Dokumentären Jag är Ingrid (2015) har ju blivit tokhyllad och jag stämmer in i kören. Det är ett fascinerande porträtt av en person som jag kände till mest som namn men som jag i övrigt hade rätt dålig koll på. Dålig koll på både karriären och det privata. Fokus i Jag är Ingrid är inte på hennes filmer utan just på privatlivet (vilket såklart ofta hänger ihop med filmerna). Att det ens är möjligt att göra en dokumentär med så mycket bilder beror på att hon, uppenbarligen, var väldigt noga med att dokumentera sitt liv med filmkamera. Det i kombination med brev har gjort det möjligt att göra en kartläggning som är relativt unik för en person som är född 1915.
Det är dock i själva innehållet som det bränner till. Det är omöjligt att inte bli berörd och jag gissar att många även blir ganska upprörda. Kort sagt var Ingrid Bergman en rastlös individ som när hon kände att det var dags att flytta på sig så gjorde hon just det. Med konsekvensen att män och barn lämnades därhän. Hennes fyra barn intervjuas i filmen och det är gripande. Det är inte någon svartmålning eller skönmålning utan det är komplext. Det är väl just det som gör det så gripande. Jag är Ingrid ställer många frågor om föräldraskap i sig, om hur en karriär kan krocka med det. Men inte bara vilken karriär som helst utan en karriär som världskändis. Filmen belyser även hur samtiden såg på när en kvinna prioriterade bort sin familj. Dessutom är det ett personligt porträtt av en mycket speciell person.
Det finns en del extramaterial på denna hyr-DVD men jag hade inte tid med det. Förutom introduktionen av regissören Stig Björkman.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar