The Army of Crime

Army of crime (L’armée du crime) (2009) är en fransk andravärldskrigs-film som följer en av de franska motståndsrörelsena. I det här fallet en kommunistisk delvis bestående av människor från många olika länder som av olika anledningar hamnat i Paris. Det baseras på verkliga händelser och personer så det finns stora likheter med den danska Flamman och Citronen. Precis som i den ställs ett antal moraliska frågor på sin spets. Vilka metoder är det rätt att använda av de som ser sig som frihetskämpar men av styret betraktas som terrorister?

Det är välspelat, spännande och fascinerande. Och Virginie Ledoyen i en av huvudrollerna lyckas vara så där snygg som fransyskor är experter på att vara.

Bildkvaliteten är riktigt bra för att vara DVD! Men tyvärr saknas extramaterial. Omslagsbilden är lite väl billig för en film som är seriös och inte alls kitschig, vilket man kan få för sig om man betraktar den.

:-)

WrestleMania XXVI - 3 disc collector's ed.

WWE kör på tok för många shower om året och den enda som jag köper utöver Royal Rumble är det årets största: WrestleMania! Förra årets gala var riktigt underhållande men tyvärr kan årets inte matcha den. Undertaker och Michaels gick förvisso en fantastisk returmatch och Money in the bank är alltid kul. Men i övrigt kändes galan framstressad, dom hade packat i för många matcher.

Extramaterialet är nästan bättre än själva galan. Först får du en 26-manna battle royal som aldrig sändes på tv. Sen får man några veckoshower som ägde rum innan galan. Men framförallt är den årliga hall of fame-galan en riktig pärla! Gamla veteraner som introducerar andra gamla veteraner. Vissa är lite gaggiga men det är många fantastiska anekdoter och stunder som bjuds! Fruktansvärt fult omslag dock (och nej, jag har inte skrivit fel i rubriken, på min utgåva står det "3", inte "three".)

:-I

Family Guy - Something, Something, Something, Dark Side

Gillade verkligen Family guys lysande satir av den första Star Wars-filmen. Nu är dom tillbaka med en satir över Empire strikes back men till skillnad från förlagan blev den här uppföljaren inte bättre än originalet. Visst finns en hel del riktigt roliga och extremt smala skämt, men tyvärr är det lite för långt mellan dessa.

En sån här film behöver man väl inte ha på blu-ray men det känns ändå rätt eftersom... den finns. Det medföljer en del extramaterial, bl.a. ett kommentarspår.

:-I

Extras - the special

Extras – the special är från 2007 och sändes på svensk tv julaftonen året därpå. Jag såg den då men det var efter glögg-julöl-snaps-mumma-etc. så den var helt klart värd en omtittning.

Jag har tidigare nämnt hur mycket jag gillar Extras och den här specialaren håller precis samma klass! Skillnaden är möjligen att den innehåller lite mindre humor och lite mer sorglighet. Men det är fullständigt genialt, bättre än så här blir det faktiskt inte!

Denna import är dessutom kryddad med diverse extramaterial.

:-D

When Trumpets Fade

Det jag gillar med When trumpets fade (1998) är att den skiljer sig från den bild av amerikanska soldater i andra världskriget som etablerades i Saving private Ryan, som för övrigt släpptes ungefär samtidigt. I When trumpets fade är det inget brothers who were men and bonded as brothers in arms a conquered evil... Istället påminner stämningen snarare om den defaistiska som brukar råda i amerikanska Vietnamfilmer. I huvudrollen har vi en soldat som vill hem och är beredd att göra det mesta för att så ska ske. Men ödet vill annat och istället blir han befordrad.

Även om det inte är lika spektakulärt som i Ryan känns det ändå inte som lågbudget. Man har haft tillgång till många statister och en hel del materiel. When trumpets fade är helt enkelt en mycket välgjord krigsfilm där hela betoningen ligger på krig.

(Brukar infoga ett stycke om stridsvagnar och det förekommer några tyska sådana i filmen. Det ser ut som någon ombyggd variant som ska föreställa Panzer IV?)

Bildkvaliteten på denna DVD är faktiskt riktigt bra! Däremot är det synd att det är 4:3 bild (vilket verkar vara vad den är filmad i?) och stereo. Extramaterial saknas.

:-)

Shutter Island

Shutter island är den bästa filmen från 2010 som jag sett! Nu har jag i och för sig bara sett tre stycken så det säger inte så mycket. Det är en bra film men jag tror inte att den platsar på topp 100 detta decennium. Återkommer i frågan om tio år.

Hur som helst. Shutter island är en sån där film som det inte går att säga så mycket om utan att förstöra. Scorsese regisserar, 50-tal, DiCaprio i huvudrollen, spelar polis som får uppdrag att bege sig ut till fängelseön Shutter island och utreda ett fall. Spänning, mysterier och rätt grovt våld följer.

Det är ingen fantastisk film utan mer ett gott hantverk signerat Scorsese. Det vilar en obehaglig spänning över filmen och den innehåller några läckra scener. Helt klart sevärd.

Bildkvaliteten är sylvass! Extramaterialet består av ett par korta dokumentärer.

:-)

Awaydays

Under pågående fotbolls-VM tyckte jag att det var på sin plats med en huliganfilm (jag har ju erkänt att jag ligger efter med bloggandet). Valet föll på Awaydays (2009), en brittisk (nähä?) film som utspelar sig under sena 70-talet. Faktum är att Kevin Sampsons roman som filmen baseras på står oläst hemma i bokhyllan.

Man får följa en ung kille som gör sitt bästa för att bli invigd i huligangänget som supportar Tranmere Rovers. Filmen lider dock av samma problem som de flesta inom genren gör. Dels blir det lätt tjatigt eftersom man efter den första fajten liksom har förverkat själva poängen med filmen. Det var det vi ville se men nu måste filmen fortsätta. Plus att det ofta är svårt att få in själva fotbollskopplingen på ett trovärdigt sätt, ett problem som i och för sig alla filmer där skådespelare ska agera publik på ett evenemang dras med. I Awaydays ÄR fajterna rätt sega även om dom lyckats bra med att skildra skillnaden inom kulturen, där det gamla skinheadmodet var på väg bort till fördel för casuals. Däremot lider filmen av låg budget. Som så ofta i såna här filmer består gänget av ett dussin personer som verkar leva helt isolerat från övriga huliganer med samma lagtillhörighet som rimligtvis torde existera. Samma lucka som I.D., Football factory m.fl. lider av.

Den obligatoriska sidohistorien fungerar helt ok men jag tänker inte avslöja vad den handlar om. Något som görs bra är att fånga tidsandan och musiken spelar en stor roll i det. Och i slutändan är det väl det som filmen handlar om. Det är en halvintressant skildring av en väldigt specifik tid, plats och situation.

Det här rör sig om en brittisk import som har engelsk text. Bildkvaliteten är dock usel, den ser totalt urvattnad ut. Ok att man i vissa fall vill jobba med ett relativt färglöst bildspråk, det passar en sån här film. Men kontrasterna? Det svarta? Undrar om jag någonsin sett en blu-ray med så dassig bild? Extramaterialet består av två korta dokumentärer som inte var direkt dåliga men som man absolut klarar sig utan.

:-I

Det vita bandet

Michael Hanekes senaste, Det vita bandet (Das weisse Band) (2009), är en svårbeskrivlig film. Det är 10-tal, det är en tysk by, det är svartvitt, det är rätt eländigt. Mysterier inträffar.

Michael Haneke är en mästare på spänning och stämningar och det är precis där som Det vita bandet lyckas. Trots att det inte händer så mycket så vilar en obehaglig stämning över hela filmen. Det går inte riktigt att ta på. Men något är galet, det kommer att gå åt skogen. Man vill absolut inte leva i den där byn. Så mycket känner man.

Det kommer inte så mycket förklaringar och mycket lämnas öppet för spekulation. Inte en film för alla med andra ord. Det man får är en imponerande uppvisning av skådespeleri och en känsla av spänning, en resa till en kuslig plats.

Det medföljer en drös extramaterial som jag var tvungen att snabbskumma.

:-)

Percious

Nu ska vi se här. Precious (2009) handlar om en gravt överviktig svart tonåring i ghettot som är gravid med sin far, har ett tidigare barn med honom som heter Mongo (eftersom det är utvecklingsstört) och en mamma som misshandlar henne och kräver socialbidrag snarare än studier. En riktig skrattfest med andra ord!

Saken är den att det blir för mycket misär och det hela känns lite väl avlägset för att man riktigt ska kunna identifiera sig med huvudrollen Precious. Och det blir nästan lite plastig feelgood när hon och andra tjejer med olika problem får den där läraren som är sååå bra, som SER dom, som dessutom är skitsnygg.

Men. Filmens sista tredjedel lyckas vara så fruktansvärt skarpsinnigt brutal att man häpnar. Den där mamman framstår som en av de mest vidriga personer man sett på film. (Noterbart är även att en svarthårig osminkad Mariah Carey gör en roll som socialsekreterare och ser ut som en liten hob.)

Extramaterialet består av några korta dokumentärer.

Precious är förvisso eländesfrosseri. Men i detta levereras några riktigt bra skådespelarinsatser. Att den är sevärd betyder inte att det är en film som jag vill se om.

:-)

The Wolfman

Jag har ingen som helst relation till Universals klassiska monster The Wolfman. Eller, jag har köpt på mig en box med fyra Wolfman-filmer som jag inte orkat se. Borde väl ha gjort det som uppvärmning inför nyinspelningen, The Wolfman (2010), men så blev inte fallet.

Man kan i alla fall inte klaga på castingen. Ingen känns väl mer rätt som varulv än Benicio Del Toro? Däremot gör han en väldigt platt insats. Vilket kanske är meningen? Det är det här som är ett av problemen med The Wolfman, jag har ingen aning om vad vill åstadkomma med filmen? Det är rörigt. Det som dock fungerar är miljöerna vilka är läckert gotiska. Och jag antar att varulven fungerar ok. Man har valt att i stort behålla den klassiska looken vilket gör att den ser lite töntig ut. Men i stort fungerar det. Tyvärr lider filmen av samma problem som Daybreakers. Man har gjort en tråkig och förvånansvärt blodig action av det hela. Jag hade föredragit en mer återhållsam och psykologisk studie av en väldigt tragisk figur. Istället fläskar man på och vissa våldsamheter känns mer onödiga än chockerande. Specialeffekterna är välgjorda med undantaget för några fruktansvärt usla dataanimationer som ser ut som en misslyckad Gollum.

Den version som jag sett är den s.k. unrated vilken är 20 minuter längre än bioversionen. Hur dom står sig mot varandra vet jag inte men det man brukar klippa bort är de lite mer långsamma scenerna. På skivan medföljer ett gäng dokumentärer och ett alternativt slut men det är inget jag spanat in.

The Wolfman är en poänglös film, en tråkig film och man orkar inte ens njuta av de läckra miljöerna.

:-(

Saving Private Ryan - 2-disc special ed.

Saving private Ryan (Rädda meninge Ryan) (1998) är en modern klassiker. Punkt! Visst, det är inte en perfekt film och visst, den innehåller en del tveksamheter. Men det spelar mindre roll. Med den här filmen lyckades Spielberg nämligen att omdefiniera hur krig skildras på film och hur vi ser på striderna på västfronten 1944. Det hade absolut gjorts bra krigsskildringar innan. Plutonen t.ex. Men aldrig tidigare har striden känts så närvarande. Den främsta anledningen till det är faktiskt ljudeffekterna.

När jag nu ser om Ryan påminns jag om att den faktiskt inte bara innehåller stridsscener, att det även finns en story i bakgrunden. Och att det finns karaktärer. Haken är att själva storyn inte är så intressant. Visst är det en spännande idé att en patrull mitt under brinnande krig ska iväg och rädda en viss soldat. Det känns dock som att Spielberg i första hand är ute efter att visa upp andra världskriget och att han sen jobbat ihop en story bara för sakens skull. Tror jag? Det spelar hur som helst mindre roll. Filmen är fullständigt fängslande och jag ryser fortfarande när jag ser (eller snarare hör) dom där Tigrarna mullra in i byn i slutscenen. (Tigrarna är för den som bryr sig om såna detaljer konverterade T-34:or.) Filmen innehåller tillräckligt många geniala scener för att jag ska kunna ignorera det delvis lite väl pompösa tonläget som råder då och då.

Det känns väldigt trevlig och nästan lite lättande att kvaliteten på ljud och bild på denna blu-ray är i absolut toppskick! Det enda som är lite tråkigt är extramaterialet. Man får över en timme dokumentärer om filmen som känns lite gamla. Nyproducerat material i HD hade varit trevligt. Det ingår även en dokumentär om journalister under andra världskriget vilket dock var väldigt intressant. Så jag ska inte klaga för mycket.

:-D

En enda man

Det roliga med En enda man (A single man) (2009) är att den finns. Att modeoraklet Tom Ford fick för sig att göra en film och att den blev bra. Alltid kul när något sådant oväntat sker.

Colin Firth spelar en homosexuell universitetsprofessor i 60-talets USA. Han har nyligen förlorat sin livskamrat i en tragisk olycka men fick inte komma på begravningen eftersom den endast var för ”de närmsta”. Filmen går mest ut på att Firth går omkring och är deprimerad i snygga miljöer. Fords modeanknytning är tydlig då kostym och rekvisita är väldigt läckra och stajlade. Firth är dessutom fantastisk i sin roll där han med mycket små men precisa gester visar prov på undertryckta känslor. Julianne Moore som spelar hans deprimerade och alkoholiserade vän är i vanlig ordning väldigt bra.

Vill inte avslöja slutet men jag konstaterar att trots det som sker har jag inte hört några anklagelser om att filmen skulle vara gubbsjuk. Vilket jag är övertygad om att det skulle ha skett om filmen handlade om en äldre man och en yngre kvinna istället för en äldre och en yngre man. Äh, nu har jag avslöjat det trots allt. Hur som helst, eftersom jag ofta tycker att dom som klagar på gubbsjuka mest av allt är tråkiga ska jag absolut inte sälla mig till den skaran. Inte den här gången heller.

Synd att det inte ingår något extramaterial. Det hade varit kul att höra hur Ford ser på filmskapandet.

:-)