En profet

Franska En profet (Un prophète) (2009) är otroligt fängslande! Och det var med tanke på filmens ämne inte ett dåligt försök att göra sig lustig... Det handlar om en fängelsefilm alltså. Man får följa småtjuven Malik El Djebena (”araben”) när han försöker navigera på den alltmer minerade marken innanför (och under permissioner) utanför murarna. Bland fångarna är det korsikaner som styr. Men deras makt är på väg att minska samtidigt muslimska fångar med nordafrikansk bakgrund tar allt större plats.

Det som gör En profet så oerhört fascinerande är att fängelsemiljön känns nästan dokumentär. I känsla och stil påminner det mycket om Pusher. Och det är först när man får se en rätt tråkig och ospektakulär vardag som man till 100% tar in vad man ser. Och då behöver inte våldet vara överdrivet spektakulärt utan det blir väldigt påtagligt ändå. Och just genom att visa att fängelset inte är en helveteshåla utan att fångarna har relativt stor frihet (mot hur det ofta är på film) och att vissa får permissioner gör att man kan ta in vilken gräslig miljö det är, på riktigt. En profet är precis allt vad den gräsliga Hooligans 2 inte är. Apropå fängelsefilmer från 2009.

Missade kommentarspåret så jag vet ärligt talat inte om det är textad franska eller hur dom löst det? Dessutom ingår lite bortklippta scener och annat smått. Dock ingen dokumentär.

:-D

The Messenger

När man tycker att jobbet är trist ska man tänka på alla dessa jobb som är bra mycket värre. Efter ett ha sett The Messenger (2009) kan jag lägga till ytterligare ett jobb till den listan. Nämligen att vara den som levererar ett dödsbud till den närmaste familjen efter att en soldat stupat. Filmen handlar om två personer med det obehagliga jobbet. Den nye killen och den härdade veteranen.

Jag kände att det fanns en stor risk att även om filmen är bra så skulle den ta i så mycket på det känslomässiga planet så att det blir för mycket. Sådär som det görs ibland när man vill vinna en Oscar för bästa drama. Men tack och lov faller The Messenger inte i den fallgropen utan den lyckas vara både nedtonad och genuint jobbig. Tyvärr drar den iväg lite på slutet vilket är väldigt synd. Men bortsett från det är det en briljant film!

På skivan medföljer två korta dokumentärer, en om verklighetens soldater som har detta jobb, en om filmen.

:-)

Kick-Ass

Kick-Ass (2010) känns som en stark kandidat till årets film! Till att börja med: Filmen är inte vad den ser ut att vara. Det känns som att man försöker sälja den som någon slags ungdomssuperhjälte-film, vilket... den såklart är. Men det är absolut inte en barnfilm. Det här är inte Fantastic Four eller Transformers. Kick-Ass är på tok för våldsam och smart för att ens jämföras. Att jag ens nämner dom här filmerna i samma mening är mest för att undanröja missförstånd.

Samtidigt är Kick-Ass inte den realistiska superhjältefilmen som jag trodde att det skulle vara när jag först läste om den. Intrigen går ut på att serienörden Dave Lizewski får för sig att bli en superhjälte, han sätter på sig sin dräkt, förvandlas till Kick-Ass, försöker ingripa och blir brutalt misshandlad. Där fick han sin fråga besvarad. Dock lyckas han bli ett youtube-fenomen så han fortsätter. Jag hade trott att den här premissen skulle innebära en hyfsat realistisk skildring av varför det är en dum idé att bli en superhjälte. Och den skildringen levererar Kick-Ass. Samtidigt som filmen i sig är en slags överdriven superhjältefilm. Eller snarare utvecklas till. (Så den där nedtonade grå realistiska filmen på temat som jag själv fantiserat om i ett decennium är fortfarande ogjord.)

Kick-Ass är en sån film där klyschan ”it works on so many levels” faktiskt är relevant. Den är på samma gång spännande, rolig, sorglig, obehaglig, tänkvärd, realistisk och överdriven. Castingen är oerhört lyckad och man lär inte glömma den 11-årige Chloe Moretz som gör en fantastisk insats som den extremt våldsamma lilla flickan Hit-Girl som är häpnadsväckande ful i mun.

I en scen när en bil åker genom natten och det enda ljudet som hörs är musik tänkte jag att det här får mig att tänka på Miami vice. Vilket i sin tur fick mig att tänka att jag nog tittat lite för mycket på Miami vice. Men nejdå, av kommentarspåret med regissören Matthew Vaughn framgår att just Miami vice var inspirationskälla till den scenen. Ha! Och när det gäller extramaterial ingår utöver detta kommentarspår flera timmar välproducerade dokumentärer. Så ska det se ut!

