Blade Runner 2049

Såg ju Blade Runner 2049 (2017) på bio och har inte så mycket att tillägga. Att göra en uppföljare till Blade Runner är inte ett tacksamt jobb, men resultatet är faktiskt inte så illa.
 
Det ingår en del dokumentärer samt några kortfilmer som ger lite extra bakgrund och djup till intrigen. Det hade dock varit flott med mer extra än så!
 
:-)

Heat - Director's definitive edition

Världen bästa film (i sällskap med många andra) Heat har fått en ny utgåva. Eftersom den tidigare utgåvan på Blu-ray var helt ok (men inte helt hundra) det här som ett angenämt lyft. Filmen är remastrad och scannad i 4K och även om det inte rör sig om ett jättestort lyft så är det ändå… ett lyft. Director's definitive edition låter kanske som en ny version av filmen, men det är det inte utan det syftar på att Michael Mann har översett mastringen.
 
Extramaterialet är detsamma som på tidigare utgåvor. Dock ingår även en paneldiskussion från 2016 som inkluderar mängder av skådespelare och filmarbetare och som modereras av Christopher Nolan. Mycket sevärd!

:-D

The Wall

Wrestlingikonen John Cena spelar en av huvudrollerna i krigsfilmen The Wall (2017). Hans talang som skådis är väl i paritet med den som proffsbrottare: Habil. The Wall är en ytterst lågmäld film som skildrar ett drama som uppstår mellan två amerikanska krypskyttar och en irakisk dito. Å ena sidan är man mån om detaljerna på ett befriande icke-spektakulärt vis. Å andra sidan känns själva premissen, att soldaterna på båda sidor som spanar efter varandra samtidigt som de har radiokontakt, lite väl osannolik.

Inget extramaterial på denna Blu-ray.

:-I

Solo – A Star Wars Story - Steelbook edition

Har inget att tilläga utöver vad jag redan sagt när jag såg Solo – A Star Wars Story på bio. Föredrar för övrigt att se film i 2D.

Extramaterialet består av ett antal dokumentärer som är helt ok. Dock medföljer inget kommentarspår, vilket är synd. Köpte versionen i en snygg plåtlåda.

:-I

Death Wish

Death Wish från 1974 har länge utgjort ett glapp hos mig. När nyinspelningen (2018) dök upp tänkte jag att det var en bra ursäkt att se båda.


Death Wish (1974)

Death Wish har ju en viss nästan mytisk status. Normalt avskyr jag ordet ”kult” men Death Wish kvalar väl antagligen faktiskt in som en sådan? Har förstått att det inte handlar om stor filmkonst, samtidigt är jag ju svag för 70-talsaction och tänkte att som med så många serier som spårat ur så kan ju den första vara rätt bra. Men den inställningen är Death Wish något av en besvikelse… den kan inte mäta sig med den drös bra kriminalfilmer som kom vid den tiden. Skådespeleriet är helt enkelt lite för dåligt, emellanåt rätt uselt.

Grundstoryn är enkel men ändå intressant. Laglydig snubbe förlorar sin fru i ett urspårat rån men fallet klaras inte upp. Till slut får han nog och får för sig att börja rensa upp bland patrasket. Det är en lika delar farlig som lockande tanke. Synd att filmen genomgående håller en rätt halvtaskig nivå.

Inget extramaterial på denna DVD.

:-I


Death Wish (2018)

Grundintrigen är densamma men på detaljnivå är det mesta ändrat (den utspelas t.ex. i Chicago istället för i New York). Inget fel i det. Nya Death Wish är en helt ok actionthriller som i det stora hela flyter på rätt bra men som är kryddad med diverse dumheter. Inget att varken undvika eller sträva efter att se.

Det medföljer ett par korta dokumentärer, där det mest intressanta är att höra regissören Eli Roths tankar. Det ingår även ett kommentarspår som jag inte lyssnade på.

:-I

Mary Magdalene

Mary Magdalene (2018) är en film som handlar om… Maria Magdalena! Jag är ingen expert på ämnet men det har ju genom historien funnits lite olika vinklar på hennes roll. I den här filmen får man inte möta ”Skökan” och hon är inte heller Jesus hustru. Istället är hon en av lärjungarna, i alla fall i praktiken. Maria spelas av Rooney Mara och Jesus av Joaquin Phoenix. När det gäller filmer som skildrar Jesus tenderar det oundvikligen att bli kontroversiellt, men jag har inte hört så mycket om den här. Om det beror på att jag har dålig koll eller på att huvudfokus i Mary Magdalene inte ligger på Jesus vet jag inte?

Filmens tonfall är alvarligt och det vilar något nästan poetiskt över dialogen och landskapsvyerna. Onödigt pretentiöst tycker säkert en del… men ett sådant anlag ligger väl rätt nära till hands med tanke på materialet. Själv tycker jag filmen är rätt småtrevlig.

Extramaterialet består av ett par korta rätt ointressanta dokumentärer.

