Har sett Dracula – The Legacy Collection inom ramen för mitt halvt avsomnade vampyrtema. Universals klassiker från 1931 (samt den spanska versionen från samma år) samt originalets tre uppföljare. Men bara för att röra till det har jag sett filmerna från 1931 på Blu-ray och uppföljarna på DVD från den här boxen. Vid jul investerade jag nämligen i den oerhört läckra Universal Monsters – The Essential Collection, en box med Universials åtta mest kända monsterfilmer, på Blu-ray (som alltså innehåller filmerna från 1931).
Dracula
Dracula (1931) är i alla avseenden en riktig klassiker. Ingen film har haft större betydelse för synen på hur en vampyr ser ut än Bela Lugosi. Slängkappa, bakåtkammat svart hår och en kraftig ungersk brytning. Stereotypen är satt. Att Dracula i romanen är smal, har vitt hår och mustasch har liksom gått alla förbi...
Det känns som att stilen är filmens främsta tillgång för som film betraktat är den rätt ojämn. Det finns några läckra suggestiva scener men det blandas med rätt stolpigt skådespeleri. Det känns en smula billigt. Filmen följer romanen hjälpligt med en del ändringar. Faktum är dock att filmen baseras på en teateruppsättning av romanen som hade gjort stor succé.
Dracula på DVD håller inte särskilt imponerade bildkvalitet. Men den nya restaureringen på Blu-ray är helt enastående vass! Att en så gammal film kan se så bra ut är imponerande. Gemensamt extramaterial på DVD och Blu-ray (utöver den spanska versionen, se nedan) utgörs av ett par dokumentärer samt ett kommentarspår med en filmvetare. Till Blu-ray får man även en dokumentär som fokuserar på Lugosi.
:-I
Drácula
Historien bakom den spanskspråkiga Drácula (1931) är onekligen fascinerande. Den engelsspråkiga Dracula spelades in dagtid men på natten spelade man in en version med spansktalande skådespelare och använde samma dekor. Det är spännande att jämföra! Den spanska är läckrare gjort med mer atmosfär och lite mer vågad. Det negativa är dock själva Dracula som inte alls har samma närvaro som Lugosi.
Den spanska versionen ingår som extramaterial till originalet.
:-I
Dracula’s Daughter
Dracula’s Daughter (1936) tar vid där Dracula slutar. Den här gången är det dock en kvinnlig vampyr som hemsöker London. I grova drag är det ungefär samma story som i originalet. En skillnad dock är att den här vampyren, grevinnan Zalezka, känner ånger över sin hunger och vill undkomma den. Ett vanligt tema inom vampyrgenren men som inte finns hos originalet. Precis som i originalet har filmen några effektiva scener men mycket känns stolpigt.
:-I
Son of Dracula
Nu börjar det dock gå utför. I Son of Dracula (1943) dyker det upp en mystisk greve vid namn Alucard (hepp!). Det blir en tvist på myten men det hela känns rätt krystat och gubben som spelar Dracula är inte ett dugg lyckad.
:-(
House of Dracula
I House of Dracula (1945) möter Dracula både The Wolf Man och Frankensteins Monster! Tydligen är det snarare en uppföljare till House of Frankenstein (1944) än en uppföljare till Dracula. Men den ligger på den här samlingen med anledning av titeln. Trots titeln är dock Draculas roll rätt begränsad. Filmen är rörig och storyn – i den mån en sådan existerar – känns krampaktig. Det krävs lite mer än att det på pappret var en kul idé att slänga ihop det här gänget monster.
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar