tisdag 31 juli 2007

Flags of Our Fathers / Letters From Iwo Jima



Dom här filmernas tillblivelse är ju en intressant historia i sig. Det här med hur Clint Eastwood under produktionen av Flags of our fathers fick för sig att även skildra en japanska sidan av slaget vid Iwo Jima, så med en betydligt mindre budget slängde ihop ytterligare en film! Jag lyckades dock som vanligt att vända på det hela genom att hoppa över Flags eftersom jag fått för mig att det inte var så mycket av en krigsfilm. Letters däremot såg jag på bio.


Flags of Our Fathers

Har samma förhållande till krigsfilmer som till fantasy, dvs. allt måste ses. Här hade jag dock fått för mig att det inte var mycket till krig, att det mest handlade om eftermälet, om exploaterandet av de som reste flaggan på Iwo Jima på det där berömda fotot, samt de som inte gjorde det, men ändå reste runt staterna runt på turné. Givetvis något att kolla upp, men kanske inte värdig ett biobesök. Men efter att ha sett Letters på bio beslutade jag mig för att göra något jag inte brukar göra: Köpa en film jag inte redan sett. I och med att jag gillade Letters, att Flags fått ok kritik, och det kändes bra att äga båda köpte jag Flags utan att ha sett den.

Till att börja med måste jag konstatera att jag hade fel angående mängden krig och eftersom jag är en sjuk sådan som värderar sådant är det relevant att påpeka. Ungefär hälften av filmen behandlar förberedelserna, landstigningen och slaget om Iwo Jima. Den andra hälften behandlar eftermälet. Vad gäller krigsscenerna är det oerhört välgjort, landstigningsscenen är otroligt storslagen och övriga stridsscener är så där kompakta och skakiga som vi vant oss med sedan Menige Ryan. Trodde inte att jag skulle säga det här, men det blir nästan lite väl mycket pangande ibland. Scenerna i USA är en väldigt intressant historia i sig, särskilt med tanke på hur dokumentärt det hela är.

Clintan är väldigt tydligt, dock inte övertydlig, med filmens budskap: Krig är sjukt och folk krigar inte för sin nation, utan för killen bredvid sig. Samma poäng som en film som Black Hawk Down har, men där den ändå känns lite smygpatriotisk hamnar Flags inte i det träsket, en bedrift i sig! Det sades att Letters är den starkare av de två filmerna, men jag kan nog inte riktigt bestämma mig vilket jag gillar bäst. Hur som helst är Flags en väldigt bra film!

Den tekniska kvaliteten är superb och framförallt ljudmixen är en riktig höjdare! Finns en del smått och gott extramaterial, bl.a. några dokumentärer med olika fokus.


Letters from Iwo Jima

Filmen i sig har jag redan recenserat här. Liksom Flags är den tekniska kvaliteten utmärkt. Extramaterialet följer samma upplägg; några dokumentärer med olika fokus och lite annat smått och gott.

Grejen med dom här två filmerna är att även om det är två väldigt bra filmer i sig så är det när man ser dom tillsammans som dom briljerar. Här kan man verkligen tala om att summan blir större än beståndsdelarna. Att se samma händelser från två olika perspektiv är oerhört intressant och lärorikt!

:-D

Inga kommentarer: