Southern Comfort

Grupp amerikanska nationalgardister går vilse i träsken någonstans kring New Orleans, beter sig illa, får lokalbefolkningen emot sig och till skillnad från dessa är soldaterna endast beväpnade med lös ammunition... Det är lite som en korsning mellan Den sista färden och Jägarna. Filmens fokus verkar främst ligga på de inre konflikterna hos den utsatta gruppen för trots sin belägenhet ägnar dom mer tid åt att bråka än samarbeta. Och det mesta går åt skogen. Southern comfort är en film med många brister men har även några bra sidor. Framförallt den oerhört suggestiva slutscenen där det klipps mellan musiken under en slags cajun-bluegrass dans, autentiskt slaktande av grisar och de kvarvarande soldaternas kamp för överlevnad är grym. Särskilt den medryckande och irriterande musiken.

Haken med såna här gamla filmer som man köper för en spottstyver är att dom saknar anamorfisk bild, presenteras i stereo och struntar i extramaterial.

Southern comfort är en bristfällig film som har sina poänger.

:-I

Batman Begins - limited ed. giftset

Batman begins för tre år sedan var en perfekt bioupplevelse! Jag hade avgudat Burtons första film och sen sakta men säkert helt tappat hoppet gällande serien. Och jag hade läst och beundrat Frank Millers verk och insett hur mycket bättre en historia om Batman skulle kunna skildras. Men jag hade gett upp för länge sen. Inte så att jag gick omkring och längtade efter en ny Batman utan jag hade helt enkelt gett upp. När jag klev in i salongen och bevittnade omstarten var det med en känsla av att hoppas det blir ok. Men jag blev knockad! Inte bara för att jag för första gången bjöds på den Batman jag önskat utan för att jag fick ännu mer för Batman begins bjöd på en Batman jag inte ens insett att jag ville ha! Har sen dess sett om den några vändor på DVD och uppföljaren, den omöjligt ännu bättre The Dark knight har jag vid det här laget sett två gånger på bio. Att vi får Batman begins på Blu-ray först några veckor efter premiären av The Dark knight känns lite onödigt eftersom att se den i HD hade varit en perfekt uppladdning inför uppföljaren. Men, men.

Tänker inte orda så mycket om filmen Batman begins i sig. Skildringen av hur Batman blir Batman är helt enkelt perfekt. Rollbesättningen är även den perfekt (möjligen förutom en men det rättades ju till i uppföljaren...). Det är intressant. Det funkar. Den realistiska tonen som Chris Nolan valt är perfekt. Inte för att den är realistisk i någon slags verklig mening, för det som utspelar sig skulle inte kunna utspela sig i den verkliga världen, utan för att det i den här världen för första gången känns 100% trovärdigt. Men den absolut främsta styrkan hos Batman begins är det psykologiska. Att det ges en ytterst trovärdig förklaring till vad Bruce Wayne blev och varför. Filmens sista akt, den actionfyllda, är faktiskt den tråkigaste. Den passar in i det att de första akterna förklarar hur han blev den han blev och nu är det dags att visa upp vad han blivit. Men det är ändå filmens svagaste länk.

Bildkvaliteten i Blu-ray är fantastisk! Och ljudspåret är grymt. Extramaterialet är dock inte så fantastiskt för i princip är det en återupprepning av det som ingår på DVD:n. Bra, ja. Nytt, nej. Dock medföljer en liten guldklimp som jag har lite blandade känslor inför: Inledningsscenen till The Dark knight, i HD! Scenen är sjukt bra och jag har sett den om och om igen, så varför klaga? För att det känns så temporärt. Nu är det coolt, men om ett halvår, när man sitter med The Dark knigth i Blu-ray i knäet kommer det kännas billigt. Känslan förstärks av att i den här lite lyxigare utgåvan som jag valde att skaffa även ingår dels en serietidnings- och dels en storybordversion av sagda scen. Att sälja Batman begins med hjälp av den aktuella The Dark knight känns som sagt lite billigt. Det behövs liksom inte för Batman begins är tillräckligt bra ändå för att få njuta av i HD. I övrigt vad som saknas i standard utgåvan i Blu-ray i jämförelse med deluxe är några snygga vykort, en riktigt snygg framsida i 3D samt en rätt opraktisk förpackning. I den ligger ändå en standard Blu-ray med ett omslag som är grymt! Så ska det se ut, en enkel bild befriad från citat och betyg.

Batman begins är en av 2000-talets bästa filmer och nu får vi se den i HD. Glada dagar!

:-D

3:10 to Yuma

(Ny)inspelningen av 3:10 to Yuma är klassisk western och inte alls så mörk och psykologisk som den på ett annat vis utmärkta bla bla Jesse James etc. som nyligen dök upp. Även om 3:10 to Yuma är klassisk är den dock inte fånig utan mer åt Sergio Leone hållet. Hårda män, hårt landskap, revolvrar som avfyras snabbare än möjligt. Plus en gatling-kanon på en diligens! Filmen återknyter verkligen till den mytologiska vilda västern som om skildrad med rätt känsla är en mycket underhållande plats att bevittna.

Storyn går i korthet ut på att en misslyckad Christian Bale åtar sig att eskortera den tillfångatagne skurken Russel Crowe till fängelsetåget mot Yuma som avgår 15:10. Bale gör detta för att lösa några skulder samt bevisa för sin tveksamme son att man minsann står pall. Mot sig har han Crowes gamla gäng som är ute efter att frita sin chef. Det lustiga är att i en film med två så starka skådespelare är det faktiskt anföraren av detta gäng, ingen mindre än den töntige Russel från Six feet under, som här gör en riktigt bra roll som den livsfarlige och obehaglige Charlie Prince. Killen har verkligen växt upp och odlat ett skägg.

Bildkvaliteten är väl helt ok även om det nu för tiden inte känns ok att se såna här filmer annat än i HD. Jo, jag vet att den finns utgiven, men jag fick inte tag på någon att hyra. Ljudspåret är dock riktigt atmosfäriskt! Noll extramaterial.

:-)

10,000 BC

Det anses väldigt mossigt att tycka att det är fascinerande med tanken på en kamp med mellan människor med knappa resurser mot farliga djur. Det senaste århundradets tekniska utveckling har liksom gjort den konflikten förlegad. Samtidigt har jag svårt att inte dras med i den typen av berättelser och ju mer knappa de mänskliga resurserna är och ju mer kraftfulla djuren är desto bättre. En vit jägare med elefantbössa i Rhodesia är liksom fusk, men mammutjägare år 10 000 före Kristus är något helt annat. Och faktum är att en av få saker som funkar med den urkorkade filmen 10,000 BC är just mammutarna, dom ser bra ut! Tyvärr är dock själva jaktscenen helt ointressant eftersom filmen för att kunna visas för en så ung publik som bara möjligt inte innehåller en enda droppe blod, vilket gör att jaktscenen samt alla andra actionscener känns totalt ofarliga. Filmen är för barn och man vet på förhand att ingen kommer råka illa ut.

Självfallet är det korkat att ens ge en sån här film en chans. Jag avskyr i princip allt som Roland Emmerichs hand har snuddat vid så varför ska man se sånt här? För några riktigt snygga scener i Blu-ray kanske? Och det får man faktiskt, ett par stycken. Mammutarna som sagt, men även några imponerande sekvenser med de egyptiska pyramiderna. Men vänta nu ett slag undrar man kanske!? Pyramider år 10 000 före Kristus? Faktum är att även jag hade missat det att pyramiderna egentligen uppfördes då, av några slags albinos som nyligen anlänt antingen från Atlantis eller yttre rymden. Och att det är mammutar som släpar stenblocken. Men hur dumt detta än må låta skulle jag förlåta allt om det hela var bra gjort. Alternativa historieskildringar kan vara intressanta.

Vad handlar då filmen om? Exakt samma sak om Apocalypto faktiskt. Avancerat folkslag anfaller mindre avancerat folkslags by och tar slavar. Slavarna ska föras till pyramider. Hjältens kvinna är fångad och han måste korsa många faror (exempelvis jättemördarstrutsar och en sabeltandad tiger som ser ut som katten Gustaf) för att rädda henne. Fast slutet är inte Apocalypto utan 300: Hjälten överraskar genom att slunga ett spjut mot den gudalika superskurken. På riktigt. Dessutom, i filmen kryllar det även av helikoptervyer av vandrande människor på snötyngda berg à la Sagan om Ringen så att det nästan blir parodiskt. Men det värsta med 10,000 BC är att den är så sjukt tråkig. Man kan ha behållning av en usel film om den i sin uselhet roar men saken är att den här filmen bara är enormt tråkig, ointressant, oinspirerade och ospännande.

Bildkvaliteten är dock bra. Som bonus ingår några gräsliga dokumentärer är Emmerich sitter och pöser över vilket mästervärk han har åstadkommit.

10,000 BC kunde varit bra om man hade tagit grundidén och sen gjort allt annorlunda.

:-=

Lust Caution

Shanghai under andra världskriget. Tjej dras in i en motståndsgrupp som får för sig att mörda en ämbetsman som kollaborerar med den japanska ockupationsmakten. Då denne man förälskat sig i henne får hon får i uppdrag att bli hans älskarinna för att därigenom kunna snärja honom. Men ömsesidiga känslor uppstår... Storyn i Ang Lees senaste film är ganska enkel och dom mest positiva sidorna av Lust, cation ligger i bildspråk och känsla. Det är som vanligt väldigt snyggt och bara för att nämna något är scenerna där fyra kvinnor återkommande spelar mahjong sprängfyllda av atmosfär. Problemet med filmen är dock att den är på tok för lång. Det långsamma tempot utsmetat i två och en halv timme blir lite väl mycket av det goda. Det har varit lite snack om de erotiska sekvenserna i filmen och jag konstaterar att ett par scener faktiskt var häpnadsväckande explicita. För en sån här film.

Bildkvaliteten är helt ok och ljudspåret med den lysande musiken går hem. Det ingår även en dokumentär om filmen som var sådär.

Lust caution är en väldigt vacker film som med fördel kan plockas fram när man är på sånt humör.

:-I

Jaws - collector's ed. steelbook

Tycker det är lysande idé av Discshop att släppa dessa unika skitsnygga utgåvor i metallfodral! Jaws kändes som ett fullständigt logiskt val att börja med eftersom den (och iofs. Trainspotting) är de enda av dessa filmer som jag inte redan äger, men vill äga.

Jaws (heter den inte Hajen längre?) är ytterligare en sån där film som jag funderade kring nyligen som blivit en sådan klassiker att det är så lätt att komma ifrån förhållandet till fenomenet snarare än till filmen. Man har ju en bild av vad filmen handlar om: Haj äter badgäster, odödlig filmmusik, haj dödas till slut, hajvänner världen över förbannar filmen i 3 decennier. Typ. Vad jag hade glömt bort var att det bara är första halvan som utspelar sig kring stränderna med alla dessa roller som springer hit och dit men att andra halvan av filmen är en slags Moby Dick. Tre män i en liten båt ensamma på sjön, på jakt, kämpandes mot väder och vind, sin galenskap samt monstret från djupet. Och jag älskar såna berättelser, hur mossiga dom än må framstå i vissa kretsar.

Faktum är att båda akterna fungerar utmärkt. Spielberg är ju en fullständig expert på att skildra dels den övergripande storyn och dels de individuella på samma gång. I första akten presenteras man inför mängder av karaktärer alla med olika agendor men det blir aldrig rörigt eller tråkigt. Det var i såna filmer som Jaws som Spielberg gjorde sig förtjänt av sin plats som mästerregissör. Andra delen har en helt annorlunda känsla men fungerar precis lika väl. Kan tänka mig att alla inte tycker det är så spännande med linor hit och dit men jag köper det fullt ut. Det enda som möjligen inte fungerar är själva hajen som när den får lite för mycket utrymme i rutan ser fejk ut. Den är visserligen väldigt bra gjord och för den tiden och med dom förutsättningarna är den imponerande. Dock inte perfekt.

För att vara en så gammal film finns inget att klaga på vad gäller bilden och DTS-spåret är så bra det nu kan bli när det gäller en så pass gammal ljudmix. Extramaterialet är dock fantastiskt! Lite bortklippta scener och annat smått och gott finns såklart men det som gör den här utgåvan perfekt är tvåtimmarsdokumentären. En sån där dokumentär där skäggiga gubbar går igenom filmen från manus till dess långvariga effekt på filmbranchen. Lysande! Och förpackningen är mer eller mindre perfekt! Riktigt snygg design i plåt, kan det bli bättre?

Sammanfattningsvis är Jaws en mycket bra film och den här utgåvan i sin fantastiska förpackning innehåller extra allt. Om du som jag inte redan äger Jaws är det dags att slå till nu!

:-D

Footsoldier - En gangsters historia

Man får följa den rätt osympatiske Carlton Leach genom hans karriär först som fotbollshuligan, dörrvakt och slutligen gangster. Allt baserat på en verklig historia tydligen. Skildringen av hur 80-talets huliganism gled in i raven och hur det hela urartade på 90-talet är ett väl utfört tidsdokument. Och inblickarna i den brittiska undre världen är bitvis intressanta. Dessutom ser Footsoldier väldigt bra ut, scenografin är tip-top vilket brukar vara väldigt svårt att få till när det gäller skildring av fotbollskultur. Men filmen dras med ett antal problem. Till att börja med blir den bitvis tjatig vilket är lätt hänt när man ska skildra verkligheten eftersom verkligheten sällan följer en dramaturgi som liknar ett perfekt filmmanus. Och sen är det våldet. Om det finns ett område där Footsoldier inte håller tillbaka är det där. Det slafsas hit och dit igen och igen och kameran döljer inte något. Det blir tjatigt och bara för mycket.

Ljud och bild är av bra kvalitet men tyvärr saknas extramaterial.

Footsoldier är en väldigt obehaglig, bitvis välgjort, bitvis tjatig film. Helt klart värd att kolla in om man är intresserad av ämnet, men inget mästerverk.

:-I

Star Wars Aficionado Magazine

Skulle vilja puffa lite för Star Wars Aficionado Magazine. Stötte på sidan av en slump och kontaktade dom för en pris tillgängliga fem nummer. För £35.00 och gratis frakt fick jag mig tillskickat:

#10 – Star Wars Television
#11 – The ”Empire” Issue
#12 – The Making of Star Wars Revised Anniversary Version
#13 – The Thirtieth Anniversary Issue
#14 – The Twenty-Fifth Anniversary - Making of Return of the Jedi

Det kanske låter mycket pengar för fem tidningar som dessutom bara är i .pdf på en CD och faktum är att #10 och #13 kanske inte var så mycket att ha annat för att få det komplett. Men #11 och #12 är riktigt bra! Att kalla dom tidningar är lite fel då dom är på 148 respektive 187 sidor och är sprängfyllda med fakta om filmerna och en massa bilder. Att en sån som jag får lära mig en massa nytt om allas favoritfilmer är ett gott betyg. Men den riktiga juvelen är #14 om Return of the Jedi som är på 572 (!) sidor. Ja, du läste rätt, 572 sidor! Är mycket, mycket nöjd med denna!

:-D

Dirty Harry

Vissa filmer får sådan status att man lätt glömmer bort själva filmen. Dirty Harry är en sådan film. Alla vet vem Dirty Harry är och alla kan citatet ”make my day”. Men hur många har ens sett filmen, var den bra eller dålig och i vilken av filmerna använde han egentligen det där citatet? Det är såna frågor man ställer sig när man sätter sig för att se om en riktig klassiker för första gången på en sisådär 15 år.

Handling: En prickskytt har mördat en oskyldig, begär pengar av staden San Fransisco för att inte göra om det och den stenhårde snuten Callahan får jobbet att sätta dit honom. Jag mindes Dirty Harry som lite seg och den är faktiskt långsam. Däremot har den en väldigt skön atmosfär och den bygger upp en bra spänning i scenerna där mördaren jagas. Det är väldigt snyggt och staden San Fransisco utnyttjas väl. Det är gott om Spektakulära kameraåkningar och himlen ser fantastisk ut i stark technicolor blå. Många scener är väldigt mörka endast belysta av neonljus och det hela är faktiskt väldigt läckert utfört. Vad ska man säga om Clintan? Den här rollen är ju så parodierad och ironiserad över att det är lite svårt att ta den på allvar. Inte för att det är meningen att man ska ta rollen på 100% allvar, men ändå. Men bakom den legendariske rollen Dirty Harry finns faktiskt en väldigt bra polisfilm! Min enda invändning är inte specifik för just Dirty Harry utan för i princip all 70-talsfilm: Varför använde man ljusrött blod som inte alls ser ut som blod ser ut? Varför?

Filmen är nästan 40 år gammal och ser inte perfekt ut, såklart. Men den ser riktigt levande ut i HD och det finns ingen anledning att klaga. Ljudet är som väntat inte så lustigt. Det finns helt enkelt inte så mycket att göra med ett ljudspår som ursprungligen var mono. Ett 5.1 dolby true HD ingår i vilket fall. På fronten extramaterial är det späckat. Förutom ett kommentarspår med Clintans levnadstecknare som jag tyvärr inte hann med finns ett antal bra dokumentärer av olika årgång. Detta känns bra för att det känns komplett men nackdelen är att det blir en hel del upprepningar.

:-)

I'm not There

Att låta sex olika skådisar spela olika inkarnationer av Bob Dylan fungerar betydligt bättre än det låter. Biografier kan ibland kännas oäkta och ju mer man anstränger sig för att efterlikna en levande person ju mer konstruerat kan det kännas. Här gör man tvärt om. Alla människor har olika sidor och i I’m not there visar man upp sex olika sidor av Bob Dylan. Nu har jag inte tillräcklig koll på hans karriär så möjligen missar jag ett antal poänger/saker att reta sig på men för mig som relativt okunnig är det en fantastisk film! Det har varit mycket prat om Cate Blanchett innan och jag avfärdade nog en del av hyllningarna med att det är klart att hon sticker ut extra som den enda Bob Dylan som spelas av en kvinna (kan man formulera sig så?). Men jag får lov att kapitulera för hon levererar en fantastisk rolltolkning och är helt klart bäst i filmen. Vet inte hur mycket det säger om jag utnämner I’m not there till den bästa musikbion jag sett? Men jag gör det!

För att vara i HD är det kanske inte den bästa bildkvalitet jag beskådat. Dessutom skiftar kvaliteten i dom olika skildringarna av Dylan då de är filmade på olika vis. Men givetvis ser det bättre ut än på vanlig DVD. Som på alla andra Blu-ray som ges ut av ett nordiskt bolag saknas tyvärr extramaterial.

:-)

Glastonbury

Jag hade ingen aning om att det sedan 70-talet har pågått ett Hultsfred upphöjt till tio i England kallad Glastonbury där alla stora popband har lirat. Men efter att ha spenderat fredagskvällen med frugan och den här filmen som hon köpt har jag fått lära mig om detta.

Julian Temple har dels dokumenterat festivalen de senare åren och har dels blandat detta material med amatörfilmer som gjorts under åren samt även med äldre dokumentärer. En blandning av intervjuer, konsertupptagningar och annat smått och gott skildrar Glastonburys historia. Man får beskåda det hela från alla synvinklar, från besökarnas, arrangörernas, bandens och lokalbefolkningen. Samt en historielektion på köpet. Det är fantastiskt intressant och känns inte alls lång sina 137 minuter till trots. Har egentligen bara två invändningar: Det borde dyka upp textskyltar som berättar vilket band som spelar samt att konsertklippen skulle vara längre. Att det är så fragmentariskt beror på att så många band visas och då blir det inte mycket tid över till varje sekvens och möjligen måste det vara så. Men det blir ändå lite ryckigt. Hur som helst är Glastonbury en högst sevärd dokumentär om man har minsta intresse för popmusik.

:-)

Sweeney Todd - The Demon Barber of Fleet Street

Finns det någon regissör som likt Tim Burton har ett mer eget och unikt bildspråk? Det är inte svårt att känna igen en Burton-film när man ser en. Det lustiga med Burton är dock att man tänker på honom som en mästerregissör, vilket han på sätt och vis är, och hans filmer är nästan alltid sevärda. Samtidigt kan jag inte komma på att han har gjort ett enda mästerverk, en enda riktigt bra film. Däremot har han som sagt gjort en himla massa bra filmer.

Normalt skulle jag aldrig få för mig att hyra en musikal men Burtons namn är en kvalitetsstämpel så jag tänkte att man skulle ge den en chans.

Men det gick inte att titta på. Och jag säger inte att det är en dålig film egentligen utan det är helt enkelt så att jag inte klarar av att se musikaler. Jag blev tvungen att stänga av. Men innan jag gjorde det hann jag notera att allt ser fantastiskt bra ut, som vanligt.

Zidane - A 21st Century Portrait

Idén, att under en hel match följa Zinedine Zidane med en massa olika kameror ur alla möjliga vinklar är bättre i teorin än i praktiken. Det blir nämligen lite för segt i längden. Men samtidigt är det ett intressant grepp. När man ser fotboll på tv och i viss mån även live har man en förmåga att titta på bollen och därför är det intressant att se vad en spelare gör när han inte har bollen, vilket är en otroligt stor del av matchen, även om man heter Zidane. Som för övrigt såklart är ett utmärkt val om man nu ska göra en sån här film. Det lite märkliga är dock att jag efter att ha sett filmen tycker han är lite obehaglig vilket jag aldrig gjort förut, inte ens efter den danska skallen.

Det hela är väldigt pretto och europeiskt. Över delar av filmen spelas atmosfärisk musik av något credigt skotskt band som låter som något som Sophia Coppola skulle ha med i en film. Och i paus görs någon koppling mellan vad regissören åt till frukost till matchen till kriget i Irak att allt hänger ihop. Va? Bildkvaliteten varierar beroende på vilken kamera som har använts och bitvis ser filmen riktigt läcker ur och bitvis i princip osebar. Extramaterialet består av ett par dokumentärer samt en intervju med Zidane.

:-I