American Psycho (2000)
Eftersom jag inte läst förlagan har jag ingen möjlighet att bli irriterad. För mig är American psycho en i närmaste perfekt film. En film som lyckas med konststycket att framgångsrikt vara både satirisk, humoristisk, obehaglig och estetiskt vacker. En av de bästa seriemördarfilmer som gjorts.
Batman Begins (2005)
Efter att ha levt ett liv med återkommande besvikelser visade Chris Nolan att det faktiskt går att göra bra superhjältefilm. Filmen är inte realistisk men den äger rum i en värld som känns verklig, en värld att ta på allvar. Det i kombination med en helt suverän rollbesättning gör Batman begins till en milstolpe.
Borat (2006)
Komedier är egentligen inget för mig. Men ingenting det förra årtiondet har fått mig att skratta så mycket som jag gjorde åt Borat!. Sasha Baron Cohen ÄR ett geni! Dels när det gäller hans uppslag och dels när det gäller hans improvisationsförmåga. Borat får en att skratta åt andras fördomar men även lika mycket åt sina egna.
Ghost World (2001)
Tänk om man hade haft möjlighet att få se Ghost world när man slutade gymnasiet. Har det nånsin skildrats vassare vad det innebär att lämna skolvärlden och ta de första stapplande stegen in i livet som ung vuxen? Om alla fallgropar på vägen? Otroligt välspelat, roligt och framförallt dryper filmen av en pricksäker satir.
Miami Vice (2006)
Varje årtionde verkar ha en film som jag tycker mycket bättre om än vad den rimligen förtjänar. Under 00-talet handlar det om Miami vice. Orsaken till det är att Michael Manns stilistiska kriminaldrama är sprängfyllt med känsla. Fotot, miljöerna, attityden och att allt ändå är grundmurat i verkligheten. Det handlar inte om en film som säger något om något utan bara om en oemotståndlig atmosfär.
Mulholland Drive (2001)
Mullholland drive är väl inte en direkt insmickrande film när det gäller tydlighet... Efter att ha sett den ett antal gånger är jag inte riktigt säker på vad det är som sker? Vad filmen dock har är en stämning som är så tät att man kan ta på den. På samma gång genuint obehaglig och sensuell. Det räcker med att bara tänka på Mulholland drive för att få en klump i magen.
Munich (2005)
Munich är en perfekt thriller. Eftersom den baseras på verkliga händelser får den en annan struktur än vad en påhittad thriller får. Skeendena blir lite tjatiga och upprepade och det inträffar till synes obegripliga misstag. Och på grund av känslan av att allt kan hända sugs man in fullständigt och kan för en gångs skull få den där känslan av att sitta på nålar.
No Country for Old Men (2007)
En enkel berättelse kan bli hur intressant som helst om den är väl utförd. Ta väskan, försök att komma undan mördaren. Oerhört tajt thriller med makalöst foto. Och Chigurh som är en av historiens bästa filmskurkar.
Sin city (2005)
Sin city har beskyllts för att bara vara yta och sakna innehåll. Det är en rättvis beskyllning. Men vilken yta! Är man beredd att ta del av Frank Millers noir-splatter är Sin city en perfekt film som fullständigt knockade mig första gången jag såg den.
The Wrestler (2008)
Filmen som fick mig att efter 15 år återuppta mitt intresse för den i allas ögon obegripliga underhållningsformen wrestling. The wrestler lyckas ge lite klarhet i vad som pågår bakom kulisserna i denna extremt märkliga värld. Och Mickey Rourke gör verkligen sitt livs roll, i princip gör han ju rollen som sig själv. Det gör fysiskt ont att beskåda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar