Jag kommer gör ett avsteg från den allrådande principen på den här bloggen. Som säger att jag recenserar produkter, inte filmer i sig. Alltså, kommer det en box så recenserar jag hela boxen när jag är klar. Min julklapp Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer dock bli ett undantag. Ett mastodontinlägg med 14 inlägg som kanske drar ut väldigt på tiden blir helt enkelt ogörligt. Så jag frångår principen och tar filmerna var för sig och så knyter jag ihop säcken med ett avslutande inlägg om själva boxen när jag väl är i mål.
Efter The Man Who Knew Too Much är det nu dags för Vertigo (1958). En film som tillhör den där exklusiva kategorin som då och då brukar utnämnas till världens bästa. Och även det såklart bara är subjektivt så säger det ändå något. Jag har inte sett Vertigo förut och jag har ingen illusion om att jag skulle utnämna den till världens bästa. Men det är en väldigt bra film, en film som dessutom tjänar på att analyseras och ses om. Det finns så många lager av besatthet som pågår… Utöver att behandla detta fenomen är det dessutom en story med en oväntad vändning som känns totalt oförutsägbar. Det är verkligen en ruskigt effektiv film.
Bildkvaliteten är helt klart godkänd. Det ingår några dokumentärer och dessutom medföljer ett kommentarspår med av alla människor Willam Friedkin.
:-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar