Eragon

Varför ska jag se det här? Frågan är berättigad. Tydligen har någon femtonårig nörd skrivit en bok som mottagits väl bland andra femtonåriga nördar och detta är filmversionen av denna bok. Namnet, Eragon, är så uselt i sin uppenbara stöld att man rodnar. Inte blev det bättre av att jag inför släppet hade läst att regissören hävdade att dom satsat på dataanimerade effekter eftersom han upplevde att folk generellt upplevde sådana som ”mer verkliga”, eller vad det nu vad var för konstigt han sa? Lägg till de billiga affischerna. Så, återigen, varför ska jag se det här? Svaret på frågan är att jag tack vare Tolkien fått för mig att jag gillar fantasy och därför måste se alla filmer i genren som produceras. Givetvis kan man fråga sig varför jag dragit den slutsatsen och svaret på den frågan är kanske att om jag nu ändå gillar fantasy, har någon slags känsla av att vilja se sånt i rörliga bilder och när det dessutom kommer så få filmer i genren är det väl inte en helt orimlig strävan att se det som faktiskt kommer? När det gäller fantasy och sci-fi, som kulturellt är två genrer som är tätt sammanflätade, är det lätt att glömma bort att vad gäller just film inte har någonting gemensamt. Inom sci-fi släpps otroligt många filmer, varav de flesta är skräp, men där det finns ett antal rena mästerverk. Inom fantasy är det så att det i princip aldrig kommer några filmer och när det väl gör det är dom skit. Enda undantaget är Sagan om Ringen, såklart. (Kanske även Excalibur, men frågan är om den kvalificerar sig som fantasy?) I vilket fall. Inställningen att se alla fantasy-filmer är inte så svår att upprätthålla, så jag hyrde Eragon.

Det börjar med någon slags Hallmark-version av berättarrösten från inledningen till Sagan om Ringen. Sen händer något märkligt, istället för att vara en billig kopia av den främsta fantasy-berättelsen blir den istället en travesti på en annan berättelse, från en annan genre… Storyn i Eragon är alltså följande: En blond tonåring, med lugg, är uppväxt hos sin farbror. Det visar sig dock att han egentligen tillhör någon slags krigarbrödraskap som utövar någon slags magi och som har till syfte att upprätthålla någon slags ordning (som har gått förlorad). Vad som händer är att denne spoling (Eragon) stöter på en mentor (med skägg!) som förklarar för honom hur saker och ting hänger samman och att han i själva verket tillhör det här brödraskapet. Givetvis hinner denna mentor dö innan filmen är slut. Sen måste Eragon rädda en prinsessa (!!!), ur en stor byggnad (!). Återigen, jag rodnar. Hur kunde någon på någon nivå släppa igenom det här? Femtonåringen som snott detta skriver säkert bättre än jag, men fantasilösheten är fullständigt enastående. Helt unikt!

Det största problemet är dock inte fantasilösheten utan faktumet att i princip allt i hela filmen är mer eller mindre uselt. Då menar jag allt. Från skådespelarprestationer till kostymer till stridsscener till begriplighet. Det känns nästan som en bedrift att dom har lyckats misslyckas så kapitalt. Det ser verkligen ut som en Hallmark-produktion och Robert Carlyle kan inte känna sig nöjd i sin hemska peruk. Inte ens han och John Malkovich, två utmärkta skådisar, fungerar. Malkovich som för övrigt spelar huvudskurken vars namn Galbatroix kanske är det sämsta namn jag någonsin hört. Svärden ser ut som dom är köpta på Buttericks och himmelen i vyerna ser uppenbart fejk ut. Det finns så mycket att gnälla på. Ska man hitta något förmildrande finns dock två bra saker. Jeremy Irons gör en bra rollprestation som Obi-wan Kenobi och faktum är att draken funkar. Rent tekniskt alltså. Vilket dom antagligen insåg är nödvändigt för att filmen i övrigt ska kunna funka. Med tanke på att ingenting annat gör det är det lite fascinerande att dom lyckades, gick möjligen större delen av filmens budget just till draken? När jag säger att den funkar är det alltså på det rent tekniska planet, det är sällan man sitter och tänker ”dataanimation”. Störst problem har den när den från att ha befunnit sigt på marken tar till väders. Den liksom svävar iväg rakt upp och verkar inte alls använda vingarna på ett någorlunda trovärdigt vis. Själva rösten, ansiktet, replikerna etc. som hör draken till är dock irriterande. Vad jag inte kan begripa är hur filmen totalt sett kunde bli så dålig? Självklart kan inte alla filmer ha samma budget som Sagan om Ringen, men anledningen till att Eragon blev gjord är ju såklart som en följd av Sagan om Ringens framgångar. Budgeten kan inte ha varit samma som i en tv-film, ändå känns det som den gjorts av ett gäng amatörer. Sen kan man ju såklart ställa frågan om det är rimligt att ha några förväntningar på den är filmen, men som jag redogjorde för i det inledande stycket så hade jag ju inte några. Det är ganska otroligt att någonting kan underprestera i en sån situation, men det lyckas Eragon med. Häpnadsväckande!

:-=