2017

På det privata planet var 2017 ett riktigt skitår. Ska inte orda mer om den saken här, men detta faktum har speglat av sig i antalet sedda filmer som hamnar på en bottennivå: 49 st. totalt varav 32 på Blu-ray, 15 på DVD, en på bio och en från TV. (2016 blev det 62 st.)

Har inte heller sett några särskilt fantastiska filmer eller genomfört några projekt. Den enda trenden som kan skönjas gäller Star Wars där jag betat av (en ny utgåva av) The Force Awakens  samt även Rogue One – A Star Wars Story på Blu-ray (samt plöjt först en bok och sen... plöjt ännu en bok (båda om den sistnämnda filmen). Jag hade inte möjlighet att se The Last Jedi vilket innebär att det var första gången sen 1999 som jag inte sett en ny Star Wars på premiärdagen.

Nåväl. En sak är säker, 2018 kommer att bli bättre!

Jakten

[För en tid kommer jag befinna mig på en plats där jag inte har något som helst att säga till om i fråga om filmval. Vilket innebär att det kommer bli en del filmer som jag aldrig hade valt om jag hade fått bestämma. Eventuellt extramaterial kommer jag inte ha möjlighet att ta del av.]

I danska Jagten (2012) möter vi en man (spelad av Mads Mikkelsen) som arbetar på en förskola i ett litet samhälle och som blir anklagad för det värsta man kan bli anklagad för. Jag undrar om jag någonsin sett en film som så skickligt belyser det djupt problematiska med barn som vittnen i en brottsutredning? Skildringen är genuint obehaglig. Att det hela känns trovärdigt, att det känns som att man ser något som skulle kunna gå till ungefär såhär så lämnas man med en rejäl klump i magen. När rykten och anklagelser väl är igång är det ingen som vill backa, alla tar det säkra före det osäkra, vilket såklart är väldigt mänskligt. Ämnet är så oerhört känsligt och Jagten belyser att det är i princip omöjligt att hålla huvudet kallt när snöbollen väl är satt i rullning. Feel-bad deluxe.

:-)

Saving Mr. Banks

[För en tid kommer jag befinna mig på en plats där jag inte har något som helst att säga till om i fråga om filmval. Vilket innebär att det kommer bli en del filmer som jag aldrig hade valt om jag hade fått bestämma. Eventuellt extramaterial kommer jag inte ha möjlighet att ta del av.]

Saving Mr. Banks (2013) är en riktigt märklig film. Jag menar, är det verkligen jätteintressant att göra en film som skildrar hur manusarbetet till Mary Poppins (1964) gick till? Givetvis är det inget fel i sig med udda grepp, snarare tvärt om. Men ändå? Dessutom har man inte sparat in på rollbesättningen, vad sägs om Emma Thompson, Tom Hanks, Colin Farrell, Paul Giamatti, Jason Schwartzman m.fl. I en film som handlar om… manusarbetet till Mary Poppins… Ok då, samt även en barndomsskildring P.L. Travis, författare till böckerna om den förtrollade nannyn. Jag har i princip noll relation till denne fiktiva karaktär, men lärde mig ändå ett och annat. Det tråkiga med Saving Mr. Banks är det överdriva tonfallet som helt i onödan sänker slutbetyget med ett snäpp.

:-(

Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta

[För en tid kommer jag befinna mig på en plats där jag inte har något som helst att säga till om i fråga om filmval. Vilket innebär att det kommer bli en del filmer som jag aldrig hade valt om jag hade fått bestämma. Eventuellt extramaterial kommer jag inte ha möjlighet att ta del av.]

The Notebook är en romantisk film från 2004 som är baserad på en roman. I huvudrollerna ser vi Ryan Gosling och Rachel McAdams, gissningsvis lite innan deras respektive karriärer tog raketfart? Det är inget fel på romantiska filmer i sig, men The Notebook bjuder på det sämsta som genren har att erbjuda. Hela storyn består av 173 klyschor samtidigt som skådespelarna har samma utstrålning som ett par skyltdockor. Varför görs det såhär usla filmer? Finns det någon målgrupp??? Fy fan!!! (För att uttrycka mig nyanserat.)

:-=

Flight

[För en tid kommer jag befinna mig på en plats där jag inte har något som helst att säga till om i fråga om filmval. Vilket innebär att det kommer bli en del filmer som jag aldrig hade valt om jag hade fått bestämma. Eventuellt extramaterial kommer jag inte ha möjlighet att ta del av.]

Flight (2012) är ett riktigt välgjort drama. Denzel Washington spelar en pilot med diverse missbruksproblem som blir indragen i en rejäl härva. Filmen fungerar på flera plan (hepp!): Nervkittlande drama, tragiska personliga livsöden samt lyckas skildra hur mäktiga ekonomiska och politiska krafter släpps lös i kölvattnet av en flygkrasch. Högst sevärd!

:-)

Pay It Forward – Skicka vidare

[För en tid kommer jag befinna mig på en plats där jag inte har något som helst att säga till om i fråga om filmval. Vilket innebär att det kommer bli en del filmer som jag aldrig hade valt om jag hade fått bestämma. Eventuellt extramaterial kommer jag inte ha möjlighet att ta del av.]

Pay It Forward (2000) är en äkta amerikans feel-good med extra allt. Filmens grundtes är att man mottar en stor tjänst från en främling vilket betingar en att göra motsvarande för tre andra främlingar. Så ska godheten rulla på. Saken är att det inte är så himla korkat som det låter. Det serveras åtminstone en halv tänkvärdhet. Tyvärr dränks det hela i billigt effektsökeri, framförallt i det vedervärdiga slutet.

:-(

Mig äger ingen

[För en tid kommer jag befinna mig på en plats där jag inte har något som helst att säga till om i fråga om filmval. Vilket innebär att det kommer bli en del filmer som jag aldrig hade valt om jag hade fått bestämma. Eventuellt extramaterial kommer jag inte ha möjlighet att ta del av.]

Mig äger ingen (2013) är en filmatisering av Åsa Lindeborgs självbiografiska roman med samma namn. Västerås, 70-tal, flicka växer upp med en ensamstående alkoholiserad pappa. Det är precis så mycket misär man kan föreställa sig utan att bli för mycket vältrande i elände. Tvärtom balanserar filmen precis på rätt sida gränsen vilket gör det till en oerhört stark och jobbig upplevelse. Dessutom oerhört bra skådespeleriinsatser. Ett riktigt slag i magen!

:-)