Persona

Inleder mitt Bergman-tema med en av de allra mest kända filmerna: Persona (1966). Varför Persona? Vet inte riktigt, för att jag har den och för att jag känner mig mer nyfiken på den sviten filmer som följer snarare än att skåda tillbaka tidigare.

Det knepiga med Persona är att den redan är fullständigt sönderanalyserad och genomtjatad. Var har liksom jag liksom att tillägga? Istället för att uppehålla sig vid ”starka kvinnoporträtt” och ”Sven Nyqvists bilder” är det kanske bättre att gå rakt på sak: Persona ÄR en bra film, men den tillhör inte mina favoriter med Bergman. Det är en bra dynamik och bra personporträtt. Men jag har förvisso inte riktigt luskat ut hur vår (min och Bergmans) relation ser ut, men jag föredrar nog mer det burleska och mindre det avskalade. Nåt sånt?

Det rör sig om en illa behandla utgåva på DVD. Bonusmaterialet begränsas till ett litet intro av Bergman

:-)