Thor – Ragnarok

Fas 3 av Marvel Cinematic Universe rullar på. Captain America – Civil War, Doctor Strange, Guardians of the Galaxy vol. 2, Spider-Man – Homecoming och nu Thor – Ragnarok (2017). Det är den tredje filmen med Thor i huvudrollen, efter Thor och Thor – The Dark World. Den första tyckte jag var skaplig men hade lite svårare för uppföljaren, det glädjande är att Ragnarok är ett steg i rätt riktning. Det är absolut inte fråga om stor filmkonst, men det är bitvis ganska underhållande och jag är lite svag för den lätt utflippade känslan. Filmen är absolut inte lika hemsk som det gräsligt fula omslaget antyder…

Extramaterial småplock. Kommentarspår?

:-I

Planet Earth II

Planet Earth var ju en fullständig triumf, nästan på gränsen att den känns uttjatad. Tio år senare får vi uppföljaren med den fantasieggande titeln Planet Earth II (2016). Givetvis var förhoppningarna högt uppskruvade, givetvis infrias dom inte. Det är en smula orättvist eftersom det såklart inte är möjligt att leva upp till förlagan. Bättre så att se Planet Earth II för vad den är: En fascinerande serie i tio avsnitt, med lite olika fokus och hisnande bilder. Lite extramaterial till varje avsnitt och allt är berättat av Sir David Attenborough. Inte illa!
 
:-)

Life

Hade ingen aning om vad Life (2017) handlade om utöver att det var en sci-fi. Jag visste inte ens om att det var Daniel Espinosa som står för regin. Ska man avslöja lite för mycket är Life egentligen Alien, utan att vara Alien. Men det är lätt att förlåta den fantasilöshet som finns eftersom filmen är så spännande!

Det medföljer lite extramaterial som inte behöver nämnas.

:-)

Dunkirk

Christopher Nolan och andra världskriget. Det kan väl bara bli bra? Korrekt! Titeln Dunkirk (2017) är tämligen självförklarande ifråga om vilken del av konflikten som avhandlas. Däremot finns det ju många olika sätt att angripa ett sånt tema och det som gör Dunkirk så intressant är just det stilistiska greppet. Här finns inga lägeskartor, inga stabsmöten. Istället får man följa ett antal personer med brittisk härkomst, till lands, till sjöss och i luften. Ingenting förklaras i onödan utan Nolan låter berättelsen bara flöda på. Scenerna hoppar dock lite fram och tillbaka i tiden och allt knyts ihop mycket snyggt. Filmen präglas av tempo och action och det påminner mer om en synnerligen lyckad thriller än en krigsfilm. Man sitter som på nålar och det ges inget utrymme till andhämtning. Här är även den specialskrivna musiken är viktig faktor, den bidrar till att skapa en tryckt och kompakt stämning.

Nolan gillar ju praktiska effekter och har använt riktiga båtar och riktiga flygplan. Just det sistnämnda fungerar samtidigt riktigt bra och lite mindre bra. Att använda just riktiga flygplan är ju positivt i sig. Det medför dock att samma plan dyker upp gång på gång vilket i sämsta fall bidrar till att filmen känns ”mindre” än den borde samt att det påminner mig om just att det är en film med en begränsad tillgång till ett antal flygplan. Det sistnämnda är dock petitesser, Dunkirk är en triumf och jag velar fortfarande om den trots allt ändå inte förtjänar högsta betyg?

Extramaterialet är synnerligen bra, särskilt för att vara nyproducerat. Det bjuds inte bara på positivt laddade hyperaktiv utan man får en intressant inblick bakom kulisserna!

:-)

Justice League

DC sneglar avundsjukt på Marvel och deras Marvel Cinematic Universe. DC kontrar med DC Expanded Universe som hittills består av Man of Steel, Batman vs. Superman – Dawn of Justice, Suicide Squad, Wonder Woman och nu Justice League (2017). Justice League ska väl vara någon slags motsvarighet till The Avengers, men lite mer återhållsamhet och inte lika spektakulärt/utflippat. Inte mig emot. Haken är (som vanligt) att det (som vanligt) handlar om en ond kosmisk kraft som vill förstöra jorden. Temat är klassiskt och inte fel i sig, men… det borde väl kanske gå att hitta på något annat någon gång?

Det är inget fel på rollbesättningen, samtliga inblandade fungerar utmärkt och det hela flyter på rätt bra. Inte dåligt, men lite fantasilöst.

Det medföljer ett gäng korta dokumentärer som angående filmen har en sedvanligt överentusiastisk ton. Berättelsen om själva Justice League som fenomen är dock intressant, i alla fall för en som mig som inte sitter inne med någon tidigare kunskap i ämnet.

:-I

Alien - Covenant

Alien – Covenant (2017) är alltså uppföljaren till Prometheus. Precis som sin föregångare är den en film som absolut har sina ljusa stunder, men som på det hela taget inte riktigt når de där topparna man skulle önska att den gjorde. Sett ur ett Alien-perspektiv var Prometheus på sätt och vis något helt nytt, medan Covenant är… mer Alien! Vilket inte nödvändigtvis enbart är något positivt. Den första Alien är ju så fruktansvärt bra och stilbildande att dess teman för länge sen är totalt uttjatade. Hur skoj är det egentligen med ännu en film som återvinner dessa teman? En film som dessutom inte bara tar teman utan även medvetet plankar idéer rakt av. Alien – Covenant är förvisso mer än bara en remake på Alien, men den känns i vissa avseenden som just en remake på Alien... Välgjord? Absolut!

Kommentarspår med Ridley Scott är alltid väl värda att lyssna på. Dessutom ingår lite övriga dokumentärer som skänker lite ljus över hur filmskaparna tänkte.

:-I

The Exception

Udda infallsvinklar på andra världskriget är alltid välkomna! The Exception (2016) hamnar i den kategorien: Man får följa den abdikerade kejsare Vilhelm II:s sista dagar under hans exil i Nederländerna. Det där att Himmler dyker upp i residenset med en slug plan lät lite väl kittlande för att vara sant, vilket det också var. Inte sant alltså. Storyn baseras nämligen på en roman som introducerar denna tanke. Å andra sidan var det faktiskt så att Göring gjorde denna resa på riktigt så helt taget ur luften är det inte.

Nåväl. The Exception är hyfsat välspelad och hyfsat spännande och bjuder på en lite udda vinkling. Absolut sevärd för den med ambitionen att se allt med bäring på andra världskriget.

:-I

The Girl with All the Gifts

The Girl with All the Gifts (2016) är en brittisk zombierulle med en twist. Som man inte riktigt kan avslöja utan att avslöja allt för mycket. Bland undergenres till skräck är tillhör zombies inte min favorit. Med det sagt får jag lov att konstatera att The Girl with All the Gifts ändå levererar på en hyfsad nivå. Det är lagom smart och lagom läskigt, det vill säga lagom bra.

Om det medföljer något extramaterial på denna blu-ray vet jag inte? Såg filmen hos TC.

:-I

Spider-Man - Homecoming

Spindelmannen, eller Spider-Man har hanterats lite märkligt av Marvel. Först fick vi trilogin med Toby Maguire i huvudrollen innan det var dags för en reboot. I denna fick Andrew Garfield axla huvudrollen och det hanns med två filmer, The Amazing Spider-Man och The Amazing Spider-Man 2, innan det var dags för… ännu en reboot… som smygstartade lite med Captain America – Civil War. I och med Spider-Man Homecoming (2017) får denna tredje inkarnation av spindeln en egen film och nu är han en del av Marvel Cinematic Universe. Klart som korvspad?

Filmerna har pendlat mellan ok och mindre bra men hur man än vrider och vänder på saken kvarstår faktumet att Spider-Man inte är en av mina favoriter. Homecoming ändrar inte på detta faktum, filmen är ok, varken mer, varken mindre. Det jag hoppas på nu är att om man nu nödvändigtvis ska pumpa ut spindelfilmer så får det räcka med reboots.

Extramaterialet består av lite korta dokumentärer med en gemensam nämnare: Alla inblandade är fullständigt överens om det geniala i att reboot:a Spider-Man och över faktumet att han nu är en del av Marvel Cinematic Universe. Jaha?

:-I

Get Out

Mitt relation till skräckgenren är lite kluven. Å ena sidan har jag en fascination, å andra sidan är det extremt sällan som genren producerar något som är väldigt bra. Så när Get Out (2017) nominerades för bästa film kändes det som att det var upplagt för något extra. Vilket det är. Haken är dock att filmen högst sannolikt har fått en extra statusskjuts på grund av ämnet, rasism. Vilket inte är något fel alls, tvärtom är Get Out effektiv på just det planet, på att hantera frågan om rasism. Men förra årets bästa film? Nja, inte i närheten. Gnäll känns dock onödigt eftersom Get Out är en effektiv och ganska subtil skräckfilm.

Utöver ett kommentarspår (som jag inte lyssnat på) består extramaterialet av en kort dokumentär samt en paneldiskussion.

:-)

Wolf Hall

Nu ska vi se här. I Hilary Mantells romantrilogi den så kallade Wolf Hall trilogy är de två första delarna släppta: Wolf Hall (2009) och Bring Up the Bodies (2012). Den avslutande delen som tydligen har titeln The Mirror and the Light verkar såvitt jag förstår släppas först nästa år. Hur som helst har jag läst de två romanerna och har även sett miniserien Wolf Hall från 2015. Serien är i sex avsnitt och behandlar båda romanerna. Redan där blir det problematiskt eftersom så mycket har skalats bort. Det stora problemet med serien Wolf Hall är dock att den inte alls lyckas fånga den känsla som romanerna bjuder på. Vilket inte är så konstigt eftersom romanerna är skrivna på ett väldigt rikt och i brist på bättre ordval mustigt språk. Där romanerna är kompakta är serien… tunn. Därmed inte sagt att den är dålig för det är den inte. Dom bitar som är på plats sitter ordentligt och det finns inget att klaga på, samtidigt som det heller inte finns något att jubla över.

Eller, det som man möjligen kan klaga över är castingen. Men återigen, det är inte så mycket att gnälla över egentligen. Både Mark Rylance och Damian Lewis är utmärkta skådespelare. Men ingen utav dom lever upp till min inre bild av Thomas Cromwell respektive Henry VIII. Den förstnämnde framstår som mindre slipad och manipulativ än han borde och den sistnämnde är inte tillräckligt bombastisk. Någon som dock passar perfekt är Claire Foy i rollen som Anne Boleyn.

Dessvärre medföljer inget extramaterial på denna blu-ray.

:-I