Ruben Östlunds Play (2011) har ju väckt oerhörda reaktioner. Utskälld i Cannes, toppbetyg här, känslostormar där. Det är klart att film som handlar om vita barn som rånas av svarta blir kontroversiell, oavsett vad man tycker.
Själv måste jag säga att jag blev lite besviken. Jag hade väntat mig en jobbig resa med flyttade perspektiv och konfrontation med mina egna fördomar. Men det blev inte så mycket av den varan vilket inte betyder att jag säger att jag skulle vara fördomsfri. Jag tror snarare att problemet är filmens struktur. Det är dokumentärt (=fult) filmat, ljudet är skräp och folk mumlar mest. (Att se filmen utan textning hade varit helt omöjligt.) Det lunkar på, det är jobbigt men segt.
Ämnet i sig är tänkvärt men det räcker men att man funderar över de här frågorna, man behöver liksom inte se Play. Därmed inte sagt att den är dålig utan det är snarare en film med både bra och dåliga scener. Å ena sidan, å andra sidan...
Trodde för övrigt att det var slut med att endast släppa en ny film på DVD och inte på Blu-ray men Sverige ligger väl efter?
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar