Hannibal Rising - Ondskan vaknar

”Hannibal Lecter trilogin” har fått sig en s.k. prequel och till att börja med är det kanske läge att reda ut begreppen. Den första Lecter filmen var Manhunter som regisserades av Michael Mann . Den fick inte någon större uppmärksamhet och rent stilistiskt skiljer den sig väldigt från de efterföljande filmerna. Nummer två var När lammen tystnar i vilken Antony Hopkins skapade filmhistoria genom att sätta rollen som Dr. Lecter. Film nummer tre var uppföljaren titulerad Hannibal och sen fick man för sig att filma den första på nytt, fast med Hopkins som Lecter och i samma stil som de övriga och den gavs namnet Röd drake, vilket är titeln på boken den baserar sig på. Rent kronologiskt utspelar sig alltså Röd drake före både När lammen tystnar och Hannibal. Nu kommer den fjärde (eller femte, beroende på hur man räknar) i serien som rent kronologiskt är den första. Jag gillar alla de tidigare filmerna. Manhunter är förvisso lite udda, men har helt klart sin charm. När lammen tystnar är en av mina favoritfilmer och jag tillhör faktiskt dom som tycker att Hannibal är riktigt bra, så pass bra att vår bröllopsresa förlades till Florens på grund av den. Röd drake kanske inte var någon höjdare, men den fungerar. Hannibal rising har med andra ord en del att leva upp till. Dels för att de tidigare filmerna är så bra, dels för att man nu ska få se hur en av de bästa och mest ikoniserade filmskurkarna någonsin blev den han blev: Dr. Hannibal Lecter.

Visserligen hade jag förstått att Hannibal Rising skulle vara rätt dålig, men att den skulle vara så här usel kunde jag inte föreställa mig. Story: I slutskedet av andra världskriget i Litauen tvingas unge Hannibal uppleva hur några soldater äter upp hans syster. Han drar runt i Europa och så småningom hamnar han hos sin japanska (?) faster (spelad av kinesiskan Gong Li) i Paris som tydligen är Kendo-expert (?) och som lär upp Lecter att fäktas med samurajsvärd (!?!). Lecter hittar hennes samuraj-rustning och norpar munskyddet (se omslaget) från den och går omkring med det eftersom det påminner om den berömda masken han bär i När lammen tystnar (???). Eller försöker man förklara hur han i sin ungdom kom att uppskatta att gå omkring med en sådan mask (???). Eller vad försöker dom säga (???). Ok om man har dåliga idéer, men när det inte ens går ihop och man förutsätter att publiken inte kan tänka blir jag irriterad. Syftet med filmen är att göra Hannibal Lecter begriplig men den misslyckas totalt med detta eftersom han filmen igenom bara har ihjäl folk som på ett totalt övertydligt sätt har visat att dom förtjänar det. Nog för att man på några plan tycker om Anthony Hopkins version av Lecter, men i de tidigare filmerna står det klart att han inte är någon slags hjälte. Vidare är den unge Hannibal fruktansvärt usel. Spolingen som spelar honom har tittat på Hopkins oefterhärmliga insatser och när han ska återskapa något som påminner om de är det så jobbigt att se att man sitter och vrider sig i soffan, det är verkligen plågsamt. Men det slutar inte där, den här filmen har mängder av ytterligare problem att brottas med: Det var länge sedan jag såg en film som är så totalt förutsägbar. Konstant radas övertydliga ledtrådar upp om vad som ska hända härnäst så att man slipper bjudas på någon som helst överraskning. Jag vet inte vad jag tycker sämst om i filmen, men en av de största luckorna är att det inte finns någon som helst känsla av att vara en Lecter film och då ska man komma ihåg att de tidigare filmerna är väldigt olika i sig. Men den här är inte bara usel, det passar inte ens in. Hannibal rising är ett hjänsläpp av stora mått och ett rent hån. Det finns bara två anledningar till att se den här filmen: 1) Man får se en T34/85 i action. 2) Gong Li är skitsnygg. Jag går igång likvärdigt på båda… Annars är det antagligen den sämsta film jag sett i år.

:-=

Children of Men

Inför att jag hyrde Children of Men visste jag två saker: För det första att den utspelar sig i framtiden och att intrigen bygger på att mänskligheten håller på att dö ut då inga kvinnor längre kan bli gravida. För det andra att många har sagt att den är väldigt bra…

… vilket den är! En otroligt välgjord film! Det är något oerhört intressant med känslan av att man inte riktigt fattar vad som pågår, att det finns en massa information som man behöver för att förstå hur allt hänger ihop. Vilket är precis samma situation som huvudrollsinnehavaren Clive Owen befinner sig i. Jag har aldrig varit något större fan av honom, men den här rollen sätter han totalt! Det är något med hans lågmälda, whisky-pimplande, knappt närvarande som på något vis känns… fullständigt närvarande. Michael Caine är ju alltid bra, men här är han suverän som den lätt paranoide hippien fullmatat med åsikter och konspirationsteorier. Han gör verkligen en fantastisk rollprestation! Det andra jag gillar med Children of Men är att sci-fi elementet är väldigt nedtonat. Man mer antyder att detta utspelar sig i framtiden än låter spektakulär teknik och annat spela i förgrunden. Ska man fortsätta med hyllningar är det jätteroligt att det i majoriteten av action-scenerna blir väldigt tydligt att det handlar om vanliga, bristfälliga människor. Flera sekvenser blir rätt jobbiga pga. en massa klanterier utförda av snubblande huvudpersoner och bilar som inte startar. Oerhört fräscht i sig, i synnerhet inom sci-fi. Vilken får mig in på biljaktsscenen strax innan halva filmen har förlöpt som är otroligt coolt filmad, det är värt att se filmen bara för den.

Den tekniska kvaliteten är utmärkt. Bilden är bra även om den kanske är lite väl färgkorrigerad för att se extra dyster ut. Ljudspåret är suveränt vilket om inte förr visar sig i slutscenerna där fullt krig pågår. Rena rama menige Ryan! Tyvärr verkar den nordiska utgåvan, till skillnad från många andra, sakna extramaterial, vilket är en skandal. Om det är något man känner när man sett klart den här filmen är det att få veta mer!

:-D

Fiendeland

Ibland lönar det sig att bege sig mot hyllan med krigsfilm och ta en chansning. Hade inte hört talas om Fiendeland när jag matade in den i min DVD-spelare. Det hela handlar om den där julen 1914 under första världskriget då de stridande lade ner sina vapen och förbrödrades i julnatten. Man får följa upptakten utifrån tre olika förbands perspektiv, ett skotskt, ett franskt och ett tyskt och på varje sida får man lära känna ett antal individer. Det är aldrig fråga om en renodlad krigsfilm i det att det inte bjuds på särskilt mycket stridsscener. Filmens tonvikt ligger snarare på mötet över gränserna, både mentala och geografiska, och det är både intressant och tänkvärt. Fiendeland verkar vara den sån där europeisk samproduktion och som vanligt nu för tiden verkar de mer intressanta krigsfilmerna göras utanför Hollywood. Som en bonus upptäckte jag i och med den här filmen den änglalika Diane Krüger, vilket var en trevlig bekantskap…

Har inga klagomål mot utgåvan bortsett från extramaterialet. Om man nu ska envisas med att inkludera extramaterial, vilket man gärna får, kan man väl lägga ner åtminstone lite energi på det? Kombinationen Överdigerade intervjuer med oredigerat, okommenterat materiel bestående av någon som står och filmar regissören med en videokamera under en tagning är och har aldrig varit värt att se.

:-)

Excalibur

Jag älskar riddare! Då och då tenderar jag att glömma bort det, men ända sedan jag var barn har jag tyckt att det är något obeskrivligt fascinerande med plåt och svärd. När jag fortfarande gick på dagis satt jag som klistrad framför tv:n när den tecknade versionen av Don Quijote sändes. Metaforen med väderkvarnarna gick mig dock helt förbi, jag var fullständigt nöjd med riddaren! Excalibur har jag inte sett på jag vet inte hur länge. Det måste ha varit över tio år sedan, när jag genomgick någon slags ”Kung Arthur-fas” och slukade det mesta i ämnet. Såg nyligen att Excalibur släppts på HD-DVD vilket fick mig sugen på att se om den.

Excalibur håller en väldigt ojämn kvalitet och många gånger känns det som att den lider av en på tok för liten budget för den här typen av storslagen film. Bitvis ser det väldigt billigt ut och känns som tv-film. Å andra sidan är vissa scener otroligt läckert komponerade och lyckas vara både vackra och mäktiga. Rustningar osv. är inte alls tidstypiska men precis som med 300 kändes det befriande med en ”historisk” film som struntar i det realistiska och istället bjuder på något som ser ut och känns bra. För Arthur-legenden ju är verkligen just det, en legend. Samma sak med dialogen som känns väldigt träig och oäkta. Men det är lite av poängen, det här är en saga, ingen diskbänksrealism och jag gillar att den tar sig på så stort allvar! Filmen är drygt två timmar men den känns inte lång, snarare tvärt om, jag vill ha mer! Jag älskar verkligen Arthur-legenden med den imponerande mängden karaktärer och deras inbördes relationer och det finns så mycket mer som man skulle kunna ha klämma in. Trots det är det viktigaste med och Excalibur måste betraktas som en värdig representation av Arthur-legenden. Synd bara att budgeten inte var lika hög som manusets kvalitet.

Trots att Excalibur är en kultrulle av rang finns ingen värdig version på DVD. Den här utgåvan från 2000 är den enda som finns och är ett direkt hån. Bilden är dålig (även om just den kanske inte går att förbättra så mycket eftersom Excalibur är en lite ”suddig” film), 5.1 ljudspåret är ett rent skämt och dessutom finns inget extramaterial. Tydligen finns ett kommentarspår på HD-DVD utgåvan, men i övrigt verkar man inte ha lagt ner någon vidare energi på den utgåvan heller, så jag antar att en schysst DVD-utgåva med extra allt är väldigt avlägsen. Den tekniska kvaliteten gör att betyget blir ett snäpp sämre än vad filmen i sig förtjänar.

:-|

Betyg

Jag ger upp. Efter att ha försökt hålla mig till en fyragradig betygsskala kastar jag in handduken och återgår till den femgradiga. Jag vidhåller dock att den fyrgradiga har sina fördelar, på sätt och vis är DN:s gamla skala för filmer på tv: Toppfilm / Sevärd / I nödfall / Undvik, fullständigt tillräcklig. Å andra sidan saknar jag tre av fem. Den där filmen som har sina svagheter blandat med styrkor, en medelmåttig film som det känns för taskigt att ge under medel. Nu ska jag bara revidera alla betyg jag hittills givit… Här är min nygamla skala. (Men glöm inte att det är det skrivna omdömet som är det viktiga, inte betyget i sig.)

:-D

:-)

:-|

:-(

:-=

Master & Commander - Bortom världens ände

Såg Master & Commander när den kom för några år sedan och gillade den. Har väntat på att priset skulle sjunka och nu var det dags, jag slog till och passade även på att se om den.

Master & Commander är en sån där liten pärla som liksom smugit sig förbi lite obemärkt, som inte gjort något större väsen av sig trots att Russel Crowe innehar huvudrollen. Första tanken kanske är att det handlar om någon slags Gladiator till sjöss, men så är det inte alls. Även om Master & Commander har några drag av det episka och en stor budget är det framförallt en seriös och ganska lågmäld film. Det känns som att det är verkligheten som skildras och inte för att jag vet någonting om båtar, men jag älskar alla långdragna scener där det ropas om att segel ska halas och höjas eller vad det nu är dom gör. Just den här väldigt tekniska aspekten av filmen gör att man köper att det som sker är på riktigt och vips så har man företagit den där tidsresan som så många historiska filmer misslyckas med att bjuda en på. Jag vet inte vad det är som gör att det görs så många bra marina krigsfilmer? Tyvärr finns det dock ett par saker som förstörde en smula. Förvisso är jag kanske inte så påläst på hårmodet i början av 1800-talet, men var verkligen slingor så vanligt då? Det är inte bara Russel Crowe som har det... För det andra funkar det inte att ha med Pippin i besättningen. Sorry, vad du som spelar Pippin nu än heter i verkligheten, men du har gjort en Mark Hamil, du är numera Pippin. Men det är som sagt små invändningar. I det stora hela är Master & Commander en mycket välgjord och storslagen krigsfilm av en sort som det görs på tok för få. Undrar hur dom ens kom undan med att få göra den?

