Predators

Fan ta Predators (2010)! Den tvingar in mig i en position jag inte vill befinna mig i. Bakgrund: Originalet, Predator (Rovdjuret), är en rätt korkad 80-talsaction från Schwarzeneggers guldålder. Det är överdriven action och roliga onliners. Så skulle jag vilja säga. Haken? Jag tycker mig inte ha så många guilty plesures men Predator är en sådan. Jag fattar att den inte är så bra men jag kan inte låta bli att tycka att den har vissa drag av genialitet. Man skulle kunna påstå att det handlar om nostalgi, att jag såg den vid precis rätt tidpunkt. I de tidiga tonåren var jag osunt intresserad av allt som har med krig och sci-fi att göra (till skillnad från nu?) och det i kombination med att den var riktigt grisig, det barnförbjudna, medförde att den gjorde ett enormt intryck på mig. Men att bara peka på nostalgi är att göra det lite, lite för lätt för sig. Och här kommer vi till den obehagliga positionen: Predators är en så sjukt usel remake av Predator att jag nu tvingas försvara originalet, att lyfta fram dess kvaliteter. Vilket alltså är obekvämt eftersom jag skäms en smula och hellre vill avfärda den.

Förresten, remake? Nej, det påstås att det handlar om en uppföljare. Men jag skulle snarare kalla den för en remake där man tagit sig ett antal friheter, något som inte alls är ovanligt just när det gäller remakes. I stort sett följer den samma mönster: Ett gäng hårdingar hamnar i en djungel där dom jagas av monster, de jagande blir jagade. De dör en efter en och på slutet överlever en krallig kille genom att smeta lera på sig (även latinotjejen överlever, dock minus lera). Så grunden är samma och dessutom har dom plankat en massa fenomen, händelser och scener från originalet. Så jag väljer att kalla det en remake trots ett par riktigt stora skillnader.

Och med det sagt måste jag konstatera att det är en sjukt, sjukt usel remake, att man totalt missförstått originalets ”storhet”. Originalet lyckas faktiskt med att sakta men säkert bygga upp spänning och en obehaglig atmosfär. Och hur överdrivet det än är finns trots allt någons slags kemi mellan karaktärerna. Så inte här. Allt händer på en gång, ingenting blir spännande och samtliga inblandade går och pratar för sig själva. För att inte tala om Laurence Fishburne som gör sitt livs antagligen sämsta rollprestation. Herre Gud! Det går inte att beskriva i ord.

Att filmen är en gäspning är dess största problem. Men sen finns det 100 detaljer att störa sig på om man orkar med det. Som att monstren har någon slags jakthundar som ser ut som de är tagna från Avatar och som till en början kräver 1 000 skott för att fällas men senare i filmen endast ett. Det är så mycket sånt. Varför har monstren osynlighetsdräkter bara för att när dom närmar sig människorna helt plötsligt göra sig synliga? Varför blir det ett ”stort avslöjande” på slutet när gruppens tönt visar sig vara… någon annan än dom trott! Vilket inte leder till något alls. Sen måste man nämna mini-gun. Alltså, en tredjedel av poängen med originalet är att man får se en mini-gun användas… Vilket man även får se här. Men i originalet har dom vett att bygga upp i alla fall lite förväntningar innan det är dags. Här däremot tar det ungefär en minut. Återigen, det handlar om detaljer och som sagt vill jag inte hylla originalet, inte avslöja mina nördkunskaper. Men den här jävla remaken tvingar mig.

Det enda vettiga med filmen är att vissa scener ser riktigt bra ut. Inte för att den handlar om samma frodiga djungel som i originalet men det ser ändå bitvis rätt läckert ut, det ska erkännas. Tack och lov ingår inget extramaterial, inte på hyrversionen i alla fall.

:-=