Det finns filmer som jag inbillar mig att man bör ha sett och tyska NEKRomantik (1987) tillhör den kategorin. Vilket möjligen framstår som lite lustigt eftersom jag är helt övertygad om att de alla flesta är av uppfattningen att NEKRomantik är en film som man absolut inte vill eller bör se. Haken är att jag har en viss dragning till det som uppfattas som det absolut värsta som gjorts på film. Sånt där som Salò, Cannibal Holocaust, Srpski film... Såna där filmer som via olika förbud har odlat sina rykten.
Så, bör man då se NEKRomantik? Tja, varför inte? Jag ångrar inte att jag såg den men jag vill aldrig se om den. Inte bara för att det är en sällsynt vidrig film utan för att en gång räcker, den tillhör liksom inget. I centrum har vi alltså nekrofili, ett ämne som mycket sällan skildras på film. NEKRomantik är extrem lågbudget vilket bitvis skadar filmen men bitvis bidrar det också för att få till rätt stämning. Eftersom man inte hade råd med dyra specialeffekter har man använt rekvisita så som djurdelar som helt enkelt är på riktigt. Resultatet är oerhört smutsigt. Vilket jag faktiskt ändå måste ge NEKRomantik. I extramaterialet berättar regissören om hur han var trött på skräckfilmsälskare som gillar att just specialeffekter. Med NEKRomantik försökte man istället åstadkomma något som så äkta ut som möjligt och det är väl själva poängen med att göra en sån här film? (Den totalt oförglömliga slutscenen misslyckas dock med känslan av äkthet. Har man sett den vet man vad jag syftar på.) Däremot är NEKRomantik inte en bra film. Alls. Trots att den bara är en dryg timme är den faktiskt ganska tråkig.
Annars är det här en mycket förnäm utgåva. 2 skivor med två olika versioner av filmen. Som för övrigt är inspelad i Super-8 så bildformatet är 4:3 och bildkvaliteten usel. Extramaterialet består av ett kommentarspår som jag lyssnade på i dubbel hastighet (så i praktiken har jag alltså sett om NEKRomantik trots allt…). Sen finns det lite annat smått och gått, bl.a. en Q&A med regissören samt en dokumentär om filmens status i England som faktiskt är väldigt sevärd. Om hur entusiasterna var tvungen att smuggla in VHS:er i falska omslag, inköpta i kontinentala Europa. För övrigt medföljer det ett alternativt omslag som man kan välja istället. Just att utgåvan är så bra gör att betyget blir ett snäpp högre än vad filmen i sig sannolikt förtjänar.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar