Jag älskade District 9 men tyckte att Elysium var ojämn. Nu har Neill Blumkamp följt upp dessa med ytterligare en sci-fi. Chappie (2015), som på gott och ont har mycket gemensamt med föregångarna. I District 9 får man följa ett alien-barn (delvis) och i centrum i Chappie finns en robot som mentalt är ett barn. Båda filerna utspelas i ett dystopiskt Sydafrika och det ser fantastiskt ut! Produktionsdesignen och effekterna är toppen, vilket den även var i Elysium. Men där District 9 var gripande och Elysium inte var det så gäller det sistnämnda tyvärr även för Chappie. Idén, att utveckla en robot med inlärningsförmåga som startar på ett barns nivå och sakta lär sig är inte dum alls. Det är supertydligt vad man vill säga med berättelsen men filmen har tyvärr svårt att engagera.
Betygsmässigt ger Chappie mig huvudbry. Inte för att jag inte vet vad jag tycker om filmen i sig, jag vet exakt vad jag tycker. Problemet är hur jag ska vikta det visuella? Min magkänsla säger att Chappie bara är värd en tvåa. Samtidigt handlar film för mig mycket om det visuella. Det finns saker från Chappie som jag kan frammana i mitt huvud och som gör mig glad. Borde extremt välgjorda visuella räcka för att faktiskt förtjäna en trea? Jag vet inte? Men eftersom jag väljer att sätta en trea så är det uppenbarligen den linjen jag väljer.
Denna steelbook är förstås oerhört snygg. Jag fattar dock inte varför det behöver vara två skivor? Den första, som även innehåller filmen, innehåller korta dokumentärer på över en timme. Dokumentärer som delvis är intressanta men där tonläget är en smula överentusiastiskt. Den andra skivan innehåller 30 minuter från inspelningen och fokus ligger på actionscener. Huh?
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar