Jag hade ingen aning om att det sedan 70-talet har pågått ett Hultsfred upphöjt till tio i England kallad Glastonbury där alla stora popband har lirat. Men efter att ha spenderat fredagskvällen med frugan och den här filmen som hon köpt har jag fått lära mig om detta.
Julian Temple har dels dokumenterat festivalen de senare åren och har dels blandat detta material med amatörfilmer som gjorts under åren samt även med äldre dokumentärer. En blandning av intervjuer, konsertupptagningar och annat smått och gott skildrar Glastonburys historia. Man får beskåda det hela från alla synvinklar, från besökarnas, arrangörernas, bandens och lokalbefolkningen. Samt en historielektion på köpet. Det är fantastiskt intressant och känns inte alls lång sina 137 minuter till trots. Har egentligen bara två invändningar: Det borde dyka upp textskyltar som berättar vilket band som spelar samt att konsertklippen skulle vara längre. Att det är så fragmentariskt beror på att så många band visas och då blir det inte mycket tid över till varje sekvens och möjligen måste det vara så. Men det blir ändå lite ryckigt. Hur som helst är Glastonbury en högst sevärd dokumentär om man har minsta intresse för popmusik.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar