Terrence Malick är ett geni! Thin red line är som sagt en av mina favoritfilmer. Men jag gillade även The new world vilket är hans förra. Nu har han gjort The tree of life (2011) och har man förr stört sig på att han är pretentiös och långsam kommer man verkligen att göra det här. Vad sägs till exempel om en lång sekvens mitt i filmen som skildrar världens skapelse? Från Big Bang till den senaste istiden. Ackompanjerat av opera... Jag fullständigt älskar ansatsen. Malick har gett sig fan på att i bilder beskriva liv och död och jag har aldrig sett någon som gjort det bättre (även om den på ett helt annat vis geniala Biutiful kommer rätt nära). Ger man sig hän är det en omskakande resa.
Filmens centrala händelse är att ett barn dör. Det som skildras är både upptakten och eftermälet. Faktum är att jag ändrar mig när det gäller det där med död. Biutiful är mer en film om död medan The tree of life mer är en film om liv. Vilket med tanke på titeln kanske känns onödigt att påpeka. Vad är liv? Hur uppkommer det? Men ställer man sig dom frågorna kommer man osökt in på döden. I alla fall om man menar att död är samma sak som avsaknaden av liv. Det här är av filmen egentligen handlar om. Men The tree of life låter sig inte riktigt beskrivas så jag drar till med den gamla klyschan om att man måste se den för att förstå.
Det finns ett stort plus och ett stort minus med den här utgåvan. Minuset är avsaknaden av extramaterial vilket är oerhört trist. Pluset är att bild och ljud är i absolut toppkvalitet! Vilket med tanke på Malicks oerhört visuella stil ger ett fullständigt magiskt resultat!
:-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar