lördag 24 maj 2008

Indiana Jones och kristalldödskallens rike


Jag har varit på bio! Inte så att jag är något enormt fan av Indiana Jones, däremot har jag varit det och nostalgifaktorn gjorde att jag bestämde mig för att se den på bio. Någon gång i tidiga tonåren såg jag den första Indiana Jones och blev fast. I någon slags barnslig tonårstrots var det en period då Star Wars kändes lite barnsliga och den blod- och skelettfyllda Indy kändes coolare. Uppföljaren vet jag inte hur många gånger jag sett eftersom jag hade den på VHS tack vare en TV-sändning. Film nummer tre var jag besatt av när den kom (även om jag inte hade åldern inne att se den på bio) men när jag väl kunde köpa (!) den på VHS hade intresset mattats lite. Köpte DVD-boxen med dom tre filmerna för några år sedan och hade en nostalgitripp men insåg samtidigt att filmerna är lite mer tramsiga än jag ville komma ihåg. Den fjärde filmen har man av och till hört talas om men jag trodde aldrig att det skulle bli av. Att jag såg den redan på premiären berodde mest på att MW hörde av sig om att han bokat ett gäng plusstolar på Sergel och då var det lite för bekvämt för att tacka nej.

Hade inga större förväntningar annat än att filmen skulle matcha de tidigare. Och glatt kan jag konstatera att så är fallet! För Indiana Jones och kristalldödskallens rike (vet inte om jag gillar eller avskyr den superostiga titeln?) ÄR en värdig Indiana Jones film med allt vad det innebär: Rasande action med mängder av vändningar, överdrifter, fånigheter, läskiga kryp, övernaturligheter osv. osv. Bitvis är det roligt men allt är inte bra utan mycket är rent ut sagt löjligt. Men samtidigt måste man komma ihåg att så har det alltid varit. Just nu är det populärt att hävda att den nya filmen inte kan matcha framförallt den första, men även den andra, filmen och det är väl i och för sig sant. Å andra sidan har film nummer två fått lite väl mycket oförtjänt positiva omdömen. Det är lite som att man glömt att Indys sidekicks där består av ett litet barn som fäller lustiga kommentarer samt ett våp som bygger gags på att hon brutit nageln. Hade jag sett den filmen för första gången idag hade jag hatat det där. Inför premiären av Kristalldödskallen hade det pratats om att man gått tillbaka till grunderna, att man skulle minimera användandet av dataanimationer. Nog för att den innehöll färre digitala sekvenser än en genomsnittlig Lucas-produktion, men den är faktisk späckad med dom. Inte för att det i sig behöver vara negativt, det enda dåliga är dom sekvenser som inte funkar. Sammantaget är filmen en bitvis underhållande bagatell som i sammanhanget inte behöver skämmas för sig. Varken mer, varken mindre.

:-I

Inga kommentarer: