Kiss - Kissology vol. 1

Kiss har samlat de flesta av de videoupptagningar som finns från starten fram till 1978 på en DVD-utgåva vilket är en lysande idé! Vissa grejer har man haft snuttar av, andra har man som bootleg på VHS, DVD, .mpeg etc. En riktigt röra med andra ord. Därför är det extra trevlig att få all skit samlad på ett enda ställe. Ok för att det inte är komplett, det finns ännu fler taskiga bootlegs ute, men det här är det mesta av det bästa och jag känner mig nöjd! Att titta på den i streck är i princip omöjligt, inte bara för att den är för lång, utan även pga. att det blir rätt tjatigt att se Firehouse från sex olika spelningar. För den som hellre vill se en maffig Kiss-konsert med bra ljud och bild är det lämpligare med någon av de nya DVD:erna som släppts på senare år. Men det här är ingen maffig utgåva, det här är ett referensbibliotek för samlare och inbitna fans! Som Kiss-fan känns det som att de senaste åren bara har bjudit på sämre och sämre släpp och det faktum att bandet numera innehåller två personer som "spelar" Ace och Peter gör att jag och många med mig helt enkelt har gett upp, jag orkar inte bry mig längre. Just därför känns det så skönt att dom förmår släppa en sådan här bra och snygg produkt, för det var länge sedan! Till och med Gene och Paul är i kommentarspåret bitvis ganska ärliga och nedtonade, även om dom med jämna mellanrum givetvis inte kan låta bli att hänfalla till den normala skitsnackarnivån.

Eftersom detta bara är volym 1 kan man inte låta bli att spekulera om framtiden. Ryktet säger att det ska bli tre volymer och om det stämmer hoppas jag på att volym 2 ska behandla "del 2 av smikperioden" (Solo albums till Creatures of the Knight) och volym 3 den avsminkade perioden fram till återföreningen. Risken är väl dock att dom slår ihop dessa två perioder (eftersom dom fortfarande skäms för båda) i volym 2 för att ägna volym 3 åt återföreningen. Vilket jag inte hoppas eftersom återföreningen redan är (över) dokumenterad och därför skulle kännas som ett totalt ointressant släpp.

Enda bristen med volym 1 är att den faktiskt inte lever upp till sitt namn "The Ultimate Kiss Collection" eftersom den medföljande bonuskivan tydligen varierar, det finns tre olika... Det är så typiskt Kiss. Men, på nåt sett måste man ändå förlåta dom. Man har växt upp och levt med dom så länge att man måste förlåta dom för sina dåliga sidor, precis som man gör med alla ens familjemedlemmar. Jag menar, Gene $immons kommer alltid att vara Gene $immons... Det kanske låter sjukt, eller möjligen sorgligt. Men faktum är att även om jag aldrig träffat varken Ace, Paul, Peter eller Gene (och inte skulle vilja göra det heller!) så vet jag mer om deras liv och personlighet än om många av mina släktingar... Betyget kan bara bli:

:-D

Yamato

Har gått och sneglat på den här i uthyrningshyllan en tid och tänkt att det är ännu en av dessa lågbudget direkt till DVD om andra världskriget filmerna som dykt upp på sista tiden. Att det är tre japaner på framsidan borde såklart ha fått mig att fundera om det verkligen var ännu en b-Hollywood och jag har ingen förklaring till varför jag inte reflekterade över saken...

I vilket fall. Detta är en japansk högbudget om slagskeppet Yamatos sista dagar, tydligen en av de dyraste asiatiska filmerna någonsin. Och det ser bra ut! Inte perfekt, inte som dom dyraste Hollywood, men tillräckligt. Filmen utspelar sig både i nutid och dåtid och det är helt klar dåtiden som är det intressanta. Det är något väldigt fräscht med krigsfilmer som inte är amerikanska, i synnerhet filmer som gjorts av förlorarna. Det finns något totalt uppgivet och undergångsmättat i filmer om andra världskriget som görs av tyskar eller japaner som jag finner oemotståndligt. Filmen behandlar exklusivt japanska teman som kamikaze och ”skammen att överleva” vilket är intressant att få inblick i. Dessutom var det kul att som gammal luftvärnare för första gången på film se huvudrollsinnehavare som luftvärnssoldater! Den är dock inte perfekt. Vissa specialeffekter håller inte måttet, och framförallt den delen som utspelar sig i nutiden känns lite väl teatralisk och plastig ibland. Men bortsett från det är det helt klart en sevärd film!

Största invändningen är ljudet, hur kan en sådan här spektakulär film sakna ett 5.1 spår?

:-)

Julklapp till mig själv

Årets julklapp till mig själv blev världens antagligen coolaste DVD-box! Hela Battlefield-serien (från Discovery), 18-delar, förpackad i en ammunitionslåda. Lär dröja ett halvår innan jag hunnit plöja igenom den här.

:-D

Superman Returns

Till att börja med måste jag deklarera att bilden ovan till trots har jag inte plöjt igenom någon dubbeldisk utgåva, jag har bara sett den från extramaterial befriade hyrutgåvan och kan därför bara uttala mig om själva filmen.

Jag har aldrig varit något större fan av Stålmannen (eller ska man kalla honom Superman nu för tiden?). Eller, någon gång på lågstadiet hade jag några tidningar som jag läste om och om igen och jag vill minnas att jag tyckte att den första filmen var cool. Men när jag började läsa serier "på riktigt" var Superman snarare urtypen för en dåligt skriven karaktär. Han var obehagligt äppelkäck och dessutom totalt obalanserad: Odödlig OCH superstark OCH kan flyga OCH röntgensyn OCH laserstrålar ur ögonen osv. men inga svagheter (att han är allergisk mot en mineral från en planet som inte längre existerar kan inte räknas som ett seriöst försök att skänka en smula balans). Att han blir totalt oigenkänlig när han tar av sig glasögonen och det faktum att han byter om i telefonkiosker talar ju knappast för hans sak. Vidare såg jag om den första filmen för några månader sedan och den gjorde mig inte imponerad, den höll helt enkelt inte ihop.

Trots det var mina förväntningar ganska höga på den här filmen. Bryan Singer brukar lova gott och jag hade förstått att den skulle fokusera på det messianska temat som är den enda biten av Superman som talar till mig, dvs. att han skickats till jorden som en förebild och hela den här biten med "sonen som blir fadern". Tyvärr fokuseras det inte så mycket på den aspekten som jag skulle önska, men det görs ändå tillräckligt för att jag ska tycka att filmen har något att ge. Brandon Routh fungerar perfekt som den naive men ändå bekymrade och självreflekterande gudslika Superman. Han ser dessutom perfekt ut! Och när jag ändå är inne på utseende: hans dräkt tillhör ju historiens mer kitchiga men med tanke på det har dom gjort ett bra jobb med att uppdatera den så att den ser ok ut utan att göra den skull ta sig friheter med originalet. Effekterna är bra, även om vissa datananimationer är lite lama, och filmen ser helt klart väldigt bra ut. Däremot funkar inte Lex Luthor, inte den här gången heller. Och det har ingenting med Kevin Spacey att göra, han sköter sig bra. Problemet är att jag aldrig förstått logiken att mot en fullständigt överlägsen karaktär som Superman ställa... en vanlig snubbe, låt vara för att han ska vara någon slags ont geni. Men är det verkligen en värdig motståndare? Att hans onda sammanslutning förutom honom själv endast består av en hysterika och tre dörrvakter hjälper inte till att göra det mer trovärdigt.

:-|

Napoleon Dynamite

Ännu en sådan där film som givit en dåligt samvete ett tag för att jag inte kollat in den. Nu är det dock åtgärdat.

Det känns som det på sista tiden kommit en rad sådana här ”varma” komedier fulla av skruvade karaktärer där komiken främst ligger i att dom beter sig märkligt och att poängen att det märkliga beteendet bara är naturligt, dom är sådana. Och jag gillar sånt! Det finns en rad riktigt sköna karaktärer i den här filmen, framförallt kanske huvudrollen, Napoleon, som är en av de mest sävliga, irriterande och sorgliga typer som skådats. En invändning är att dom ibland går för långt med karaktärerna, som blir så skruvade att dom liksom faller omkull. Men bara ibland. Framförallt är det en kul film väl värd att kolla in.

Rent tekniskt var utgåvan inte mycket att hänga i julgranen, bildöverföringen lämnar en hel del att önska. Extramaterialet var inget att ha utom ev. kommentarspåret som jag inte kan uttala mig om eftersom jag inte hann lyssna på det.

:-)

Sin City Library vol. 2

Den här lilla tingesten dök upp hos mig idag! När jag förra veckan nåddes av beskedet att den var slut såg jag framför mig en livslång jakt som bara kunde sluta med eBay och en massa $$. Det visade sig att den fanns i lager trots allt och efter att ha fått hem den är mitt liv klart mycket ättre än det var innan! Vem har sagt att lycka inte kan köpas för pengar?

:-D

King Kong - extended ed.