:-D

Gainsbourg

Innan jag såg den biografiska filmen Gainsbourg (2010) visste jag ingenting över huvud taget om den franske artisten, poeten etc. Serge Gainsbourg. Annat än att jag såklart diggar hans snusklåt Je t’aime... moi non plus. Och nu har jag fått lära mig att han ursprungligen spelade in den tillsammans med Birgit Bardot. Bara en sån sak!

Filmen är experimentell och försöker ta sig in i Gainsbourgs huvud. Vilket medför en rad scener med närmast fantasyinslag. Det handlar inte om en traditionell film och det är nog många som inte står ut. Men jag gillar det! Utan att som sagt veta något om Gainsbourg känns de otraditionella greppen både motiverade och väldigt lyckade. Det är svårt att beskriva en sån här speciell film så jag kan inte göra annat än att uppmana till att ge den en chans. Det känns som att man lär sig ett och annat av att se den. Den medföljande The making of kan man dock med fördel undvika. Av den lär man sig knappt nåt.

:-)

In the Loop

In the loop (2009) tillhörde kategorin filmer ”den där vill man väl se men av någon anledning känner jag på mig att det aldrig kommer att bli av”. Men jag kände fel för nu har det faktiskt blivit av!

Man får följa en medarbetare till en brittisk minister som råkar fälla ett uttalande som kan tolkas som att han är positiv till det krig som Washington rustar för. In the loop är en film om det politiska spelet bakom kulisserna, bakom mediauttalandena. Det kanske inte låter så kul men den är oerhört smart och oerhört rolig! Tempot är högt och efteråt känner man sig helt utmattad. Samt extremt nyfiken på vad av allt detta som är baserat på verkliga händelser. I vilken utsträckning är det sant, i vilken utsträckning är det överdrivet? Sorgligt nog får man inte veta någonting då det inte ingår något extramaterial.

In the loop är både smart, rolig, tänkvärd och väldigt välspelad. Rekommenderas!

:-)

Apocalypse - världens undergång

Att nästan aldrig titta på tv gör att jag missar ett och annat, till exempel den utmärkta franska serien Apocalypse (2009) som avhandlar andra världskriget. Serien är i sex delar och går kronologiskt igenom kriget. Det som gör den unik är att den använder mycket färgbilder samt kolorerade svartvita bilder. Det sistnämnda kan man kanske ifrågasätta men för mig känns det fräscht. Jag har sett dessa bilder i svartvitt så många gånger att jag inte känner mig bedragen när dom nu getts lite extra liv. Men man har inte bara lagt ner mycket tid på bilden utan även på ljudeffekterna vilka är otroligt genomarbetade.

Att den är fransk gör att Frankrikes roll är mer framträdande än vad man är van vid. När det gäller Frankrikes fall är det väldigt intressant eftersom det brukar ges mindre utrymme än det förtjänar. Att man sedan blåser upp Frankrikes roll i slutet av kriget kan jag leva med. Överlag är seriens upplägg nämligen väldigt balanserat och intressant. Att man sitter klistrad framför en historia som man borde kunna vid det här laget är väl ett gott betyg nog.

I boxen medföljer även en dokumentär om skapandet av serien. Med tanke på att bildmaterialet är manipulerat känns det viktigt att man får insyn i processen.

:-)

Man on Wire

Man on wire (2008) är en fantastisk dokumentär! Som dessvärre inte finns utgiven varken på blu-ray eller dvd i Norden trots att den finns i Storbritannien. Så filmen såg jag på tv, den första film jag ser på tv i år faktiskt.

Det mest fascinerande med den galne fransmannen Philippe Petit är inte faktumet att han gick på lina mellan World Trade Center-tornen. Nej, det mest fascinerande är hur det gick till när han och hans kumpaner riggade och genomförde kuppen. Hur de spanade på byggnaden i månader, hur dom infiltrerade, hur dom riggade. Petit hade nämligen absolut inget tillstånd att utföra sitt livsfarliga lindansande. Fullständigt fängslande!

:-)

Clash of the Titans

Nyinspelningen av Clash of the titans från 2010 står sig slätt mot originalet från 1981. Tyvärr. Hur svårt ska det vara att göra en cool film av grekisk mytologi??? Tydligen väldigt.

Filmen utgörs av en rad actionscener med monster som staplas på varandra men det är inte dåligt i sig. Problemet är utförandet, bristen på atmosfär. Och just rätt atmosfär skulle kunna få en sån här film att funka. Det den har är att vissa monster är rätt läckert designade. Vissa. Medusa är tyvärr ett skämt. Några specialeffekter är snygga, andra oerhört billiga. Äh. Nu glömmer jag den här filmen och ser framåt.

På skivan medföljer några korta ointressanta dokumentärer samt ett alternativt (bättre) slut.

:-(

The Lovely Bones - 2-disc special ed.

Peter Jacksons The Lovely bones (2009) fick ett ljumt mottagande när den släpptes. Vilket jag delvis kan förstå eftersom filmen är ojämn. I grund och botten är den bra men den dras med ett antal problem. Som det här med castingen. Den unga Saoirse Ronan är helt fantastisk i huvudrollen! Vilket även Stanley Tucci som hennes mördare är. Däremot funkar föräldrarna (Mark Wahlberg och Rachel Weisz) inte alls. Och Susan Sarandon som fyllemormor känns mest som effektsökeri. Så är det med den här filmen. De visuella effekterna är ibland fantastiska och smarta men ibland ser de billiga ut. Det finns många scener som är väldigt lyckade samtidigt som filmen hade fungerat bättre om den kortats en halvtimme. Men jag gillar filmen, jag gillar den udda historien, att Peter Jackson gör en sentimental snyftare. Den är sevärd!

Extramaterialet är kanske mer intressant som idé än 100% lyckat. Men det är kul med nya grepp och Jackson tar ju det här med extramaterial på allvar! I en flera timmar lång dokumentär får man följa inspelningen i kronologisk ordning. Det är långt, tjatigt och ger en väldigt intressant inblick i filmskapandet. Och allt är såklart i HD!

:-I

The Ghost Writer

Att det blev två Polanski i rad är faktiskt en total slump! I The Ghost writer (2010) spelar Ewan McGregor en spökskrivare som ska skiva den brittiske premiärministerns (löst baserad på Tony Blair) memoarer. Sakta men säkert dras McGregor in i hemligheter och intriger som omger premiärministern. Ännu en mysteriefilm alltså. Men jag gillar den! Storyn är kanske inte så intressant men miljön och spänningen är förstklassig!

På skivan medföljer tre dåliga dokumentärer där skådespelare sitter och berömmer varandra. Bildkvaliteten är dock fullständigt superb!

:-)

Chinatown - special collector's ed.

Jäklar vad mycket bra film det gjordes i Hollywood på 70-talet! Konstaterar jag om och om igen. Hade faktiskt inte sett Polanskis Chinatown (1974) förut så det blev en ny trevlig bekantskap.

Det är 30-talets USA och man får följa privatdetektiven Gittes, suveränt gestaltad av Jack Nicholson. Filmen är verkligen en kliché på deckargenren. Gittes tar ett rutinuppdrag och dras in i en story som bara växer och växer. Men grejen är att det är så mästerligt utfört att klichéerna aldrig kommer i vägen. Det är en sjukt spännande historia som spelas upp! Och slutet, jösses, det glömmer man inte i första taget.

Det medföljer några dokumentärer som ger en bra inblick och ett bra perspektiv på filmen. Mycket bra DVD-utgåva som dessutom krönts med ett läckert omslag!

:-D

The Gathering Storm

The Gathering storm är en tv-film från 2002 som avhandlar Churchill åren innan han blev premiärminister. När jag ser den inser jag hur pass lite bekant jag är med den historien och känner att jag borde läsa på. Så jag kan inte kommentera det så mycket. Vissa bitar känns förenklade och jag undrar om inte vissa aspekter är lätt anakronistiska och anpassade efter vad man i efterhand fick veta om Nazityskland. Men jag vet som sagt inte så jag ska inte kommentera det.

Albert Finney är hur som helst brilliant som den buttre och egoistiske Churchill. En ren fröjd att beskåda! Vilket gäller skådespelarna överlag, där finns ingenting att störa sig på. Och även om det handlar om en film som gjorts med relativt små medel känns det ändå som att man lyckats fånga en historisk epok. Sen är det emellanåt lite småtrist och storyn engagerar inte riktigt. Men sevärt? Absolut.

:-I

La Femme Nikita

När gamla klassiker som Nikita (vilket är den franska originaltiteln) (1990) släpps på blu-ray blir det ett utmärkt tillfälle att se om en film man inte sett på många år.

Nikita är en underhållande action av Luc Besson som jag i och för sig tycker lyckades något bättre med den mästerliga Léon några år senare. Hur som helst. Nikita handlar om en drogpsykotisk kvinna som döms till livstids fängelse men får chansen att byta sitt straff mot att bli lönnmördare i statens tjänst. Fånigt? Ja. Underhållande? Ja! Besson brukar använda humor och även om det blir lite för mycket av det ibland så vägs det upp av ett gäng riktigt bra scener. Som badrumsscenen i Venedig som är hur läcker som helst. Skådespeleriet är riktigt bra och Anne Parillaud i huvudrollen visar upp ett imponerande brett register.

Bildkvaliteten på denna blu-ray är helt ok men det är synd att det inte ingår något extramaterial.

:-)