´71

I kölvattnet efter det vidriga terrorattentatet i Manchester för två månader sedan fann jag mig själv sitta och läsa på om tidigare terrorattentat. Jag hamnade på terrorattentatet 1996 då IRA detonerade en bomb på 1,5 ton (!) i centrala Manchester. Jag kände mig både förbryllad och lite skamsen över att jag inte hade någon som helst minne av detta. Det fick mig att läsa på mer om IRA och plötsligt drabbades jag av insikten att jag trodde att jag hade hyffsat bra koll på konflikten på Nordirland men att jag egentligen inte visste ett skvatt. Protestanter, katoliker, bombdåd i England, massaker på civila i Belfast, IRA har slutat bomba. Typ det. Men ju mer jag läste ju mer fascinerad blev jag av denna väldigt märkliga, snåriga och extrema konflikt. Och som jag så ofta gör när jag vill ta en genväg till allmänbildning valde jag film.

´71 (2014) hade stått på min att se lista en längre tid så det här blev ett bra tillfälle. Man får följa en engelsk soldat som stationeras i Belfast 1971, i början av The Troubles. Under ett kaotiskt upplopp, skadas och hamnar han bakom fiendernas linjer där han måste överleva. Hade det varit en amerikansk film hade det legat nära till hands att det hade blivit en hjältesaga om ”bring back our boy” men ’71 är mycket smartare än så. Filmen lyckas nämligen vara en effektivt thriller samtidigt som den belyser båda sidor. Den skildrar både övervåld mot civilbefolkningen samt det fullständigt omöjliga för fullt utrustad militär att möta en uppretad folkmassa på ett adekvat sätt.

Tyvärr är det inget extramaterial på denna DVD.

:-)

Alone in Berlin

För en handfull år sedan fick jag romanen Ensam i Berlin (org. Jeder stirbt für sich allein) i födelsedagspresent eller möjligen julklapp? Då jag är notoriskt dålig på att läsa skönlitteratur står den fortfarande oläst i bokhyllan. Så bra med en filmatisering så att den kan fortsätta stå där oläst! Alone in Berlin (2016) utspelas 1940 och man får följa ett regimkritiskt par som utmanar ödet med att sprida vykort med subversiva budskap. Tydligen är romanen löst baserad på verkliga personer och händelser.

På pappret borde det vara ett välspelat drama men att prata engelska med tysk brytning fungerar sällan bra, så inte här heller. Brendan Gleeson är väl alltid bra och detsamma hade skulle jag vilja säga om Emma Thompson men det går tyvärr inte. Hon springer runt hela filmen med en ledsen min som inte känns äkta. Sämsta insatsen står dock en grovt överspelande Micke Persbrandt för. Sannolikt är det inte hans fel att rollen som SS-officer ska framstå som extra ondskefull, men ändå. Det här i kombination av en rätt långtråkig story gör Alone i Berlin till en besvikelse.

Inget extramaterial på denna Blu-ray.

:-(

Nocturnal Animals

Jag gillade Tom Fords förra film, A Single Man, och hade därför lite lätt uppskruvade förväntningar på Nocturnal Animals (2016). Vilket kanske var lite synd då det rör sig om en rätt medioker histroria som lider av att försöka framstå som lite smartare än vad den i själva verket är. Ja, det är såklart supersnyggt och egentligen är dte inget större fel på filmen. Det är lite spännande och så får man sitta och sucka “aha” vid några tillfällen. Mer än så bjuds det dock inte på.

Extramaterialet begränsas till 15 minuter.

:-I