Till att börja med vill jag påpeka att jag är rätt sur över faktumet att det är andra gången i år som jag köper den här filmen. Räknar man in deluxeutgåvan av originalet från 1933 är det faktiskt tredje gången i år jag köper en King Kong film, men just den kanske inte riktigt har med saken att göra. Jag har inga problem med att en film släpps i ett standardutförande för att ett antal månader senare dyka upp i en deluxeförpackning så länge som man är tydlig med upplägget. Sagan om Ringen skötte detta föredömligt. När den släpptes på DVD gjordes det klart att detta var bioversionen och att en förlängd version med omfattande extramaterial skulle släppas x antal månader senare. Inga problem. King Kong är dock en helt annan historia för i alla fall jag hade inte någon aning om att den här deluxeversionen var på väg när filmen släpptes på DVD i våras. Snarare uppfattade jag det faktum att filmen då släpptes i en enkel utgåva med endast filmen och en dubbel som även innehöll extramaterial som att den sistnämnda var den deluxeversion av King Kong som skulle släppas, åtminstone för denna gång. Det faktum att jag kom över en supersnygg begränsad utgåva iklädd svart sammet fick mig knappast att tro annat...

Ett halvår senare kommer nu den feta versionen med extra allt. Även om jag, som sagt, är lite sur över att behöva köpa filmen igen så har surheten inget med kvaliteten på den här utgåvan att göra. Tvärtom, det här är nämligen utgåvan vi ville haft från början! Förlängd version av filmen kanske jag inte hade suktat efter, men å andra sidan - varför inte? Den stora poängen är dock allt bra intressant extramaterial vilket saknats hittills. Har hållit på och betat av de tre skivarna de senaste veckorna och det tar sin tid. Förutom filmen finns kommentarspår, en tre timmar lång dokumentär, 40-minuter bortklippta scener samt en del annat smått och gott. Dvs. precis det man förväntar sig av Peter Jackson och trots mina högt ställda förhoppningar blir jag inte besviken! Framförallt dokumentären var fängslande. Det spelar liksom ingen roll att filmen i sig inte är något mästerverk när man kan njuta av all den passion och kärlek som investerats i projektet bakom kulisserna. Även kommentarspåret med Peter Jackson och Philippa Boyens är värt att nämna. Det bjuds på en och annan intressant inblick och dessutom är dom måna om att försöka hålla sig till sånt som inte tas upp i dokumentärerna. Sådan hänsyn är man inte alltid bortskämd med.

Många tyckte att den ursprungliga filmen var för lång, så behövs verkligen en förlängd version där merparten av de nya scenerna består av nya monster-scener? Egentligen inte, men jag gillar det. Poängen med en film som King Kong att ju att man trots allt inte vuxit ifrån att det är fascinerande med monster och exotiska miljöer. Svårare än så är det inte. Och med tanke på det har jag absolut inte några till. Filmens andra akt, på Skull island, är otroligt läckert gjord med miniatyrlandskapen och dekorerna som ser så mycket bättre ut än dataanimationer eller för den delen riktig djungel. Något toppbetyg kan det inte bli eftersom filmen inte är något mästerverk. Men det ser väldigt bra ut, låter väldigt bra, är gjort med mycket kärlek och för den som är svag för cinéma fantastique är det den här den utgåva av King Kong man vill äga.

:-)

American Splendor

American Splendor tillhör de där filmerna som kom för något år sen men som av någon anledning alltid har valts bort till förmån för någon annan och som ger en lite dåligt samvete. Blev lite chockad när jag insåg att den är från 2003 vilket skulle innebära att jag gått runt med dåligt samvete i åtminstone två år pga. den här filmen. I vilket fall. Jag visste inte mer om den än att det är en filmatisering av en serietidning med kultstatus där huvudrollen som bitter och misslyckad medelålders man spelas av Paul Giamatti. Med andra ord bra förutsättningar för underhållning.

Vad jag inte fattat var att det var en riktig metafilm. Serien som filmen baserar sig på baserar sig nämligen på en riktig person och den personen dyker upp i filmen med jämna mellanrum och kommenterar handlingen. Hängde ni med? Alltså, seriefiguren Harvey Pekar som spelas av Paul Giamatti är en verklig person och han dyker upp i filmen då och då i egenskap av sig själv… När man väl spenderat några minuter på att acceptera upplägget är det inga problem att hänga med i storyn. Giamatti är självklart lika bra som vanligt och även de andra minst sagt udda figurerna han omger sig med gör ett bra jobb. Märkligt nog bleknar skådespelarna lite i jämförelse med de människor de ska porträttera. Det normala är ju att dramatiseringar av verkliga människor tenderar att bli överdrivna och teatrala men här är det tvärt om, det känns som om skådespelarna spelar ner istället för över. Vilket leder till min enda invändning mot filmen: Den lämnar en med känslan av att det skulle vara mer intressant att se en dokumentär eller intervju med de verkliga människorna istället. Extramaterialet bestod av en kort dokumentär från Cannes som var fullständigt ointressant samt ett kommentarspår som jag tyvärr inte lyssnat på som eventuellt kan vara något att ha eftersom den verklige Harvey Pekar medverkar.

:-)

Förresten, man behöver visst inte böta om man är en dag sen på No1 Video!