Star Wars – Episode IX – The Rise of Skywalker (2019) avslutar den nya trilogin. The Force Awakens fick mig att fälla tårar av glädje medan The Last Jedi gjorde mest gjorde mig förbryllad (även om jag gillade den). The Rise of Skywalker… gör mig, tyvärr, besviken. Inte för att jag hade några större förväntningar utan mer eftersom den faller rätt platt. Alltså, den första filmen gjorde mig glad eftersom den i så många avseenden (till skillnad från prequel:sena) visade att det GÅR att göra nya Star Wars filmer. Dessutom är det svårt att vara alltför negativ gentemot en film vars största poäng är att presentera ett antal karaktärer. I den andra filmen fanns det dock (oundvikligen) ett krav på att börja föra berättelsen framåt, något som den filmen bara delvis lyckades med. I den tredje krävs att säcken knyts ihop i det avseendet är kraven högre (även om jag personligen, som sagt, inte hade några särskilt högt ställda krav).
Problemet med The Rise of Skywalker är att den där säcken inte knyts ihop. Hela grejen med att Palpatine kommer tillbaka känns som en efterkonstruktion (vilket det också var). Den grejen och hundra andra är blinkningar mot originalet. Sådana blinkningar vilka kändes roliga i den första filmen känns här bara fantasilösa. Tyvärr. Med det sagt är The Rise of Skywalker inte dålig. Filmen känns mer som en måltid på McDonalds. Man vet vad man får, det smakar inte illa utan ok... men inte mer.
Jag såg filmen på bio i 2D. 3D-grejen känns totalt överspelad 2020.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar