Jiro Dreams of Sushi

Jiro Dreams of Sushi (2011) är en dokumentär om 85-årige Jiro som driver en liten exklusiv sushirestaurang i Tokyos tunnelbana. Förärade med tre stjärnor i Guide Michelin så det är ingen dålig nivå. Gillar man Japan och sushi är filmen rena porren. På det där bra viset alltså... Strävan efter perfektion är filmens mantra och visst blir man hungrig. Men det är också intressant att se när man väljer ut fisk på marknaden och den typen av arbete som sker bakom kulisserna. Om det finns något litet att invända är det att den möjligen upprepar sig lite då och då. Men det är en petitess, jag skulle lätt se om filmen direkt.

Tyvärr finns den inte på Blu-ray, inte i Sverige. Och det medföljer inget extra på DVD:n.

:-)

Jaha, så det här blev inlägg nummer 800. Om inte annat ett klart lyft mot nummer 700.

Looper

Vad nu, tre filmer i rad som mer eller mindre får klassificeras som sci-fi? Har jag ersatt mitt avsomnade vampyrtema med ett nytt? Nej, det rör sig bara om en slump!

Looper (2012) är en renodlad sci-fi som väl fått rätt bra omdömen? I centrum står idén att det i framtiden är så hård kontroll att det i princip är omöjligt att mörda folk. Så den organiserade brottsligheten kommer på att dom kan skicka tillbaka sina offer i tiden och så får dom där tas om hand av lönnmördare med den specifika affärsidén. Jag tycker ofta att det i filmer om tidsresor kan finnas en bra idé men sen blir det alltid konstigt när den ska utföras, det ligger liksom i sakens natur. Men vad gäller Looper vet jag inte ens om jag tycker att idén är särskilt spännande ens i teorin?

Filmen är inte dåligt utförd men den känns aldrig spännande eller engagerande. Det är övertydligt och sen är det slut. Den värld som presenteras är totalt fantasilös. Till skillnad från den i Dredd som jag ju nyligen såg. Trist.

Det ingår lite extramaterial på denna Blu-ray men inte ens det avsnittet som ska presentera teorin om tidsresor i verkligheten är intressant.

:-(

Cloud Atlas

JN delade generöst med sig av gratisbiljetter till en förhandspremiär av Cloud Atlas (2012). Hon kunde själv inte gå så jag tog med mig ABR istället. Bröderna eller rättare sagt syskonen Wachowski är alltså tillbaka! Med tanke på deras status är det lätt att glömma att dom faktiskt inte har regisserat särskilt många filmer alls. Utöver Matrix-trilogin är rör det sig endast om Bound och Speed Racer. Och nu då Cloud Atlas.

Det jag gillar med Cloud Atlas är att den är så gränslöst ambitiös. Sex olika historier i olika tidsåldrar som tematiskt hänger ihop är att ta i. Dessutom figurerar samtliga skådespelare i alla historier. Lägg dessutom till att det är snabba klipp fram och tillbaka så det borde bli väldigt rörigt. Men det blir det inte! Där har du filmens antagligen största styrka. De separata berättelserna skiljer sig åt i stil och kan recenseras var för sig. Men hur Cloud Atlas ska värderas hänger på hur berättelserna hänger ihop. På de individuella planen gillar jag bäst den från 70-talet samt de båda framtidshistorierna. Buskishistorien sticker tyvärr ut och förstör. Hur tänkte dom där?

Även om filmen är relativt övertydlig är det inget som stör särskilt mycket. Det passar rätt bra på något som är så ambitiöst. Cloud Atlas är verkligen inte perfekt men den är unik! Wachowskis fortsätter att pusha filmmediet framåt och därför är det intressant.

:-)

Dredd

Nu kommer den ännu en gång, den där meningen: När jag växte upp var jag ett stort fan av... Men det var faktiskt så att när jag växte upp var jag ett stort fan av serien Judge Dredd! Det kom en filmatisering 1995 med Sylvester Stallone i huvudrollen. På 90-talet hade dock Hollywood ännu ingen aning om hur man gör superhjältar på film så den var såklart en besvikelse.

Inför nya filmatiseringen, Dredd (2012), var mina förväntningar inte särskilt höga. Filmen Dredd visar sig dock vara väldigt underhållande! Dom har prickat rätt när det gäller förlagan och gjort en värdig filmatisering av serien. Det är inte på något vis djupsinnigt utan så korkat och våldsamt som det ska vara. En sak med serierna är att dom var väldigt råa och det har man inte censurerat. Dredd är precis så rå och brutal som man kan önska.

Visuellt har dom dessutom fått till Mega City One så att det ser spännande ut. Jag är med andra ord helnöjd och ser gärna uppföljare!

Filmen finns även på 3D men dels har jag ännu inte skaffat såna där glasögon, dels hyrde jag och då ingick inte 3D-versionen. Inte heller något extramaterial.

:-)

Maria Wern - Inte ens det förflutna

Skrattade till när jag i somras läste DN:s recension av Maria Wern – Inte ens det förflutna (2012) men tänkte inte mer på saken. När den kom på tal inför en sammankomst med Club Kalkon kändes den dock helt rätt!

Men den var inte rolig. Ibland kan det vara kul med lustmord på usla filmer men den där är usel bara på det där tråkiga viset. Det handlar om en fruktansvärt ointressant och oinspirerad thriller. För vem görs det här? Varför?

DVD:n saknade extramaterial.

:-=

Efter det tittade vi lite på den på så många plan absurt usla Swept Away (2002) som gav betydligt mer material till en rejäl sågning. Men jag såg som sagt inte hela och den större frågan är: Ryms verkligen utländsk film inom konceptet Club Kalkon?

Brända av solen

Ok. Det här blev väldigt rörigt... Jag tror jag börjar med facit: 1994 kom en rysk andravärldskrigs-film som fick den svenska titeln Brända av solen. För någon månad sedan stötte jag på en exrental med titeln Exodus – Brända av solen 2 från 2010 och tänkte att den kan man ju lägga in i samlingen och kolla på vid tillfälle. Slutligen för några veckor sedan noterade jag titeln Battle of Kursk från 2010 i hyrhyllan och tänkte att en rysk film om världshistoriens största pansarslag måste hyras och ses omgående!

Det var först när jag hade sett ”Battle of Kursk” som jag insåg att något var galet. Det visade sig att det var ett sånt fall där man valt en titel för att locka såna som mig och därmed ställt till en ordentlig röra. För ”Battle of Kursk” är nämligen också Brända av solen 2. Rörigt? Inte om de svenska distributörerna hade varit konsekventa. Så här ligger det nämligen till: Uppföljaren Brända av solen 2 är Rysslands dyraste filmprojekt någonsin. Den delades upp i två filmer med titlarna Exodus respektive Citadel. Del 1 gavs ut i Sverige med titeln Exodus – Brända av solen 2 och logiskt borde således del 2 givits namnet Citadel – Brända av solen 2. Men icke, något geni gav den titeln Battle of Kursk istället vilket medförde jag inledde sviten på tre filmer med att se den sista först. (Den påläste kan förvisso påpeka att ”Operation Zitadelle” var det tyska kodordet för deras insats vid slaget om Kursk så visst finns en koppling...)


Brända av solen

Filmen är som sagt från 1994 och vann många priser. Det är inte svårt att se varför då det rör sig om en både märklig och mäktig berättelse. Den utspelas 1936 mitt under utrensningarna i Stalins Sovjet. Man får följa en familj som blir indragen på ett vis som jag inte kan kommentera utan att berätta för mycket. Med tanke på ämnet är filmen inte så obehaglig som man kanske skulle kunna befara utan den är fylld av mycket värme. Samt lite absurda grejer som känns lite väl burleska. Men bortsett från tramset är handlar det om oerhört bra prestationer. Inte minst från den lilla flickan Nadya som spelas av en otroligt duktlig liten flicka. Jag brukar störa mig på barn men hon är helt fantastisk!

Bildkvaliteten på denna DVD är bra men tyvärr ingår inte något extramaterial. Snygg förpackning också!

:-)


Brända av solen 2 - Exodus

Exodus är från 2010 och nu har det blivit dags för det andra världskriget. Eftersom jag såg filmerna i helt fel ordning insåg jag inte vilken otrolig brist på kontinuitet som råder mellan originalet och uppföljarna. Bara en sån sak som att hon som spelar Nadya i den förra filmen nu är vuxen vilket hon såklart är eftersom det är 16 år mellan filmerna. Men i berättelsen är det ju bara fem år emellan så det blir väldigt märkligt. Sånt behöver man dock inte störa sig på om man ser filmerna i omvänd ordning....

Det är en väldigt dassig bildkvalitet på denna Blu-ray och det ingår inget extramaterial. Hakkorstricket gör sig gällande på omslaget.

:-(


Battle of Kursk

Alltså filmen som egentligen heter Citadel. Titeln till trots handlar filmen inte om slaget om Kursk utan snarare upptakten. Kontinuiteten är som sagt märklig och det gäller inte bara exemplet med den i förtid åldrade flickan. Buskismomenten är uppskruvade och bitvis är det plågsamt att bevittna. Det är tråkigt att den är så ojämn för det finns en par scener där Stalin medverkar som är oerhört suggestiva och obehagliga.

(För den som är inne på sånt innehåller filmen ett antal T34/85, sannolikt digitalt dubblerade.)

Det märkliga är att till skillnad från Exodus har Citadel faktiskt bra bildkvalitet! Extramaterial saknas dock. På omslaget får vi se en lite mer ogenerad variant på hakkorstricket.

:-(