Joshua Oppenheimers dokumentär
The Act of Killing (2012) har blivit tokhyllad. Jag har väntat på den ett tag men gav upp och införskaffade den på import. Att filmen inte finns utgiven i Sverige är faktiskt obegripligt.
The Act of Killing skildrar… ja, vad är det den egentligen skildrar? En anledning till att den hyllats så mycket är att det rör sig om en film som inte liknar någonting som någonsin gjorts tidigare. Grunden är de fruktansvärda massakrer som ägde rum på Indonesien 1965-66 där högerregimen och dess gangsters mördade vad man tror uppgår till cirka en halv miljon människor. ("Gangsters" är för övrigt inte mitt ordval utan är vad de själva kallade och kallar sig). Måltavlan var kommunister men alla misshagliga kunde lätt pekas ut att var just det. Exempelvis människor vars enda brott var att de råkade vara etniska kineser.
Redan här har
The Act of Killing bidragit med något värdefullt, i alla fall för mig som innan jag såg filmen var dåligt påläst om ämnet. Men även om syftet med
The Act of Killing är att belysa dessa fasansfulla händelser är det själva formen som gör den till något unikt. Oppenheimer har nämligen sökt upp ett antal av förbrytarna. I en vanlig dokumentär skulle det antagligen handla om någon form av konfrontation, men inte här. Tydligen har Indonesien inte alls gjort upp med sitt förflutna och dessa gangsters har ingen anledning att försöka dölja sina handlingar. Tvärtom är det något som de talar helt ogenerat om. Hur är det möjligt? Filmen ger inget annat svar på det utöver just det här med att förövarna aldrig har ställts till svars. Tvärtom får man på ett politiskt möte se hur en minister förklarar att ibland behöver man gangsters för att få saker och ting utförda. Det finns självklart andra sidor och bilder av Indonesien att betrakta. Men
The Act of Killing visar upp en sida gör att man häpnar.
Sen tillkommer nästa unika del: Förövarna går med på att rekonstruera sina brott framför kameran och därmed spela in en slags film i filmen. Här blir det riktigt obehagligt. Jag har inget emot magstarka sekvenser på film men att se dessa bödlar utföra och prata om sina handlingar tillhör bland det mest hårresande jag sett. Jag såg
The Act of Killing i somras och hade tänkt lyssna på kommentarspåret men drog mig för det och sköt upp det bara för att jag blev så illa berörd.
Utöver att informera och avslöja innehåller
The Act of Killing även en personlig utveckling. Det är inte övertydligt men det är samtidigt uppenbart att den gangster som filmen främst fokuserar på inte mår särskilt bra. Samt att han under filmens gång med mycket små steg genomgår någon slags katarsis. Utöver groteska bilder innehåller
The Act of Killing även vackra och bisarra bilder, såsom den på omslaget. Fullständigt unikt.
Den här importerade DVD:n innehåller två skivor varav den första har en så kallad theatrical cut av filmen varav den andra en lite längre directors cut. Första skivan innehåller ett avsnitt av en amerikansk samhällsprogram vid namn
Democracy Now, ett avsnitt från Vice samt bortklippta scener m.m. Guldkornet är dock den andra skivans kommentarspår med Oppenheimer och Werner Herzog. Det tog emot men till slut lyssnade jag på det och det var det värt. Man får mycket information om sånt som inte är helt klart i filmen. Som till exempel den där fisken på omslaget.
:-D
