Saints and Soldiers

Nu ska vi se här. 2003 kom den amerikanska lågbudgetfilmen Saints and Soldiers som utspelas under den så kallade Ardenneroffensiven 1944. Jag har sett filmen och har den i min samling men jag såg den innan jag startade den här bloggen. 2012 kom så någon slags uppföljare, Saints and Soldiers 2 – Airborn Creed, som jag nyligen upptäckte i hyrhyllan. Den utspelas dock i samband med D-dagen (dvs. tidsmässigt före den första filmen) och har ingen handlingsmässig koppling till den. När jag sett den nya filmen valde jag att se om den första.


Saints and Soldiers

För att vara lågbudget ser Saints and Soldiers väldigt bra ut! Det är skärpa i bilden och man har använt sig av reenactment-entusiaster (dåligt ordval) som statister vilket innebär att alla uniformer etc. är högst genomarbetade samt historiskt korrekta. Eldstriderna är ok koreograferade. Däremot skiner det igenom att budgeten inte är hög när det gäller antalet medverkande. Man får följa en handfull amerikanska soldater som lyckas fly från en massaker och försöker ta sig tillbaka till sina egna linjer. Utförandet är det inget fel på men det blir varken särskilt spännande eller intressant.

:-I


Saints and Soldiers 2 – Airborne Creed

Saints and Soldiers 2 – Airborne Creed är som sagt en uppföljare som utspelas före den första filmen, en prequel helt enkelt. Som dock helt saknar kopplingar till den tidigare filmen. Upplägget är tämligen fantasilöst: Man får följa ett antal fallskärmsjägare som kommer vilse på D-dagen och hur dom yrar runt bakom fiendens linje. Det finns hur många berättelser som helst som kan utspela sig under andra världskriget. Men i och med Saving Private Ryan känns det som att samma historia måste berättas om och om igen. I den här filmen är likheterna dock pinsamt stora. Dom slår ut en Panzer III, det uppstår ett knivslagsmål osv. Bitar som dock inte är snodda är att det dyker upp lite franska motståndskämpar. Givetvis har en manlige basker och tjejen är oväntat snygg. Det är klyschigt på det där dåliga viset.

:-(