Den tekniska kvaliteten på utgåvan är suverän. Bildöverföringen är fantastisk och DTS-spåret välkomponerat. Det finns massor av extramaterial varav mycket var intressant. Till exempel fick jag lära mig att filmen baserar sig på en boksvit om 20 volymer varav två heter Master & Commander respektive Far Side of the World. Alltid lär man sig nåt nytt.

:-)

Dominion - Prequel to the Exorcist

Kort sammanfattning av turerna kring denna films tillblivelse: Paul Schrader fick uppdraget att regissera den fjärde Exorcisten-filmen, en s.k. prequel som handlar om en yngre Fader Merrins första konfrontation med demonen Pazuzu. Schrader gjorde en seriös film som behandlade ondskans natur och hur människor som tvingats begå fasansfulla handlingar kan gå vidare med sina liv. När Morgan Creek såg resultatet fick dom panik, för det där påminde ju inte om alls om andra dussinskräckisar, det här var en på tok för smart film för att sälja popcorn. Istället kastade man in sopan Renny Harlin för att spela in lite nya scener vilket slutade med att i princip hela filmen spelades in på nytt och den släpptes under namnet Exorcist – The Beginning. Vissa skådisar byttes ut, bl.a. den söta tjejen som givetvis inte var tillräckligt söt, så rollen gavs åt Izabella Scorupco. Istället för en intelligent film fick vi en osammanhängande skräckis kryddad med några BU! effekter och lite omotiverat naket och blod. Det hela kändes mer som en ny Indiana Jones än en ny Exorcisten. Men egentligen ska man inte gnälla på Harlin, han utförde bara det jobb han blev ålagd. Filmen blev hur som helst fruktansvärt dålig och ett rent hån mot den första Exorcisten. Slutscenen, där det kommer en oväntad vändning och det visar sig att det inte var den man trodde som var besatt, utan en helt annan person (hepp!) är så korkad och usel att jag saknar ord.

Tack och lov floppade filmen vilket fick Morgan Creek att slänga åt Schrader en spottstyver för att göra klart sin version och efter några festivalvisningar släpptes den på DVD. Detta gjorde man för att minska förlusterna för debaclet och hade Harlins version inte floppat hade vi nog aldrig fått se Schraders, för det är verkligen udda att släppa ut två versioner av samma film. Å andra sidan är det udda i sig att det ens finns två versioner av samma film... Hur som helst, oavsett vad man tycker om filmerna i sig måste det vara väldigt intressant för varje filmintresserad person att jämföra de två versionerna. För det är som sagt ganska unikt att det finns två versioner som baserar sig på samma manus, är inspelade på samma platser, i stort har samma skådespelare, har samma kameraman, men två olika regissörer. Jämförelsen av de båda versionerna skulle man kunna skriva mycket om, men det får bli vid ett annat tillfälle, den här gången uppehåller jag mig bara vid Dominion – Prequel to Exorcist, vilket blev namnet man gav Schraders version.

Jag har sett Dominion en gång tidigare men tyckte att det var lika bra att för säkerhets skull köpa på mig den med tanke på alla turer, det känns som man inte kan lita på att den kommer att finnas tillgänglig. Om jag ska börja med det negativa så är de dataanimerade sekvenserna horribelt dåliga. Eller, dom är inte ens dåliga, dom är ofärdiga. Det får man dock förlåta med tanke på att Schrader, som sagt, bara fick en spottstyver för att göra klart sin film. Man får blunda vilket faktiskt inte är så svårt då det bara handlar om några få sekvenser, Dominion är nämligen inte en film som bygger på specialeffekter. Över huvud taget är nog ordet spektakulär det sista man bör använda för att beskriva filmens utseende. Styrkan ligger istället i manuset. Det här är ingen skräckfilm i den traditionella meningen vilket i och för sig den första Exorcisten på sätt och vis inte heller var. Dominion har knappt några ”skräckscener”. Det är en film som ställer frågor om ondskans natur, i vilken mån är ondska ett oberoende faktor utifrån människan eller i vilken mån ondska är ett förhållningssätt? Hur ska man förhålla sig till att man tvingats utföra onda handlingar, i vilken mån har man personlig skuld? Kan kännande av skuld inför onda handlingar vara något i sig positivt? Det är även en film som handlar om förlorad och återfunnen tro, om mission och kolonisation. Det faktum att den handikappade pojken som blir besatt av en demon i samband med detta blir frisk ställer frågor och visar att det här är en väldigt speciell film. Den traditionelle skräckfilmsfantasten utgör nog dock inte den mest främsta målgruppen, snarare borde filmen tilltala såna som intresserar sig för moral- och religionsfilosofi, sådana som jag med andra ord! Måste även nämna att det är kul att det återigen är en svensk som får spela Fader Merrin, förra gången var det Max von Sydow, denna gång är det Stellan Skarsgård och precis som von Sydow gör han en väldigt bra återhållsam insats. Dominions kvalitet är långt ifrån den första Exorcisten som ju är ett mästerverk. Däremot är det den näst bästa filmen i serien.

Den tekniska kvaliteten på utgåvan är föga förvånande inte särskilt imponerande. Extramaterial består av några bortklippta scener samt ett kommentarspår med Paul Schrader. Kommentarspåret var väldigt intressant i det att Schrader verkligen tar sig tid att utveckla varför filmen blev som den blev på ett rent tekniskt plan. Däremot nämner han inte alls turerna kring de båda versionerna etc. Antar att det var en del av dealen att han skulle låta bli att nämna det hela…

:-)

Mötley Crüe - Carnival of Sins

Var på Mötley Crües allmänt sågade spelning i Globen i tisdags och med anledning av det lånade jag den här DVD:n av TC. Även om jag inte är något större fan är det ändå en av de där grupperna som jag vill beta av att ha sett. För det var en kort period i mitten av 80-talet som jag övergav Kiss och verkligen dyrkade Mötley Crüe. Inför konserten i tisdags sa JSO: ”Jag kände mig otrogen mot Kiss när jag började gilla Mötley Crüe” och exakt så kände även jag! Dom kändes lite coolare, lite farligare, lite mer spännande och så såg dom så förbannat bra ut! Men, efter ett tag återvände jag till gamla trygga Kiss och jag har bara sporadiskt ägnat Mötley Crüe en tanke sen dess.

DVD:n är en konsertupptagning från återföreningsturnén 2005. Konceptet, Carnival of Sins, är en galen cirkus där allt spårat ur. Känns halvfräscht med tanke på Kiss sju år före körde med samma idé, Psycho Circus… Det här betyder att det ingår en massa clowner och annat spektakel i scenshowen, vilket kanske låter förfärligt men så illa är det inte. Dom har lagt ner en imponerande mängd jobb på att få till det. Haken är att jag struntar i cirkusnummer, jag hade nöjt mig med kavalkaden av bra låtar, en fet ljusrigg, pyroteknik och en bra ljud. Vilket är precis vad man får. Plus clowner. Men jag antar att om man vill se Mötley Crüe köra sina hits i en välproducerad DVD så är det Carnival of Sins som gäller.

Ljud och bild är riktigt bra och det finns ett DTS spår. Dessutom finns en bonus DVD med lite extramaterial från bakom kulisserna från spelningen. Personligen är jag ointresserad av att höra om hur dom kläckte det ”coola” konceptet med en cirkus, tvärtom är det just det konceptet som gör att betyget inte blir ett snäpp högre. Som ytterligare bonus fanns några musikvideor.

:-|

Shortbus

Hoppsan! Trots den till varning förklädda reklamlappen på framsidan med texten ”Varning! Innehåller ”äkta” sex-scener!” och trots att det varit stor uppståndelse över just detta var jag inte beredd på vad som väntade. I min enfald trodde jag att det skulle handla om någon slags mjukporr, men nejdå, här döljs ingenting! Det bjuds på en häpnadsväckande exposé av alla tänkbara kombinationer av kön, antal inblandade och ställningar. Den som bara är ute efter porr lär dock bli besviken. Bortsett från sexet finns ett antal sammanflätade historier om ett antal människor på jakt efter olika mål. (Eller så gör jag en tankevurpa här eftersom folk brukar i alla fall påstå att dom saknar just handling i porrfilm...) Bitvis är det en intressant story, men problemet är att jag knappt förmår engagera mig i dom här karaktärerna. Till största delen beror på att dialogen ofta känns ganska flamsig och oäkta. Och att bero på oäkta blir det inte bättre av att filmens klimax (i dubbel bemärkelse…) känns väldigt mycket Hollywood och inte alls passande för en sådan här film.

:-|