måndag 20 april 2009

Miraklet vid St. Anna


Spike Lee hade tydligen gått ut och gnällt offentligt över att det inte finns med några svarta soldater i Clintans Letters from Iwo Jima och insinuerat ett och annat. Att det är rasism som ligger bakom att dessa inte stred i de främsta linjerna under andra världskriget, inte att det är rasism som ligger bakom skildringarna av den faktiska historien, verkar ha gått honom förbi... Eller så vill han bara ta till billiga knep för att få uppmärksamhet kring sin nya film som handlar om ett av de svarta förband som faktiskt stred i frontlinjen: 92:a infanteridivisionen aka. ”buffalo soldiers division”.

I Miraklet vid St. Anna får man följa ett gäng soldater ur denna enhet som efter en eldstrid kommer på villovägar och förskansar sig i en by. Något som Spike Lee faktiskt har rätt i är hur sällan svarta soldaters insats under andra världskriget har skildrats på film så det är både intressant och relevant. Filmens viktigaste poäng är dilemmat dessa soldater känner på grund av att dom blir mycket bättre behandlade av den italienska lokalbefolkningen än av de vita i sitt hemland som dom faktiskt strider för. Hur lite uppskattning dom får tillbaka för sina uppoffringar.

Miraklet vid St. Anna hade tjänat på att hålla sig till detta tema istället för att väva in en massa andra berättelser. För resultatet är väldigt spretigt vilket är lätt hänt när man gör film på roman. Och filmen är ändå två och en halv timme vilket känns väldigt långt när det ändå inte hålls ihop. Den här spretigheten gör att i alla fall jag har svårt att känna för karaktärerna, för deras öden. Och man får inte någon hjälp på traven av att dom nästan är som seriefigurer med ett språkbruk som är lika anakronistiskt som grovt. (Jag hajar också att bara för att folk i filmer från 40-talet svär så säger inte det nödvändigtvis så mycket om hur folk egentligen pratade på den tiden. Här är det dock rätt löjligt.) En annan sak som inte hjälper filmen är dom omotiverade och gräsliga inslagen av buskishumor som dyker upp då och då. Och trots vad baksidetexten säger så är stridsscenerna välgjorda men långt ifrån toppskitet. När jag ändå håller på och gnäller kan jag passa på att göra det över slutscenen som bara är supermärklig och helt poänglös.

Bildkvaliteten är helt ok och DTS-spåret likaså. Tyvärr (?) saknas extramaterial.

Tänkte rätt blev fel, är väl ett adekvat sätt att sammanfatta Miraklet vid St. Anna.

:-(

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar