Star Wars – The Force Awakens

Nej, jag skriver normalt inte om kommande saker eller länkar till trailers. Men det här handlar om en ny Star Wars och då är naturligtvis de vanliga reglerna satta ur spel. Den första teasertrailern släpptes i eftermiddags…

Överlag känner jag mig positiv! Det ser inte riktigt ut som klassiska Star Wars men det är ju en modern film så det behöver inte göra det. Det känns bra att det inte alls ser ut som prologerna utan att looken känns modern och lite rå. Två reflektioner: Inga sekvenser som utspelas i rymden. Färgen på den där (märkliga) ljussabeln ser inte ut som den stiliserade varianten man är van vid.

Spännande!

The Story of Film – An Oddyssey

Efter att ha sett klart en TV-serie med titeln Cosmos – A Spacetime Oddyssey så såg jag klart en TV-serie med titeln The Story of Film – An Oddyssey… Det är faktiskt en ren slump. The Story of Film – An Oddyssey (2011) är vad det låter som. I 15 entimmeslånga avsnitt tar den nordirländske filmkritikern/regissören Mark Cousins på sig att berätta historien om konstformen film. Kronologiskt men även med diverse olika teman. Han har rent runt i hela världen och filmat inslag och det är väl det som är det mest påtagliga för mig. Påminnelsen om att film är en global och inte en amerikansk företeelse… Låter självklart men det är nog bra att bli påmind om detta.

Det hela är sjukligt fascinerande. Film är ett av mina absolut största intressen men jag har aldrig studerat filmvetenskap. Att ta del av den här serien är som att gå en kurs. En aspekt av konstformen film är att den till skillnad från teater, skulpterande, måleri är att den är så ung. Det är möjligt att ta ett helhetsgrepp om konstformen eftersom den bara är drygt 100 år gammal. Det går liksom inte att gräva djupare än så. Detta är precis vad Cousins gör. Möjligen kan man invända mot att han är tydligt subjektiv, att han inte hymlar med vad han tycker är bra eller vad han tycker är dåligt. I flera fall delar jag inte alls hans åsikter men jag har inga problem med det just eftersom han är så tydlig. För det är ju precis det jag ägnar mig åt på den här bloggen, just subjektivt tyckande.

Denna importerade DVD är på fem skivor. Det enda negativa med utgåvan är att det inte finns möjlighet till textning, inte ens engelsk. Eftersom Cousins, såklart, talar irländska gäller det att vara koncentrerad… Utgåvan innehåller inget extramaterial men väl ett 30-sidigt häfte där Cousins återger sina tankar om intervjuerna och resorna. Texten är ett utmärkt komplement till serien.

:-D

Cosmos – A Spacetime Oddyssey

Den populärkulturellt inriktade astronomen Carl Sagan låg bakom TV-serien Cosmos – A Personal Voyage som sändes i amerikansk TV 1980. Serien hade en monumental inverkan på en generation blivande forskare och rymdentusiaster. Tydligen. En av dessa är astrofysikern Neil deGrasse Tyson, som programleder den uppföljande serien Cosmos – A Spacetime Oddyssey (2014).

Serien består av 13 avsnitt på cirka 45 minuter styck. Varje avsnitt avhandlar olika aspekter av vad vi vet eller tror och veta om kosmos. Serien tar upp ungefär samma ämnen som avhandlas i den något vassare A Collection of Wonders. Skillnaden är att Cosmos är lite enklare i sin framtoning, har en påtagligt fetare budget och… fokuserar mer på vetenskapshistoria. Å ena sidan är den delen av serien det som jag finner minst intressant. Å andra sidan är det alltid kul med något som är lite udda och eget. Ett antal vetenskapsmän och kvinnor genom historien presenteras. Detta sker i animerade sekvenser vilket kanske låter udda men det fungerar bra.

Cosmos är helt klart en sevärd serie och som alltid när man tar del av sånt som handlar om universums tillblivelse, svarta hål, främmande galaxer osv. så slutar det med att man sitter med hakan i knät.

Boxen är på 4 Blu-ray-skivor. Extramaterialet består av ett rätt poänglöst kommentarspår till första avsnittet samt en handfull dokumentärer.

:-)

X-Men – Days of Future Past

X-Men från 2000 (och dess två uppföljare) är egentligen ingen vidare film även om jag inbillade det när jag såg den. Som gammalt fan av X-Men (serien) kunde jag (och många med mig) inte låta bli att fokusera på vad filmen faktiskt gjorde rätt. Det här var under en tid som Hollywood inte förmådde göra superhjältefilmer (vilket känns väldigt avlägset 2014) så X-Men kändes oerhört kul, då. Första uppföljaren var i samma stil och nästa minns jag som sämre. Sen för några år sedan kom X-Men – First Class vilket jag antar (?) är någon slags reboot eller i alla fall nystart? Som jag förstått det är X-Men – Days of Future Past (2014) någon form av uppföljare till den?

Kvaliteten är påtagligt bättre än hos de tre ”originalen”. Däremot är det lite väl spejsat för min smak. Tidsresor är alltid problematiskt på film och här har man förvisso en lite ny variant. Det är ens medvetande (i det här fallet Wolverines) som reser tillbaka i tiden och besätter ens kropp man hade då. Tja, det är en bättre lösning än många andra. Det finns många andra bra idéer och scener men till slut blir allt bara för mycket och det är svårt att uppbära intresse.

Extramaterial på hyrutgåvan? Vet ej, kollade inte.

:-I

American History X

American History X (1998) var rätt kontroversiell eftersom den lyckas med konststycket att skildra en och annan nynazist som relativt sympatiska människor. Här finns två vägar att välja mellan. Antingen är den som har vidriga åsikter vidrig, eller så kan det var lite mer komplicerat än så. Det kanske kan finnas en människa där bakom som har sin historia och bagage och som kanske är nåbar? Det är just det som American History X, enligt min mening, gör så bra. Filmen sätter fokus på faktumet att allt sällan är svart eller vitt, trots att huvudrollerna lever i just en sådan föreställningsvärld. Trots det får man sympati för några av dessa personer. Det är en enormt svår balansgång att få till, ett brilliant filmskapande.

American History X skulle få full pott om det inte var för att filmen i dessa andra halva hamnar i något som känns lite väl feel good och inte helt trovärdigt. Samt för slutet som är oerhört sorgligt men känns lite onödigt. Måste alla filmer om nynazister sluta sedelärande? Jag tycker nog inte det men är å andra sidan inte helt säker.

Extramaterialet består på den här utgåvan tyvärr blott av några bortklippta scener.

:-)

Mutiny on the Bounty

Efter Master and Commander fortsätter (?) det maritima temat med Mutiny on the Bounty (1962). Historien baseras på verkliga händelser, på vad som ledde fram till det (ö)kända myteriet som ägde rum 1789. Tydligen har historien filmats flera gånger men den enda version jag kände till och även tidigare har sett är den här klassiska storfilmen.

Det här med psykologin på ett krigsfartyg är något jag inte kan låta bli att fascineras av. Mutiny on the Bounty är oerhört vass på att skildra det där med ett flytande klassamhälle i miniatyr. Hur hårda bestraffningar behövs för att hålla manskapet i schack och hur hårda bestraffningar är att gå över gränsen, vilket kan leda till myteri… Oerhört intressant.

Mutiny on the Bounty är som sagt en storfilm av den typen som gjordes på 60-talet och som jag är väldigt svag för. Storfilmer får gärna vara långa men sista timmen känns tyvärr lite väl utdragen och hade med fördel kunnat kortas.

Extramaterialet består av en dokumentär från 2006 på 24 minuter som fokuserar på skeppet som byggdes inför inspelningen och är rätt intressant. Det medföljer även material från 60-talet på totalt en timme som är lite si och så.

:-)