:-)

Det spanska inbördeskriget

Det spanska inbördeskriget är en brittisk dokumentär från 1982 som handlar om… det spanska inbördeskriget… Vilket är en konflikt som i många avseenden har kommit lite i skymundan. Något som är synd eftersom det dels handlar om en viktigt bit historia samt dels utgör en pusselbit till förståelsen av det andra världskriget. I sex avsnitt berättas översiktligt om vad som hände och det är gott om intervjuer med personer som deltog (från båda sidor, höll jag på att säga, men jag menar från ALLA sidor).

:-)

Ready Player One

Ready Player One (2018) är Spielbergs senaste. Eftersom Spielberg börjar bli till åren är det glädjande att han håller ett bra tempo! Kände mig dock skeptisk till Ready Player One. En film som till största delen utspelas i ett dataspel… skulle förvisso kunna bli bra. Men fallgroparna är väldigt många. Att en film ”påminner om ett dataspel” brukar ju inte vara en komplimang. Upplägget är alltså att i en inte allt för avlägsen framtid flyr den större delen av befolkningen in i en viruell värld, ett gigantiskt spel, där man kan vara den man vill och få leva ut sina fantasier. (Ja, det är tydliga paralleller till och metaforer rörande sociala medier m.m.) Huvudspåret handlar om en utmaning om att försöka vinna (knäcka) spelet. Vilket är en lite rolig idé.

Poängen med Ready Player One är dock referenserna. Filmen innehåller en imponerande mängd referenser till andra filmer och spel. Jag fattar faktiskt inte hur man kunnat bärga alla dessa rättigheter!? Hur substantiellt blir det då att bygga en film på referenser? Det kan ifrågasättas. Men jag tycker det är otroligt underhållande och känns hyffsat unikt. Bara en sån sak som att huvudpersonerna helt plötsligt hamnar mitt i The Shining, det är snudd på genialt! Ready Player One är i vissa avseenden bara en bagatell, men det är en väldigt underhållande sådan!

På DVD:n medföljer ett gäng korta dokumentärer. Mest intressant var nog det som fokuserar på romanen som ligger till grund för filmen. (Den främsta poängen med romanen verkar för övrigt vara 80-talsreferenser…)

:-)

Gotti

Gotti (2018) är en biopic om gangsterbossen John Gotti, spelad av John Travolta. Genrefilm kan vara både en välsignelse och förbannelse. Välsignelse i avseendet att man (förhoppningsvis) vet vad man får, förbannelse i (den ofta förekommande) fantasilösheten.

Gotti bjuder på gangsters med italienskt påbrå som lever och verkar i New York, dvs. detta har man sett tusen gånger tidigare. Så ja, kanske en aning fantasilöst, men å andra sidan: Är man sugen på (ännu en) sådan film är Gotti faktiskt riktigt angenäm! Att det handlar om verkliga personer och händelser tillför en dimension och skildringen är tack och lov nedtonad och inte särskilt spektakulär. Med det sagt innehåller Gotti absolut inget nytt under solen.

Tyvärr inget extramaterial på denna Blu-ray.

:-)

Höstsonaten

Fortsätter med Bergman. Det mest anmärkningsvärda med Höstsonaten (1978) är väl att det utgör ett möte mellan de båda stora Bergmans (Ingmar och Ingrid). Ingrid spelar en självupptagen mamma som efter många år ska besöka sin dotter (Liv Ullman). Det hela leder till att undantrycka konflikter rivs upp och det petas rejält i de öppna såren. Kammarspel och klassisk Bergman med andra ord!

Extramaterialet på den tråkiga DVD-utgåvan begränsas till en kort inledning av Bergman.

:-)

Avengers – Infinity War

Avengers – Infinity War (2018) är den tredje Avengers-filmen (efter The Avengers och Avengers – Age of Ultron). Det är dock första halvan av en dubbelmacka där den andra (ännu obetitlade) serveras nästa år. Det hade kanske varit naturligt att fas tre av Marvel Cinematic Universe avslutas med dessa två filmer, men så är inte fallet så en sammanfattning av fasen får lov att dröja.

Jag har inte varit något större fan av de tidigare Avengers-filmerna. Som med det mesta Marvel är det inte särskilt bra, men inte heller särskilt dåligt. Med det sagt konstaterar jag att Inifinity War antagligen är den mest underhållande filmen hittills inom MCU! Vilket är en smula paradoxalt eftersom den lider av exakt det som gör att jag normalt inte förmår uppskatta Marvel: Den är för lång, det är för mycket action, det handlar om en Skurk som vill förgöra världen/universum, det är för många one-liners… Trots det är Infinity War sjukt underhållande! Det har nog att göra med två saker: Eftersom ALLA (förutom stackars Ant-Man) är med blir det bara för mycket, fast på ett bra vis! Just det är väl vad som är själva grejen med hela Infinity War, det är bara för mycket av för mycket att det till slut blir bra! Kan inte förklara det bättre än så. Det andra är Skurken, Thanos, faktiskt har ett motiv till sina handlingar och han lyckas kännas relativt intressant. Slutet är en rejäl cliffhanger och jag ser verkligen fram emot uppföljaren!

De medföljande dokumentärerna är relativt ointressanta. Det finns även ett kommentarspår (som jag inte lyssnat på).

:-)