The Exorcist - extended director's cut & original theatrical version

Wow! Det är som sagt strålande tider när det gäller de bästa filmerna från det bästa årtiondet! Valde att börja med The Exorcist (1973) då fallande höstlöv alltid får mig att tänka på den filmen. Tittar man ut genom fönstret känns det helt rätt tajmat!

The Exorcist är en av de bästa skräckfilmer som gjorts, kanske den bästa? En anledning till att den är så effektiv är att den tar tid på sig och långsamt bygger upp handlingen för att slutligen explodera. Den är perfekt avvägd och balanserad! En annan anledning är att stilen medvetet är som vilket drama som helst. Vilket gör det lättare att ta det övernaturliga på allvar. Om det nu låter logiskt?

Jag tackar Gud (hmmm?) för att den här amerikanska utgåvan är regionsfri! Den nordiska utgåvan är nämligen en skam. Innehåller bara ”director’s cut” och några dokumentärer. Den här importerade utgåvan dock... är perfekt! Så här ska det se ut! Vi börjar med ett läckert omslag. Det framgår inte av bilden men det är lite metalliskt. Förpackningen är som en bok och inuti finns ett meddelande från regissören Willam Friedkin samt ett litet häfte. Den innehåller två skivor, en med originalversionen och en med den nya ”director’s cut” från 2004. Allt extramaterial från de senaste utgåvorna ingår vilket bl.a. innebär att det finns totalt tre kommentarspår och många dokumentärer. Samt även lite nya dokumentärer i HD. Det hela är komplett!

Bildkvaliteten har jag för övrigt inget att invända emot. Emellanåt är den skrämmande skarp!

Så... avslutningsvis, vilken version av filmen är den bästa? Originalet, lätt! Det var kombinationen av Willam Peter Blattys roman och William Friedkins öga bakom kameran som ledde fram till det fantastiska slutresultatet. Det är ingen hemlighet att Blatty dock tyckte att filmen blev för dyster vilket ledde till att han fick in det ”lyckliga slutet” i ”director’s cut”. Vilket Friedkin har helt rätt i att det inte behövs bara om man har varit koncentrerad. Och den ökända spindelscenen som var ett säljargument för den nya utgåvan klarar man sig faktiskt utan. Eftersom den dramaturgiskt kommer väldigt konstigt och förstör reaktionen över budet om Burkes död. Om man nu ska gå in på detaljer.

:-D