att den sticker ut utan på ett väldigt naturligt vis. Skivan är dessutom späckad med diverse dokumentärer och det ingår även ett kommentarspår som egentligen är en samling intervjuklipp som jag inte hann med att lyssna av.

L.A. confidential tillhör en av de bättre 90-talsfilmerna och är helt klart värd ett köp!

:-D

La Zona

La zona berättar på ett mycket pedagogiskt sätt varför det inte är helt okomplicerat att låsa in sig i en gated community och beväpna sig till tänderna, om att försöka skydda sig från våld på det viset kan sluta illa. Handling i korthet: Några fattiga ungdomar i Mexico tar sig in i ett sådant inhägnat område för att utföra ett inbrott, situationen urartar och det slutar med att man sitter och hejar på tjuvarna. Typ. Filmen lyckas bra med den svåra balansakten att faktiskt säga något, att ha en poäng och samtidigt fungera som en riktigt spännande thriller.

Noll extramaterial.

:-)

Elää ja kuolla L.A.:ssa

Nej, det här handlar inte om en finsk b-action som ska låtsas utspela sig i L.A. utan helt enkelt om att filmen jag köpte av någon anledning hade det finska omslaget av To live and die in L.A. Skivan är dock den vanliga region 2 så det är ingen fara.

Willam Friedkin regisserar denna hårdkokta 80-talsrulle med William Petersen i huvudrollen som en urspårad polis. Hans partner (yrkesmässiga alltså) har nämligen mördats några dagar innan pension (...) så Petersen slänger lagboken i sjön och ger sig ut på en skoningslös jakt på mördarna. Skurken spelas av den som alltid utmärkte Willem Dafoe. Rollen är rätt udda, Dafoe spelar en rik yuppietyp som sysslar med konst som bränner upp sina verk och som innehar en sedelpress. Han är en slags obehaglig, slemmig typ som i grund och botten är en falskmyntare. Och John Turturro i en mindre roll känns nästan lite farlig snarare än komisk!

När filmen är som bäst känns det som Michael Mann för den innehåller inte den där sortens överdrivna action som är så vanlig utan en väldigt nedtonad variant. Helt realistiskt känns det dock inte för då och då slår det över och blir lite väl 80-talsost.

När man gräver upp såna här gamla filmer kan det vara lite si och så med den tekniska kvaliteten men inte i det här fallet. Det är anamorfisk widescreen och surround som sig bör. Tyvärr saknas extramaterial.

To live and die in L.A. är en hård action med mycket stämning som bitvis känns något daterad men som överlag är klart sevärd.

:-)

King Kong - collector's ed. steelbook

Det här var ett fullständigt onödigt köp som jag gjorde enbart på grund av den otroligt snygga framsidan på den här plåtlådan. Det handlar egentligen bara om en omförpackning av den gamla vanliga 2-disc utgåvan som jag i och för sig äger i en limiterad kartong klädd i svart sammet med silvertext... Och sen har jag ju såklart 3-disc deluxen med extra allt. Så den här köptes mest för att... det kändes bra! En varning dock ang. baksidetexten som ljuger! Den får det att låta som att den har samma innehåll som 3-discen och det har den ju inte. Innehållet är exakt samma som i 2-discen.

Grymt snygg förpackning men det finns egentligen inga vettiga skäl att köpa den här. Egentligen. 3-discen ska man ha pga. innehållet och kan man vänta lite har i dagarna ett släpp på Blu-ray annonserats.

:-I

Indiana Jones och kristalldödskallens rike

Såg Indiana Jones och kristalldödskallens rike på bio och tyckte då att det var en film som hade både sina poänger och skavanker. Det tycker jag fortfarande. Tänker inte nämna något om filmen, den är vad den är, en bitvis underhållande rätt dum film.

Bildkvaliteten är kanske inte så vass på denna Blu-ray som man kanske kunnat tro men jag skulle gissa att det snarare beror den stilen som man valt för att den ska matcha de tidigare filmerna. Bilden är lite mjuk men det är ingen direkt invändning utan mer ett konstaterande.

Extramaterialet är det som är intressant. Det är späckat med dokumentärer och när man ser dom får man känsla att det handlar om ett riktigt mästerverk. Fascinerande hur väl dom lyckas sälja filmen här. Men bortsett från just det är dokumentärerna välgjorda och skänker en mycket bra inblick i filmen, i HD! Och Steven Spielberg är som alltid oerhört intressant att lyssna på. Litet minus för omslaget bara. Att göra ett sådant i metallic låter lyxigt i teorin men blir sällan snyggt i praktiken. Vet inte varför men så är det.

Men gillar man filmen lär man bli nöjd med den här utgåvan!

:-I

Sköna juveler

Vi sorgliga individer som för en tid sedan såg Angel har återigen haft en sittning, denna gång med den för mig hittills okända actionkomedin Sköna juveler. I korthet handlar det om Kim Anderzon och Lena Nyman som driver en detektivbyrå och som får i uppdrag att hitta ett stulet armband. Bara på den beskrivningen hör man hur genomuselt det måste vara men den som tror att Sköna juveler är något i stil med Svindlande affärer kommer att bli mycket, mycket förvånad. För ska jag försöka beskriva Sköna juveler är det som en blandning av Göta kanal och... Blade runner!

Ja, Blade runner. Resultatet av en sådan kombination är omöjlig att tänka sig eller beskriva och filmen är just det, helt jävla omöjlig. Det är alltså en sådan där värsta sortens svensk komedi med genomusel humor och dialog. Men allt detta amatörmässiga trams utspelar sig i en miljö som visserligen är väldigt b, men som ändå nästan funkar. I princip hela filmen utspelar sig nattetid, det är mycket persienner som starkt ljus sipprar in emellan och det är mycket färgglada ljuseffekter som skapar kontraster. Och musiken består av Bengt Palmers tolkning av Vangelis, typ. Helt surrealistiskt.

Jag nämnde att dialogen är som i en värsta sortens svensk komedi men det är inte helt sant. För Sköna juveler blandar den stilen med någon slags hårdkokt noirsnack. Svensk actionkomedi framtidsdystopi film noir typ. Som sagt, det bara går inte att ens föreställa sig. Och hela skådiseliten är med, vad sägs t.ex. om Karl-Gustaf Lindstedt, Margaretha Krook, Ernst Günter, Brasse Brännström, Loffe Karlsson, Johannes Brost och sist men absolut inte minst Örjan Ramberg. Som i filmens värsta scen ståendes tränar med en skivstång fullständigt näck bjudandes på en ordentlig full frontal nudity samtidigt som Kim Andersson smygkikar och går igång ordentligt...

Att kommentera den tekniska kvaliteten går inte då filmen var inspelad från tv. Men jag skulle vilja veta mer, hur tänkte dom och hur gjorde dom när denna osannolika kalkon blev till?

:-=

Casino Royale - deluxe ed.

Casino Royale är en film som bara växer och växer. Från att ha varit lite besviken på den till att gilla den och nu gilla den skarpt! Med tanke på hur pass tunn den första Blu-ray utgåvan var och med tanke på att uppföljaren släppts på bio nu var jag säker på att en ordentlig utgåva skulle dyka upp i samma veva. Jag hade rätt. Och även om dubbeldipp är ett otyg känns det bra att jag nu sitter med filmen samt allt extramaterial i min ägo.

Ang. själva filmen i sig har jag inte så mycket att tillägga annat än att jag verkligen avgudar atmosfären. Miljöerna, kläderna, musiken, ja, det är själva känslan som gör Casino Royale så skön. Craig ÄR Bond och Eva Green är underbar i största allmänhet. Extramaterialet består av dokumentärerna från den förra utgåvan, en drös nya samt två kommentarspår! Det enda som saknas är Daniel Craig och Eva Green som inte medverkar i kommentarspåren och ytterst sparsamt i dokumentärerna. Vill slutligen plussa för omslaget som är riktigt coolt designat!

Detta är en förnäm utgåva av en riktigt bra film!

:-D