Om jag förstått saken rätt är Enter the void (2009) Gaspar Noés nästa långfilm efter Irréversible (2002). Vilket är en film som gjorde ett mycket starkt intryck på mig så när han kommer med en ny som verkade ha vissa beröringspunkter blev jag väldigt nyfiken.
Man kan väl säga att det i princip börjar med att en pundare som för tillfället bor i Tokyo dör. Men hans själ hänger ändå kvar på något vis. Den vägrar lämna hans syster som han har väldigt starka band till. Själavandring, återgivningar av drogrus och delvis en icke-linjär klippning gör att Enter the void inte kan anses vara en film för verklighetens folk... Faktum är att den är på gränsen även för mig. Den känns lite som en experimentell version av Irréversible vilket kanske säger en del? Den är väldigt lång och många psykedeliska passager känns lite väl mycket. Samtidigt handlar det om en film som försöker fånga en viss stämning och det kanske gör sig bäst i det formatet? Hur som helst är det inte en film man har på i bakgrunden och slökollar lite på...
Jag nämnde att den påminner om Irréversible och det innebär sex, våld och en väldigt speciell atmosfär. Det är det sista som till slut vinner över mig. Jag vet ingen som lyckas skapa en så pass obehaglig och fullständigt realistisk känsla som Noé.
Det som är lite trist är att fotot är ganska tråkigt. Det är digitalt filmat med de fördelar och nackdelar som det medför. Vissa psykedeliska scener ser dock riktigt vassa ut. Älskar omslaget!
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar