Varför går man och hyr Miami Vice? Ja inte är det för att jag hade några förhoppningar om att det skulle vara en bra film. Skälet är att jag var besatt av tv-serien i slutet på 80-talet. Blandningen av coola killar, snabba bilar, våld, knark, flamingos, snygga tjejer i bikini var precis vad en kille på väg in i tonåren behövde! Jag vevade det coola introt om och om igen och min kompis MA hade skivan med musiken. Säger bara Crocketts theme... Ett tag VAR vi Sonny och Rico. (Att bero på coola killar, deras bistre chef var om möjligt ännu coolare än de två!) Fast man blir ju äldre och såhär ett antal år senare inser man att serien antagligen var ganska usel och frågan man ställer sig är varför göra en film av det? Enda poängen med att göra en film som man kallar Miami Vice är att den ska lyckas förmedla någon känsla från serien. Få ihop en bra story och krydda med lite snabba bilar, färgglada kostymer, paraplydrinkar och coola killar så blir det lite nostalgi och förhoppningsvis en ok film.
Men så blev det inte. Vad Michael Mann har knåpat ihop är en i och för sig snygg, men ganska seg och mörk historia som inte alls andas Miami Vice utan mer... ja, inte vet jag? Något annat. Collin Farrell känns felcastad som Crockett, han går omkring med sin fula mustasch och mumlar och befäster sin position som världsmästare på att rynka med ögonbrynen. Men det är Michael Mann vi pratar om, så det är snyggt, vissa vyer är otroligt vackra. Lägg även till att det antagligen inte finns någon som är så bra på att skildra eldstrid på ett coolt sätt som han. Säger som min arbetskamrat MRD: ”Han gillar sina automatvapen.” Dessutom var det kul att återse min gamla favorit Gong Li (från min Zhang Yimou-fas som jag genomlevde i mitten av 90-talet) vilket var ett trevligt återseende. Men någon känsla av tv-serien Miami Vice förmedlas som sagt inte.
Typ så hade jag tänkt att min recension skulle se ut. Rätt ok film fast med ouppfyllda förväntningar som det centrala, summa summarum lätt missnöjd. Problemet är att när jag tittar på filmen har jag svårt att intala mig själv att det är detta jag tycker, för det finns något i det hela som jag gillar skarpt. Det är inte i storyn, inte karaktärerna. Snarare är det känslan och atmosfären. I slutändan faller jag för Manns stenhårda, supermörka stämning. Det här är knappast det jag bad om, men jag gillar det ändå! Tydligen finns redan en förlängd version på R1 DVD, jag är nyfiken!
:-)
2 kommentarer:
Även om man saknar musiken, kläderna, flamingos, Sonnys krokodil och 80-talsstämningen så går det inte att komma ifrån att filmen har väldigt mycket med Miami Vice serien att göra. Storyn kunde varit hämtad direkt ifrån den tiden. Den har alla ingredienser som gjorde serien vad gäller innehållet. Den saknar dock kosmetikan.
Håller helt med om att Collin Farrell är helt fel i rollen som Crockett. Det känns mer som att han spelar Don Johnson än Sonny. Mer intressant hade den här filmen varit om Sonny och Rico spelats av original skådisarna Don Johnson och Philip Michael Thomas. Nu som något till åren komna, mer luttrade och syniska poliser än då. Lyssnade förövrigt på Smugglers blues härom veckan... inte heller den håller måttet längre.
Smugglers blues... :-) Those were the days...
Skicka en kommentar