Grupp amerikanska nationalgardister går vilse i träsken någonstans kring New Orleans, beter sig illa, får lokalbefolkningen emot sig och till skillnad från dessa är soldaterna endast beväpnade med lös ammunition... Det är lite som en korsning mellan Den sista färden och Jägarna. Filmens fokus verkar främst ligga på de inre konflikterna hos den utsatta gruppen för trots sin belägenhet ägnar dom mer tid åt att bråka än samarbeta. Och det mesta går åt skogen. Southern comfort är en film med många brister men har även några bra sidor. Framförallt den oerhört suggestiva slutscenen där det klipps mellan musiken under en slags cajun-bluegrass dans, autentiskt slaktande av grisar och de kvarvarande soldaternas kamp för överlevnad är grym. Särskilt den medryckande och irriterande musiken.
Haken med såna här gamla filmer som man köper för en spottstyver är att dom saknar anamorfisk bild, presenteras i stereo och struntar i extramaterial.
Southern comfort är en bristfällig film som har sina poänger.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar