En resa i Tintins fotspår

En resa i Tintins fotspår (original: Sur les traces de Tintin) är en fransk dokumentärserie från 2010. Boxen innehåller fem skivor där varje är ett trekvartslångt avsnitt som fokuserar på ett specifikt Tintin-album. Handlingen sammanfattas, man får veta historier bakom och dessutom får man se arkivmaterial samt nya bilder från platserna där historierna utspelas. Det är både intressant och roligt. Gillar man Tintin är boxen ett måste.

:-)

Play

Ruben Östlunds Play (2011) har ju väckt oerhörda reaktioner. Utskälld i Cannes, toppbetyg här, känslostormar där. Det är klart att film som handlar om vita barn som rånas av svarta blir kontroversiell, oavsett vad man tycker.

Själv måste jag säga att jag blev lite besviken. Jag hade väntat mig en jobbig resa med flyttade perspektiv och konfrontation med mina egna fördomar. Men det blev inte så mycket av den varan vilket inte betyder att jag säger att jag skulle vara fördomsfri. Jag tror snarare att problemet är filmens struktur. Det är dokumentärt (=fult) filmat, ljudet är skräp och folk mumlar mest. (Att se filmen utan textning hade varit helt omöjligt.) Det lunkar på, det är jobbigt men segt.

Ämnet i sig är tänkvärt men det räcker men att man funderar över de här frågorna, man behöver liksom inte se Play. Därmed inte sagt att den är dålig utan det är snarare en film med både bra och dåliga scener. Å ena sidan, å andra sidan...

Trodde för övrigt att det var slut med att endast släppa en ny film på DVD och inte på Blu-ray men Sverige ligger väl efter?

:-I

Moby Dick

Jag vet inte vad det är men jag är oerhört fascinerad av valfångst. Inte den moderna varianten alltså utan förr i tiden när den var en livsfarlig kamp mellan man och djur. Det är något märkligt romantiskt med den lilla mannens kamp emot den enorma besten, liksom S:t Göran mot Draken. (De faktiska riskerna till trots var ju oddsen i själva verket på jägarnas sida och det finns såklart en massa tveksamheter i att med grymma metoder slakta oskyldiga djur för att utvinna valolja, jag vet. Men ändå, det är något oemotståndligt med det där.)

Har man sådana böjelser finns väl ingen bättre historia än Moby Dick? Tyvärr har det varit svårt att göra den rättvisa på film. Det senaste försöket jag sett var från 1998 och jag vill minnas det som en oinspirerad tv-film med taffliga effekter. Tv-film verkar vara ledordet för även den här nyinspelningen från 2010 är just en tv-film. Det största problemet med sådana brukar vara budgeten så jag gjorde mig beredd på ännu en besvikelse.

Sån tur att jag hade fel! Det är inte den mest spektakulära film man sett men det ser bra ut! Det ser inte ut som tv och effekterna får godkänt. Även valen får godkänt vilket är en förutsättning för att den här historien ska kunna berättas. Jag känner mig lättad! Sen är det långt från perfekt men det är många filmer som har effekter som inte heller är det.

Extramaterial hade väl varit kul men jag vet inte om man kan begära det av en tv-film? Däremot borde man kunna begära ett snyggt omslag istället för det här gräsligt fula.

:-)

För övrigt var en av de sista CD-skivorna jag köpte (för man har väl slutat köpa sådana va?) Mastodons konceptalbum Leviathan. Med texter inspirerade av just Moby Dick. Hittade en härlig lyxvariant med omslag i kartong.

 

(500) Days of Summer

Frugan har tjatat om (500) Days of Summer (2009), att det är en bra film i genren rom com. Så kan mycket väl vara fallet. Men det är bara så att jag helt enkelt inte är ett fan av den genren. Jag försöker att se filmen med objektiva ögon men det blir lite som att titta på barnfilm, det är svårt att förhålla sig till något när man inte alls tillhör den tilltänkta målgruppen.

Möjligen är jag onödigt hård nu för jag fattar att det är välspelat och att den kanske är lite smartare än många andra i genren. Det jag nästan gillar mest är att den kvinnliga huvudrollen, Summer, inte är sådär oemotståndlig utan en rätt knepig typ. Vilket gör att hon känns äkta!

Det ingår lite dåligt extramaterial på denna Blu-ray.

:-I

Maktens män

Maktens män (original: The Ides of March) (2011) är en sån där film som utspelas “bakom kulisserna” inom den amerikanska politiken. Antar att poängen är att visa upp det smutsiga rävspelet som pågår. Haken är bara att filmen inte lyckas engagera, inte mig i alla fall. Det är välspelat och egentligen inte direkt något fel men å andra sidan ganska ointressant. Vilket är synd eftersom det är en intressant värld.

:-I

Babel

Babel? Ja, Babel (2007) är en fantastiskt bra film och poängen med att samla på film är väl att man ska se om dom som är bra? Och om inte det räcker som orsak så var det här ett tillfälle att för första gången se den i HD. Och för det tredje utspelar sig ju en tredjedel i Tokyo så det var som en extra bonus nu när vi nyligen besökt den platsen.

Vidhåller det jag sa sist, det är som sagt en grymt bra film! Det ser bra ut i HD men det ingår inte något extramaterial på den här utgåvan.

:-D

Drive

Blir alltid lika nöjd när jag sett en film på bio som jag sen ser på Blu-ray. Nöjd eftersom jag bara behöver skriva några kompletterande rader. För jag vidhåller det jag skrivit om Drive (2011). Det enda är att när jag ser om den gillar jag den lite mer, samtliga aspekter. Drive är en riktigt skön film.

Det är kul att en så stilistisk film har begåvats med en så bra bildkvalitet! Tristare är att det inte ingår något extramaterial.

:-)

Warrior

Om mindre än en vecka sitter jag i Globen och bevittnar UFC Sweden. Warrior (2011), en slags Rocky fast inom MMA, känns som en bra uppvärmning!

I all enkelhet bygger storyn på två bröder som separerats när dom var barn och som nu båda av olika anledningar hamnar i en stor turnering. Det finns konflikter och broder ställs mot broder på flera plan. Det blir lite väl mycket film kanske men det hela hänger ihop hjälpligt. Tack och lov är det överlag bra skådespelarinsatser.

Hur är då fighterna? Precis som med boxning på film blir det lite väl spektakulärt mellan varven. Och fokus ligger helt klart på sparkar och slag snarare än låsningar och grepp eftersom de förstnämnda är just mer spektakulärt. Vilket jag tycker är synd. Å andra sidan förstår jag att det är svårt att skildra grepp och motgrepp på film, framförallt när man inte kan förvänta sig att publiken är kunnig. En rak höger är liksom mer tydlig. Å andra sidan vill jag inte gnälla för mycket då dom faktiskt har varit måna om detaljerna.

Warrior är en helt ok film men inget särskilt minnesvärt. Just en sån här film där skådespelarna uppenbarligen investerat en massa tid och energi åt förberedelser hade det varit intressant med intervjuer men tyvärr medföljer inget extramaterial alls.

:-I

Lost in Translation

Senast jag såg Lost in Translation (2003) var efter resan till Japan 2007. Jag skrev dock inte om det eftersom det handlade om att se en utgåva av en film som jag sett tidigare. Sen dess har jag dock ändrat mina principer och skriver istället om det handlar om en utgåva som jag ser om men inte tidigare skrivit om.

Hur som helst. Efter Japanresan 2012 upptog vi traditionen att se om Lost in Translation när vi kommit hem. Filmen är mycket pricksäker när det gäller att skildra den (ytliga) upplevelsen som man som västerlänning har av Japan. Givetvis ska man akta sig för klichéer och stereotyper men Sofia Coppola är mycket skicklig på att styra det till rätt sida av gränsen.

När vi var i Tokyo var vi tvungna att ta en drink i skybaren i Park Hyatt där stora delar av filmen utspelas. Väldigt läckert! Samt besöka Suntory-destilleriet Yamazaki. For relaxing times, make it Suntory time!

Tyvärr kommer Lost in Translation på Blu-ray först i juni så det blev DVD istället. Utgåvan är på sin höjd ok. Extramaterialet innehåller några bortklippta scener samt ett par andra småtrista dokumentärer.

:-)