måndag 28 september 2009

Kill Bill - Volume 1 & 2



Kill Bill vol. 1 och 2 (2003 resp. 2004) är nu släppta på Blu-ray så mitt Tarantino-tema fortsätter. Såg dom nyss i rad och har man tid är det så dom ska ses. Filmerna kompletterar verkligen varandra.

Jag tycks aldrig riktigt kunna bestämma mig om vad jag tycker om Kill Bill? När jag såg Vol. 1 på bio var jag besviken. Visst hade den sina poänger men jag tyckte att den var på tok för tjatig och tunn. Och att den så medvetet flörtade med olika filmfenomen störde mer än det var roande. På sin höjd tyckte jag att filmen var intressant som ett experiment. Vol. 2 var dock något helt annat. Betydligt mer dialog och framförallt imponerade David Carradines fantastiska gestaltning av Bill. Dessutom lyckades filmen med att höja och på något vis rättfärdiga dess föregångare. Jag sammanfattade filmerna med ”helt ok” och ”rätt kul”.

Sen har det hänt saker. Har sett om lite av dom lite då och då och börjat att mer och mer uppskatta det jag sett. Och nu när jag ser om båda två i följd kommer jag på mig själv att verkligen gilla filmerna, skarpt dessutom! Det tog ett tag men till slut får jag lov att kapitulera för Tarantinos B-filmsodyssé. Även om man inte är bekant med alla obskyra genrereferenser som passerar revy är det tillräckligt underhållande att se hur kul någon med så mycket onödig kunskap måste ha haft! Musiken är som vanligt fantastisk, skådespelarprestationerna är med några få undantag strålande och dessutom är rekvisita och dekor helt geniala! En designmässig triumf! Men det räcker ju med att titta på omslagen för att fatta det.

Annars är väl förpackningen något jag ändå stör mig lite på. För tänk vad snyggt det hade varit med en dubbelutgåva i en lite lyxigare förpackning. Men bildkvaliteten är mycket bra! Tarantino har jobbat mycket med närbilder så det kan bli väldigt nära ibland. I dom sammanhangen är Lucy Lius fräknar klart mer charmiga än David Carradines porer... men det är som det är med den saken, allt eller inget. DTS-spåret är dessutom riktigt maffigt vilket är viktigt med tanke på hur mycket som Tarantino jobbar med musik och ljudeffekter. Det som saknas är, återigen, extramaterial. Det enda positiva med det är att det gör att det fortfarande känns meningsfullt att man redan köpt filmerna på DVD...

Alltid kul när filmer visar sig vara bättre än man ville minnas!

:-)

Inga kommentarer: