Todd Solondzs Happiness från 1998 är något av ett mästerverk. En sjukt välgjord film som bokstavligen fick en att tappa hakan. Nu är han tillbaka med en uppföljare, Life during wartime (2009), där han ersatt samtliga skådisar i den förra ensemblen med nya. Jag vet inte riktigt vad han vill åstadkomma med det upplägget, men det är faktiskt rätt intressant. Den mer intressanta frågan är väl annars vad han vill uppnå med filmen i sig?
Att den inte kan mäta sig med originalet kommer inte som någon överraskning och det är i sig inget problem. Jag menar, det är väl nästan självklart att den inte kan. Men varför ens göra en uppföljare? Vad är syftet? Hur utvecklas karaktärerna från Happiness. Här har vi problemet med Life during wartime: De utvecklas inte särskilt mycket. Det är lite Happiness en gång till, fast inte lika bra.
Dock är det väldigt bra skådespelarinsatser och det finns ett antal scener som är riktigt roliga. Och det ingår även lite sånt där övergränsen äckligt som i Happiness. Life during wartime är alltså en sevärd film, absolut. Se bara till kalibrera förväntningarna.
Noll extramaterial på denna blu-ray.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar