Ridley Scott tillhör de där få där jag vill ha sett samtliga filmer han regisserat. Inte för att han alltid är bra för det är han verkligen inte. Utan för att han har några mästerverk bakom sig och för att han alltid har en klar uppfattning av om vad han vill. Utfallet är ibland lite ojämnt men ansatsen är alltid intressant.
Jag kunde inte begripa att jag hade missat Black Rain (1989)? Jag menar, Ridley Scott, kriminalfilm och Japan lät som en ytterst potent kombination! En kvart in i filmen inser jag dock att frågan om hur jag kunnat missa Black Rain är felställld. Jag inser att jag faktiskt har sett den men att det utan att överdriva måste vara för 15-15-20 år sedan?
Hur som helst håller Black Rain tyvärr inte vad den lovar. Alls. Jag är väldigt förtjust i Michael Douglas för han har verkligen gjort så många bra roller i så många bra filmer! Men som tuff snut från New York är han fullständigt felcastad. Den hopplösa 80-talsfrillan hjälper inte till ett dugg. Dessvärre lider Black Rain av större problem än detta. Jag vet inte varför man fått för sig att slänga in rätt mycket humor? Grundpremissen är väl att illustrera en kulturkrock mellan de stela (men ärofyllda) japanerna å ena sidan och de streetsmarta wisecrackande snutarna från New York å andra sidan. Det hade kunnat fungera men gör det inte här utan det hela framstår som rätt töntigt och omoget. Problemet ligger alltså inte i konceptet eller själva storyn (även om den är en smula långsökt) utan i själva utförandet.
Det medföljer några dokumentärer som totalt går på någon timme? Mest intressant är i vanlig ordning ett kommentarspår med Ridley Scott. Här berättar han om Black Rain och lyckas framställa filmen på ett mycket mer intressant vis än vad den i själva verket är.
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar